DeT eNDa MöJLiGTViS LäSVäRDa JaG HiTTaT aV PaBLo NeRuDa

 

Egentligen är jag rätt less på alla dessa MÄN som ivrigt påhejade av andra MÄN åstadkommer något mediokert och meningslöst och trist och sen får Nobelpriset och/eller berömmelse för det.

Kanske jag generaliserar grovt här, det finns ju även kvinnor som överskattas för vad de åstadkommer, vissa deckarförfattarinnor till exempel, men det känns ändå inte lika fundamentalt cementerat som bilden av mäns förträfflighet.

Det här gäller förstås i alla världsliga sammanhang. Se bara på ”Mona Lisa” till exempel – världens mest berömda målning. Varför då? undrar jag. Otroligt trist och inte ens särskilt bra målad heller. Visst, Leonardo da Vinci var hiskeligt duktig på att teckna, men var han tvungen att greppa penseln? Vem gav honom färg? Vem gav honom berömmelse och varför?

Och när vi ändå är inne på Nobelpriset – vilka bestämmer vem som ska få det, och vem är det som får det, och varför?

Heder till norska Nobelkommittén som i år ger fredspriset till tre kvinnor. Kan det möjligtvis ha att göra med att det sitter några kvinnor där i kommittén numera…

Jag är också irriterad på MÄN som tar sån jäkla plats överallt, idag är jag särskilt irriterad på de män (ja, det är alltid män) som på något vis lyckas ta upp FYRA platser på bussen. Och inte visar något som helst intresse av att maka på sig heller. Det lilla speglar det stora. Eller är det det stora som speglar det lilla?

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Jag är visst lite irriterad i dag. Hmm. Jag skulle ju skriva om Neruda och om att jag faktiskt lyckats hitta en dikt av honom som faktiskt är läsbar. Det var inte lätt att hitta, kan jag säga. Och ja, gubben fick Nobelpris. 1971.

Här är den:

 

Båten

 

Men om vi redan betalt våra biljetter till denna världen

varför, varför låter man oss inte sitta ner och äta?

Vi vill betrakta molnen,

Vi vill vända ansiktet mot solen och känna lukten av salt,

Ärligt talat gäller det inte att besvära,

det är så enkelt bara: vi är medresenärer.

 

Alla är vi på väg och tiden med oss:

havet flyter förbi, rosen tar avsked,

jorden vandrar genom skuggor och ljus,

och ni och vi går också förbi, medresenärer.

 

Men vad är det som händer?

Varför är de så arga?

Vem är det de söker med gevär?

 

Vi visste inte av

att allt var reserverat,

glasen, stolarna,

sängarna, speglarna,

havet, vinet och himlen.

 

Nu förhåller det sig så

att vi inte har bord.

Inte möjligt, tänkte vi.

Det kan inte vara så.

Det var mörkt när vi kom till båten.

Vi var nakna.

Vi kommer alla från samma ort.

Vi kom alla från man och från kvinna.

Alla var vi hungriga och fick snart tänder.

Hos oss alla växte ögon och händer

för att arbeta och begära det som är.

 

Men nu visar det sig att vi inte får,

att det inte finns plats i båten,

de hälsar inte på oss

och vill inte leka.

 

Men varför så mycket till er?

Vem gav er skeden redan innan ni föddes?

Här är man inte nöjd,

så går det inte längre.

 

När jag reser

vill jag inte se armod i hörnen,

kärlekslösa ögon och hungriga munnar.

 

Det finns inga kläder för hösten som nalkas

och mindre, mindre, ännu mindre för den vinter som kommer.

Hur lär vi känna världen med så många stenar på vägen,

när vi inte har några skor?

 

Utan bord var skall vi äta?

Utan stol var skall vi sitta?

Om det är ett makabert skämt, käre herrar, bestäm er

för att sluta snart,

och tala allvar nu.

 

För havet är hårt.

 

Och det regnar blod.

 

Annonser

6 thoughts on “DeT eNDa MöJLiGTViS LäSVäRDa JaG HiTTaT aV PaBLo NeRuDa

  1. Det finns mycket, mycket berättigat, att säga om mäns omhuldande av män (en av de allra bästa formuleringarna i det här ämnet vänder på perspektivet:

    ”Jämställdhet får vi först den dag en kvinnlig medelmåtta befordras lika fort som en manlig medelmåtta.”

    Jag har sett fler olika namn som källa till den, men oftast tillskrivs den fantastiska feministveteranen Estelle Ramey.)

    Fast vad jag egentligen ville säga var att just Neruda är ett uselt exempel på överskattad, manlig mediokerhet. Neruda var ett geni, end of discussion. Att du inte gillar honom är en helt annan sak, helt ok, och jag är ändå glad och tacksam över att den här dikten föll dig så på läppen!

    Gilla

    1. Gillar det där citatet, det täcker det mesta, liksom!
      Sen är det bra att jag får tycka som jag vill, du får gärna tycka som du vill!
      Vill också, i ärlighetens namn, erkänna att jag bara har läst en bok av Neruda. Kanske är mitt fördömande något för hastigt påkommet. Om du har något tips på läsvärda Nerudatexter tar jag gärna emot dem. Att fastna i sina egna övertygelser är aldrig bra, eller hur?!
      Dikten är väldigt bra. En text för alla tider.

      Gilla

    1. Tänka sig, att det kan finnas bra saker på Flashback också!?
      ”20 kärleksdikter och en förtvivlad sång” var väl bland det tidigaste han skrev? Är det kanske så att det är det tidiga man ska hålla sig till?
      Som jag har förstått det så blev väl hans produktionstakt med tiden något högre än kvalitén på innehållet…
      Ska i alla fall ta en vända på biblioteket, det förstår jag nu. Tack!

      Gilla

  2. Ack, så skönt att läsa. Gillar flera personer av manligt kön men kan bli trött intill apati av den plats männen tar sig, och får. Jäkligt bra dikt dock.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s