SToReBRoR å JaG

Bara jag och Storebror hemma, de andra iväg på egna äventyr. Bara han och jag, så fint. Tid för prat och bara vara. Med en hjälpande hand satte han nytt tyg på sin stol. Imponerad över handens möjligheter och tillfredsställelse över att ha gjort något själv betraktade vi stolt resultatet:

Storebrors stol

 

 

 

 

 

 

Även tid för filosofiska samtal, med Storebror blir det alltid intressant. Han pratar om funderingar han haft, att om en kan föreställa sig något så har det antingen funnits, finns eller skulle kunna finnas. En svindlande men fullkomligt logisk tanke.

Om en kan föreställa sig att en kan flyga, då är det något som människor en gång har kunnat (det tror jag) och även om vi inte kan det nu (vad jag vet) så är det fullt möjligt att vi skulle kunna det i framtiden (är jag övertygad om).

En kan ju också tänka att det även kan handla om en själv, att det en inte kan föreställa sig själv göra är heller inte möjligt?

Hur viktigt är det inte då att vara representerad? Att få se någon som en själv i alla livets situationer och möjligheter? För om en alltid är förpassad till ett utanförskap, att aldrig få känna att någon som en själv finns och får finnas, finns en då?

Om en aldrig får möjligheten att känna att någon som jag tillhör den här världen?

Väl tillbaka i vardagen igen är det dags att ta fram strykbrädan, det ska övas i att stryka skjorta och göra pressveck på finbyxorna.

Handens kunskap är ovärderlig och att arbeta tillsammans är kärlek.

 

RoaDTRiP i SöRMLaND

Dags för Popkollo för Syster Yster och när vi liks skulle vägen fram passade vi på att fylla dagen med fina upplevelser längs vägen. Första stoppet blev skateparken i Katrineholm

Katrineholms skatepark

 

 

 

 

och då jag och Syster Yster inte åkte själva passade vi på att fika på Sultans konditori

Sultans konditori

 

 

 

 

 

fyllt med gamla minnen från då jag på åttiotalet hängde här med vännerna från Kjesäters Folkhögskola, drack te och löste världsproblem och andra galenskaper som vi skrev ner i små svarta anteckningsböcker och som vi senare eldade upp, för att bevara saker till eftervärlden är inte viktigt när en bara lever här och nu. Jag och Syster nöjde oss med att dricka Trocadero…

På fin regnbågsmålad bänk utanför det gamla lokstallet som de byggt om till kulturhus åt vi medhavd lunchmatsäck  som smakade osedvanligt bra och som gav oss nya krafter att göra av med på fyra små hjul…

På en liten landsväg på (om)väg till Sköldinge hade det störtregnat precis innan vi kom och vägbanan ångade av vattnet som avdunstade av värmen från asfalten. Det var som att åka genom en dimmig hed någonstans i England. Otroligt vackert!

Otroligt vacker är också Floda Kyrka

Floda kyrka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

där vi fann frid under målningarna som Albertus Pictor smyckat kyrkan med för länge sedan. Skrattade också gott åt den stackare som stavat fel och försökt rätta till det hela med att måla dit bokstaven som fattades ovanför ordet. Hade det varit jag hade jag tyst dragit mig tillbaka och hoppats på att ingen skulle lägga märke till fadäsen för som det ser nu så skriker det formligen av klantighet…

Floda Kyrka

 

Skrattade hela vägen bort till Granheds bygdegård där Lillebror och Syster Yster fyndade Hello Kitty-figurer för en spottstyver på deras loppis;

Hello Kitty

(att låta drälla runt på golvet i sitt rum tills de funnit sin plats i dammsugaren… Typ…)

Att lämna av Nova på Popkollo gick fort, hon ville bli av med oss så fort som möjligt för nu börjar hennes vecka att bara vara fantastiskt ihop med en massa andra fantastiska människor i en fantastisk miljö och eftersom det nu är tredje året på raken så var vi vana och avlägsnade oss så fort det var anständigt.

Åkte och badade i stället!

Väl hemma, trötta men väldigt nöjda, upptäckte jag också ett till strålande exempel på det jag skrev om häromdagentjurrusningen i Pamplona. Läser:

En spanjor dog och två andra män, bland dem en japan, skadades efter att blivit stångade under den tredje dagen av San Fermin-festivalens tjurrusning i Pamplona i Spanien. Det ökade antalet fall av sexuella övergrepp under årets festival har också väckt protester.

Den 28-åriga spanjoren dog efter att tjurens horn genomborrade hans lunga.

