LiVeT

 

Vi åkte hela familjen ut till ön i skärgården. Gick promenad, spelade fotboll, läste, åt god mat, satt på verandan och pratade, ja allt som vi brukar göra.

Kvällen efter kom åskvädret. Ingen hade någonsin varit med om dess like, inte ens den på ön infödde. Det kom eldklot och rullade, det sprutade blixtar ur eluttagen, åskan hann inte ens med att mullra mellan blixtnedslagen.

Jag gick och la mig med linserna på, för säkerhets skull, och med en skräckslagen liten Lillebror i famnen. Halva natten låg vi vakna, omöjligt att sova var det.

Nästa natt samma sak, nästan i alla fall. Vi ställde ihop sängarna och klämde ihop oss, tätt tillsammans.

Så kommer vi hem, tillbaka till civilisationen. Där möts vi av nyheten om en annan katastrof, en verklig katastrof, som får vår erfarenhet av naturens otyglade kraft att blekna och mitt hjärta vill brista.

Att förlora sitt barn är det värsta som kan hända, det finns ingen sorg som kan mäta sig med den sorgen, den vanmakten, det lidandet. Det är en sorg ingen borde behöva tvingas att leva med, för den tar aldrig slut.

Vi får aldrig glömma världens barn och vi får aldrig sluta att ta hand om varandra. Det finns nog kärlek i världen för oss alla och mycket mer därtill.

 

Annonser

3 thoughts on “LiVeT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s