KäRa GRaNNaR

 

Med anledning av den senaste tidens festligheter i huset är det några saker jag tänkte att vi kanske kan komma överens om.

Först skulle jag vilja påminna oss alla om att vi bor i ett hus byggt 1954, och om det inte vore så att det ramlar ut betongsmulor ur köksskåpen skulle man kunna tro att det var byggt av papp. Det är alltså lyhört. Om det skulle vara så att du som bor på våningen ovanför oss skulle tvivla på detta, är du varmt välkommen ner till oss nästa gång du ställer till med baluns, så får du möjlighet att bedöma ljudnivån själv.

Sedan tänkte jag att vi kunde komma överens om att, när vi lämnar festen senare om kvällen/tidigt om morgonen, inte behöver känna oss tvingade att låta som en buffelhjord på crack jagade av Navy Seals-tränade vrålapor?

(Här skulle jag också vilja informera dig som hade kalas i fredags, om att de gäster som var för onyktra för att kunna följa med ut, inte var för onyktra för att inte kunna hantera stereon. De var bara väldigt osmidiga när de skulle justera ljudnivån.)

Till sist undrar jag om vi skulle kunna komma överens om, att närhelst vi känner ett trängande behov av att lyssna på ”Barn av vår tid” med Nationalteatern…

…på repeat och högsta volym mellan klockan tre på eftermiddagen och klockan ett på natten, att den personen då kan meddela detta till övriga boende i huset i god tid innan så att vi får möjlighet att förbereda oss mentalt och eventuellt införskaffa öronproppar? Jag förutsätter förstås att detta gäller oss alla, inklusive mig själv, då jag har utsett ”Fågeldansen” med Curt Haagers till att bli min nästa favoritlåt.

 

Ska vi säga så?

Med vänliga hälsningar, ”grannen inunder”

 

Annonser

10 thoughts on “KäRa GRaNNaR

    1. Nej. Eftersom jag är en diskret människa som inte vill hänga ut folk eller uppröra någon, hängde jag inte upp lappen i trappuppgången utan la ut den här på bloggen istället.

      Gilla

  1. Åh, dagens – äh, vad fan VECKANS – skratt. Grannar, minns dem som voro det igår. Tack o Gud bor jag lite mer i fred nu.
    Heil du tappra som kämpar på med dina medmänniskor!

    Gilla

  2. Nej! Häng ut den i trappuppgången! Det här var en av de bästa arga lappar jag sett i hela mitt liv. Alternativt kan du förstås ta det direkt med grannen, men det är inte alls lika roligt.

    Jag bor ju själv i ett hus byggt på 40-talet = lyhört. Mina grannar är någon slags kollektiv där det ofta känns väldigt oklart vem som egentligen bor i lägenheten. Dessutom ockuperar de om somrarna väldigt ofta trädgården där de inte bara grillar och umgås utan också kastar sopor och fimpar omkring sig. Sommaren 2010, när de flyttade in här, gick jag omkring och var skitförbannad i flera veckor men sedan tog jag mod till mig, knackade på hos dem och sade att så här kan vi inte ha det. Det blev i alla fall liiite bättre. Våren därpå, när snön smält och allt som gömts i snö förstås töade fram städade jag gården och fick ihop inte mindre än en halv plastkasse fimpar och diverse sopor. Blev mao tvungen att ta upp saken med dem igen och nu hoppas jag att jag inte ska behöva plocka upp en jävla massa sopor den här våren också. Men nu är det förstås inte längre samma personer som bor där, så det är väl fåfängt hopp.

    Gilla

    1. Som jag skrev tidigare, är jag ett under av tålamod. Därför ser jag tiden an med tillförsikt och med hopp om en bättre och lugnare framtid för oss alla.
      (Men om detta otyg skulle visa sig vara en vana – då jäklar!)

      Gilla

  3. Lite kuriosa från min onsdags natt.
    Kl 01.50. Min hosta håller mig vaken, vankar runt lite. Lite oväsen från gården till. Måste jag ju kolla upp som den snart tant jag är. Två polisbilar, piket och ambulans. Det formligen väller ut poliser! Med vapen! ”Cops” live liksom!
    De sparkar upp porten, sekunder senare syns ljus från ficklampor i lägenheten på andra våningen. Kanske 20 min senare kommer en (1) liten man ut och stoppas i ambulansen tillsammans med ett par poliser.
    Jaha, det var det -dags att gå och lägga sig. Här på Lugna gatan.

    Sensmoral: lappar i trappuppgången i all ära, att ringa på hos grannen verkar vanskligt. Det kan ju va så att grannen ifråga behöver full insatsstyrka för att klaras av:)

    Gilla

    1. Eftersom det nu råkar vara så att vi bor i samma område är det väl bäst att lyda ditt råd. Inga påringningar hos grannar eller lappar i trappuppgången, alltså. Jag fortsätter med att hänga ut dem här på bloggen i stället!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s