Den 33-åriga japanen blev stångad i bröstet och den andra spanjoren, 24 år gammal, blev stångad i armen. Tolv andra personer skadades lindrigt meddelar de lokala myndigheterna.

Det lokala sjukhuset har vägrat kommentera den japanska mannens hälsotillstånd men lokala Röda Korset säger att han kördes iväg med ambulans.

På torsdagen skadades fem personer, på fredagen fjorton.

Festivalen San Fermin med sin tjurrusning är känd internationellt och den lockar besökare ända från USA och Australien.

Tjurrusningen räcker mellan tre och fem minuter. Sammanlagt ordnas åtta stycken under festivalen.

Sexton personer har dött i tjurrusningen det senaste seklet uppger en inofficiell San Fermin-webbsida.

San Fermin-festivalen belastas också av ett ökande antal av sexuella övergrepp. Tusentals festivalbesökare har slutit upp till protester mot de övergrepp som har skett under festivalen.

Protesterna ägde rum efter att en 19-årig kvinna sägs ha attackerats under festivalens andra dag. Fem män har gripits misstänkta för övergreppet.

Festivalen är numera ökänd för sina alkoholångande gatufester och för ett stort antal övergrepp, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

”Manligheten” i ett nötskal, liksom… Suck.

Och suck igen…

eXiSTeNTieLLa FuNDeRiNGaR FRåN eN SKaTePaRK i öReBRo

P1060048

 

 

 

 

 

 

Det blev mycket kring liv och – framför allt – död så vi tog en paus från allt i helgen, stuvade in en gäng skateboardar i bilen och drog till Örebro.

Eftersom jag inte åker själv fick jag gott om tid att sitta med mina egna funderingar på sidan om. Tänkte på det där med att det är flest killar som åker och det fattar vi med lite genusperspektiv på tillvaron varför det är så men det pratades också om att tjejer ”inte vågar”/är försiktigare än vad killarna är.

Jag tänkte vidare och då på att om det skulle vara så att det är någon skillnad på män och kvinnor så skulle en av de stora skillnaderna vara att män faktiskt inte behövs och att det i så fall skulle förklara en hel del av vad som är tokigt här i världen.

Det föds ungefär lika många kvinnor som män (naturligtvis går det inte att dela upp mänskligheten i två kön men vi kör lite tvåkönsnorm här nu bara för att snabbt komma till poängen). Om en då tänker att vi finns till för att föra släktet vidare (inte enbart men vi tänker så nu för att snabbt komma till poängen) så finns kvinnor till för att föda barn och männen för att skvätta spermier. Hur många män behövs det för det? Inte många. Om vi är snälla så räcker det med en på femtio. Alltså är typ nittioåtta procent av alla män meningslösa. För kvinnornas del gäller det då att vara försiktig och ta hand om sig för alla är jätteviktiga och behövda (därav den sunda inställningen till risker och en god konsekvensanalys i de flesta lägen i livet). Hur påverkar det då att födas till en tillvaro som en meningslös samhällsbelastning? Tja, en vill väl påskina att så inte är fallet kanske? Alltså inrättar vi en samhälle som går ut på att ge en meningslösa män ett existensberättigande. Se er omkring så fattar ni vad jag menar…

Dessutom så behöver dessa män inte bry sig särskilt mycket om att se till att överleva eftersom de egentligen inte behövs. Därför finns det en massa hjältemodiga sätt att dö på där det största exemplet förstås är att bli kanonmat i krig. Sen kommer vi till det som fick mig att börja fundera på det här, nämligen att de helt enkelt inte är försiktiga, som till exempel att åka helt galet i en skatepark utan hjälm.

Vi behöver alltså komma på någon bättre sysselsättning för dessa stackare så att de kan fokusera på något bra och samhällsnyttigt i stället för att ha ihjäl sig i trafiken, föra krig, ta livet av sig eller förtrycka kvinnor och barn.

I går lärde jag barnen att mangla. Det är i och för sig på samma nivå som bilkörning – det är inte livsnödvändigt men bra att kunna – men det kan ju vara en av punkterna på förbättringsalternativlistan!

GaLGHuMoR i STäLLeT FöR FLyKT

Härom eftermiddagen gick jag typ sönder av orkeslöshet inför en helt oförstående familj. Jag kände bara att jag inte pallade mer och tänkte att rymma var en bra idé så jag bokade buss till I för över helgen och att i och med det hämndaktningsfullt lämna övriga familjen åt sitt eget midsomriga öde. They had it coming.

