oM FReuDS ReLaTioN TiLL SHaKeSPeaRe + LiTe KViNNoHiSToRia

 

Har läst om Freud och hans relation till Shakespeare i den amerikanske litteraturkritikern Harold Blooms bok ”Den Västerländska Kanon”:

 

 

 

 

 

 

Jag är inte särskilt påläst på Freud, det ska jag erkänna, men det jag har ramlat över genom livet har inte gjort att jag har några högre tankar om honom. Han må vara en stor prosaist, det  säger jag ingenting om, men vad gäller psykologi verkar han vara ett riktigt stolpskott.  Eller för att citera Bert Karlssons omdöme om Bosse Ringholm: ”Han är inte dum, men han har otur när han tänker.”

Det som finns att läsa i den här boken bekräftar bara mina tidigare erfarenheter. Freud läser Shakespeare som Fan läser bibeln. Det som inte passar in i Freuds föreställningsvärld ändrar han helt enkelt på så att det ska passa hans egen verklighet. Hamlet hyser en omedveten åtrå till sin mor (nä), Goneril är gravid (nä), lady MacBeth är känslolös och grym pga sin barnlöshet (fast hon har fött åtminstone ett barn) och Kung Lear hyser en bortträngd begärelse till sin dotter Cornelia (fel det med).

Till råga på allt var Freud fullt och fast övertygad om att det inte var Shakespeare som hade skrivit alla dessa dramer, utan att det var Edvard de Vere, sjuttonde earlen av Oxford som hade gjort det. Att earlen av Oxford dog 1604, dvs innan ”Kung Lear”, ”MacBeth”, ”Antonius och Cleopatra” och de sena shakespearska sagospelen var skrivna brydde han sig inte om. Höjden av tossighet.

Då kanske det kommer någon Freudvän och påpekar att  -”Man måste ju sätta Freud i sitt historiska perspektiv, han var en stor tänkare och grundade ju psykoanalysen!”

Ja, han kanske var en stor tänkare och fick så stor genomslagskraft pga tiden han levde och verkade i. MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL NU???

Hitler var också en stor tänkare, men för det är det väl ingen som tjatar om ”Lebensraum” nuförtiden. Eller?

 

Som motvikt till ”Gubbar Som Tänker För Lite i Förhållande Till Den Makt De Besitter”, läser jag också den här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fantastiskt skönt att läsa om kvinnornas historia. Den här boken förmedlar ett betydligt sundare och mera uppfriskande perspektiv på tillvaron. Den ger stadga under fötterna och positiva tankar i huvudet, särskilt som man får läsa om sånt här:

 

I kraft av sitt änkestånd kunde kvinnor få inneha statliga tjänster som annars var förbehållna männen. T ex inom postväsendet. När postmästaren dog kunde alltså hans änka ansöka om fullmakt att överta tjänsten, ett arbete som hon många gånger redan utfört i åratal i det fördolda. När änkan Beata Palm i Vadstena år 1691 ansöker om att få fortsätta sin mans syssla pekar hon just på att hon har lång erfarenhet av arbetet:

”Emedan jag mest med min egen hand posten förvaltat hafver i hela min salige mans lifstid.”

 

Underbart!

Och ja, det bekräftar väl bara vad en redan visste…

 

Annonser

8 thoughts on “oM FReuDS ReLaTioN TiLL SHaKeSPeaRe + LiTe KViNNoHiSToRia

  1. Du har läst den alltså?!
    Gärna lite mer reflektioner..

    Denna boken är jag på gång att köpa. Lustigt att du råkar skriva om den just då!

    Vi kanske ska starta en bokklubb och diskutera den…

    Gilla

    1. Jag läser den i ett annat sammanhang än mitt eget (I jobbet), så jag har bara läst om Freud och om Ibsen ännu så länge. Kapitlet om Freud var roligt att läsa, det om Ibsen urtråkigt.
      Jag kan också tycka att urvalet av författare kan lämna en del att önska, men det är ju Bloom själv som har valt dem så det får stå för honom. Jag blir alltid misstänksam när det är välbeställda vita västerländska män som bestämmer vad som är viktigt…
      Varför inte låna den på biblioteket och sen köpa den om du tycker den är värd det?
      Bokklubb låter skoj, det kan verkligen funderas på! Om inte annat en boktipsklubb?!

      Gilla

    1. Kanske kommer mer vartefter. Personligen tycker jag att boken om kvinnohistoria har varit betydligt mer intressant att läsa, men som sagt var så har jag inte läst så mycket av Bloom att jag borde ha någon uppfattning.
      Återkommer!

      Gilla

  2. Kanske blev missförstånd…?
    Jag menade den sista boken du skrev om, den om kvinnohistoria.
    Det är DEN jag är intresserad av din åsikt om och den jag ska köpa.
    Så gärna mer åsikter om kvinnohistoriaboken alltså!

    (Den andra boken du nämner (blooms) vill jag verkligen inte äga…det räcker gott med att läsa ditt inlägg om den)

    Gilla

    1. Så tokigt det kan bli!
      Boken om kvinnohistoria kan jag verkligen rekommendera. Den avhandlar ju tusen år på knappt tvåhundra sidor, så det är ingen direkt djupdykning i ämnet. Men den ger en enkel och klar bild över kvinnors livsvillkor genom århundradena och förklarar på ett bra sätt hur det står och har stått till med saker och ting.
      En pärla som jag för övrigt hittade för nästan inga pengar alls på bibliotekets bokutförsäljning. (Ibland har man tur.)
      Jag vill i och för sig erkänna att jag inte har läst särskilt mycket om kvinnohistoria så jag har inte mycket att jämföra med. Men som en introduktion till ämnet torde den inte göra någon besviken.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s