Då SKiTeR Vi VäL i DeT DäR MeD aTT VaRa SNäLL Då

 

Magnus har tröttnat. Jag har tröttnat. Förmodligen har alla andra tröttnat också men varit för finkänsliga för att säga nåt. Det var fina och tänkvärda inlägg men när en av anledningarna till att jag skrev dem var att dölja det faktum att jag inte hade tid med att skriva roliga och väl genomtänkta texter för att vi flyttar, ja då håller det inte i längden.

 

Så nu blir det en liten flyttuppdatering i stället:

Gamla lägenheten är nu ett minne blott. Bra. Adjö mögel, radon, fukt och en timmes resväg till skolan.

Nya lägenheten har en potential vi inte riktigt har utnyttjat ännu. För att uttrycka sig milt. Knappt något av det vi hade med oss passar här, vilket innebär att en stor del av bohaget inte har hittat något hem åt sig ännu.

Hur många dörrar och fönster tyckte egentligen arkitekterna på femtiotalet att en lägenhet behövde?

Jag har också upptäckt att om man har ett bokskåp modell äldre där hyllorna liksom har tillverkats på plats inuti hyllan, kan det vara bra om man kollar ordentligt så att de sitter rätt innan man ställer in alla böckerna. Det är lättare att stänga dörrarna då och djup irritation går att undvika.

I dag är jag nalta lemmen (= har en lätt släng av träningsvärk, för de som inte förstår bondska, det språk som talas i norra Västerbotten), eftersom jag och skägget bar soffor i går kväll. Först bar vi en trea och en tvåa nerför två och en halv trappa och sen bort till soprummet och sen åkte vi och hämtade en annan trea och tvåa som vi sedan bar uppför två och en halv trappa. Av någon underlig anledning blev det så att jag hela tiden hamnade vid den tyngsta änden av sofforna. Kändes det som i alla fall, och då var det nog så. Kvällens höjdpunkt var annars att sparka de gamla soffkuddarna nerför alla trappor. En måste ju passa på!

(Man kan ju också undra lite varför man inte bara åker och köper en ny soffa som de bär hem åt en plus att de tar med sig den gamla soffan när de åker?) (Ja, det kan man ju undra.)

 

Sammanfattning:

Kaos bor granne med Gud.

Typ.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

12 thoughts on “Då SKiTeR Vi VäL i DeT DäR MeD aTT VaRa SNäLL Då

  1. Inte hade jag tröttnat inte. Var bara så n-y-f-i-k-e-n på det där med flytten! Hoppas ni kan passa ihop bohaget med själva lägenheten så småningom.

    Gilla

    1. Ja du, det hoppas jag också!
      Några fler snällinlägg blir det inte för den här gången, för jag har lämnat tillbaka boken till biblioteket. Som jag numera passerar fyra gånger om dagen – lyxigt, va?!

      Gilla

  2. Jag bor i lägenhet i hus byggt på 40-talet och det är ju en dörr eller ett fönster på VARJE vägg! Finns inte en enda vägg i hela lägenheten som inte kapas av fönster/dörr.

    Fick ett riktigt fint vitrinskåp häromsistens av en vän som höll på och flyttade, och jag lyckades mickla in det på millimetern mellan (den ena) köksdörren och ett fönster. Det var den enda väggytan i köket som var tillräckligt stor för att skåpet skulle rymmas, och det är inte mer än 125 cm brett.

    Det irriterande med extremt små väggytor som gör det svårt att möblera uppvägs ju av hur ljust det är, hur stora rummen är och hur högt det är i tak.

    Gilla

    1. Jag tycker det är hur charmigt som helst egentligen. Problemet är att nästan inga av våra gamla möbler passar, det finns bara hälften så mycket med förvaringsutrymmen och vi har inte ekonomi för att swischa iväg nånstans och köpa nytt, utan får snällt vänta tills vi hittar nåt på loppis som passar. Tiden fram till dess blir sålunda fylld med kartonger.
      Får väl stapla dem på hög nånstans och lägga en julduk över.

      Gilla

      1. Ja, jag hade ju tur som var inte så mycket grejer överhuvudtaget när jag flyttade in i lägenheten för åtta år sedan, då måste det ha varit ekande tomt tänker jag så här i efterhand. Nu börjar det snarast bli övermöblerat och jag överväger att skaffa ett nytt hem bara för att ha plats för alla möbler, haha.

        Avsaknad av förvaringsutrymme känner jag verkligen igen. I sovrummet finns visserligen två inbyggda garderober som är så stora att man kan gömma sig i dem, men det är allt och ingendera har hyllor. Har två fristående garderober med hyllor men de är horribelt fula och var dessutom alldeles vinda och sneda redan då de var nytillverkade för sådär 20 år sedan. Tyvärr är fina garderober inget man hittar på loppisar (i alla fall inte där jag bor) och inte heller är det något som folk brukar skänka bort.

        Gilla

        1. Egentligen borde det här väl klassas som ett I-landsproblem. Funderar allvarligt på att flytta till mindre och mindre tills dess att jag hamnat där jag bara har det absolut nödvändigaste. Mer behöver man ju inte. Har man plats fyller man bara ut den med onödigheter.
          Husvagn, kanske?

          Gilla

  3. Haha, ja precis!

    Prylar är jag inte mycket för, jag avskyr krims-krams och rensar ofta i lådor och skåp. Det är faktiskt förvånande vad mycket skit man samlar på sig fast man tycker att man köper ju ”ingenting”. Senaste garderobsrensningen resulterade i en sopsäck kläder till Emmaus och en halv sopsäck med sopor (!). Jag frågar mig, varför har jag en halv sopsäck med till exempel trasiga väskor och skor i mina garderober? Det är inte heller åtta års samlade skräp, jag rensar garderober med högst ett par års mellanrum. Jag har lådor som gapar tomma eller bara har något litet på botten, eftersom jag rensar så hårt. 🙂

    Mitt problem är möblerna. För det första så är moderna möbler helt överdimensionerade för en lägenhet från 40-talet. För det andra har jag otroligt svårt att motstå då jag får möjlighet att få ett fint, gulmålat vitrinskåp, eller ett häftigt symaskinsbord med nedfällbar symaskin från 40-talet, eller ett köksbord med tillhörande stolar som är betydligt större och samtidigt betydligt finare än det jag har. Men observera ordet ”få”, och sedan ger jag vidare de möbler jag inte längre behöver till någon annan. Hållbar konsumtion.

    Gilla

    1. Det låter bra, att ge och att få.
      Sammalunda ser det ut hemma hos oss; vi har en stil – men vi vet inte riktigt vad vi ska kalla den för. Arvegods-loppis-soprumsstilen?

      Gilla

      1. Hur skulle det vara med eco-vintage? Det låter lite mer klatschigt så där. ”Eco” får då stå för både ekonomi och miljö, medan vintage ju är den finare sortens loppis.

        Jag ska börja kalla min inredningsstil för det!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s