Men säg den lycka som varar och säg de planer som går i lås. För idag bestämde sig Skäggets pappa för att just den här helgen är en bra helg att dö på (eller någon gång snart för han hänger kvar än, om än på en skör tråd) så det blev att skjuta slapphelgen i storstan mot kaos i hemmiljö. Messade till I som svarade att ”han kunde väl för fan ha väntat!?!”. Jag skrattade så jag grät i sjukhuskorridoren och svarade att ”Ja, eller hur? Fast han var ju en sån som alltid ringde när vi satt och åt…”

Poängterade sedan för barnen att det kanske inte alltid är i sin ordning att skoja om döden (i alla fall inte så att någon hör) men bara så att de vet får de gärna skoja hej vilt runt min dödsbädd. Samtidigt som de discodansar till ”No 1 song in heaven”, förstås!

 

ViLL Du VaRa Så VäNLiG aTT HåLLa DiTT KViNNoFöRaKT FöR DiG SJäLV, TaCK?!

Han ska berätta om någon random jobbkompis som för länge sen köpte hus och typ direkt efter gjorde slut med sambon som fick flytta fast han behöll huset.

– Ja, det var väl lite dåligt planerat sa jag, det var kanske det skruttiga huset som blev tuvan som stjälpte lasset?

– Nä, det var väl att han lade alla pengar på att renovera och hon bara slösade bort pengarna på onödiga saker.

– Som vadå?, undrade jag fast jag redan visste vad som skulle komma ur den här berättelsen…

– Ja, som inredningsprylar och sånt.

– Men det var väl bra, det är ju ingen vits med att ha ett hus om en inte har möbler i det, konstaterade jag.

Han surnar till för han vet precis vad jag menar men han vill inte att jag ska mena det. Han vill att det mannen gör är toppen medan det kvinnan gör är onödigt och obetydligt, allt enligt den gudomliga patriarkala plan som gör att män är överordnade kvinnor och att allt vad män gör är så mycket viktigare och bättre och de som inte håller med är jävligt jobbiga och förtjänar att ses ned på.

Men han fortsätter i alla fall: – Jamen hon slösade ju bort pengarna på glasburkar och sånt och vad har en för nytta av en glasburk som bara står på en hylla någonstans? Va?

Jag: – Du, vi slutar den här diskussionen nu va…

Och jag tänker på det https://twitter.com/peachmebaby skrev på Twitter en gång:

Det är ett faktum att kvinnor blir lyckliga av att separera medan män blir olyckliga. Varför är det så? Jo, männen förlorar den som styr –

– upp allt och gör det mesta arbetet. De förlorar den som håller kontakten med familj och vänner. De förlorar den som skapar ett trivsamt –

– hem, ni vet det där som de tycker är så himla onödigt, med krukväxter och att ha gardiner. Det är nämligen också ett faktum att människor-

– blir olyckliga av otrivsamma miljöer. De saknar allt det där men vet fan inte hur man tar hand om det själv för de tar det för givet.

Medan kvinnor har allt att vinna pga de slipper ta hand om en annan människa som tar deras arbete för givet och inte ens uppskattar det.

Sen sitter männen där i sin ensamma, fula lägenhet utan gardiner och äter färdigmat och gråter. Newsflash: det är ditt eget jävla fel.

Så jävla trött. Orkar inte.

LoPPiSTRöST i ReGNeT

Loppisen i närheten har sommarrea den här veckan och vi hängde nästan på låset. Hämtade hem några godsaker att försöka pressa in i något föga tomt utrymme i lägenheten. Är det rea så är det rea!

Finaste burken, mamma till den lilla jag redan har. Hade storasyster en gång i tiden men den lånade jag ut i en annan tid på en uppenbart obestämd framtid. Det gör mig ingenting, saker händer och saker händer inte och det är bara prylar men visst blev jag lite extra glad över att den här hittade mig:

Nils-Johanburk

 

 

 

 

 

 

Tolvåfemti!

Sommarblommiga assietter där ”vill ha” segrade över ”behöver”. Skyller på att det kan vara bra att ha eftersom barnen ska flytta hemifrån nån gång… om sisådär tre till tolv år…:

P1060026

 

 

 

 

 

Femkronorstyck!

Och till sist (förutom en större mängd serietidningar, skateskydd och uppblåsbart liggunderlag) en udda ”Fokus”tallrik från Röstrand:

Fokus - Rörstrand

 

 

 

 

 

Sjuåfemti!

Nu får det regna bäst det vill!

 

KRoPPSHeTSeN BöRJaR HeMMa

Häromdagen. Barnen har, liksom barn gör, vuxit på sistone. En av dem frågade efter vår våg som jag gömt bort på otillgängligt ställe eftersom jag egentligen inte vill ha någon hemma men det kan vara bra att kunna kolla vilken flytväst de ska ha. Jag undrade förstås varför och fick förklaringen att hen var nyfiken på hur mycket hen vägde nu eftersom hen märkt att hen växt så mycket. Varpå jag svarade

NEJ.

Diskussion uppstod och jag framstod för en stund som en väldigt tråkig och inskränkt mamma av åtminstone hälften av de övriga familjemedlemmarna men jag gav inte med mig. Eftersom jag har oomkullrunkeliga anledningar till varför en inte behöver väga sig annat än för att välja rätt flytväst/dosera medicin så lugnade det hela ner sig till allmänt samförstånd efter en stund.

Efteråt letade jag rätt på vågen och putsade upp den, för nu skulle den ut ur huset och in till närmsta second hand-butik. För så här kan vi ju inte ha det. Innan jag kom på att den kan vara bra att ha till att väga bagage också. Skit också. Men jag har lovat mig själv att om vi kommer iväg på den där New York-resan vi planerar för till hösten så åker vågen ut direkt efteråt. Så det så!

 

DeT DäR FöRJäVLaDe ”KoMMa-uT-oCH-TRäFFa-FoLK”-MaNTRaT

Sitter som vanligt på morgonen med min kopp te, löser korsord och lyssnar på radion. Det är ett reportage om trixandet med att erbjuda flyktingbarn förskoleplats. Det säger jag förstås ingenting om, det jag reagerar på är det som alla som intervjuas konstant upprepar: ”barnen behöver träffa andra barn”. Och jag undrar – VAD exakt är det som gör att det är så viktigt för barn att träffa andra barn? I mängder? Hela dagarna?

Jag är ju som känt i rätt dåligt skick just nu. Kroppen krånglar och jag har inte särskilt mycket ork till någonting överhuvudtaget. I kontakten med – vad ska vi kalla det för – den yttre omgivningen? Alltså vård, myndigheter, random folk osv så är det tydligen av yttersta vikt att jag måste komma ut och träffa folk, för det ska visst vara förutsättningen för mitt eventuella tillfrisknande. Och jag undrar – VAD exakt är det som gör att det är så viktigt att träffa folk? I mängder? Hela dagarna?

Det handlar ju inte ens om mig personligen. Att komma ut och träffa folk är visst grundförutsättningen för ett gott liv i dagens samhälle. Vet ni vad jag tror? Jag tror att vi är lurade. Eller vad då tror? Jag tror inte alls. Jag vet.

Drar paralleller till det allmänna pratet om att det är så himla viktigt för barn att läsa. Bara barnen läser så är allt bra, det spelar ingen roll vad. Men så är det ju inte. Det är bra att barn läser, javisst, men det spelar faktiskt väldigt stor roll VAD de läser. Det gäller väl alla, för den delen. Kan inte tänka mig att det skulle bidra till någon snärtigare personlig utveckling att bara läsa på Flashback om en säger så.

Så att barn behöver träffa andra barn kan det väl finnas viss substans i men betydligt viktigare borde väl vara vilka de träffar och under vilka omständigheter?

Jag vet i alla fall att det är betydligt viktigare för mig att träffa människor som är bra för mig under omständigheter jag trivs med än att hällas in i en grupp med folk jag inte har någonting alls gemensamt med under erbarmliga förhållanden. Är övertygad om att det gäller de allra flesta av oss. Om vi bara får chansen att tänka och känna efter själva, förstås.

 

åH, VaD FiNa! åH, VaD RoLiGT!

Nu har de äntligen kommit och jag beställde massor – de nya frimärkena med Prideflaggan!

PRiDe - FRiMäRKeN

Nu ska här skrivas brev!

Och bara för det har jag förberett fyra vykort till den som vill ha. Fyra platser med fyra olika anekdoter ur Calles liv med koppling till just de platserna. Hur spännande som helst! Vad hände egentligen i Norsjö back in the swinging eighties? Nyfiken? Skriv en kommentar eller skicka ett mejl med din adress och vilket vykort du vill ha till calleism@live.se så får du snart veta! (Naturligtvis kommer jag inte att sprida din adress vidare, diskretion är mitt mellannamn!)

Calle i Lycksele:

CaLLe i LyCKSeLe

 

 

 

 

 

Calle i Umeå:

CaLLe i uMeå

 

 

 

 

 

Calle i Norsjö:

CaLLe i NoRSJö

 

 

 

 

Calle i Gränna:

CaLLe i GRäNNa

 

 

 

 

 

Hejsan hoppsan!