HaR PReCiS PRaTaT MeD MiN MaMMa

 

Och som vanligt pratar vi om barn, föräldraskap, genus, tillståndet i världen och annat. Ja, åsså vädret, förstås.

Idag kom vi också in på det där med rakning och smink och då berättade hon följande historia:

”Hemma i byn där jag växte upp kom killarna överens om att när de gick på dans skulle de inte dansa med tjejer som var sminkade, för de ville inte att tjejerna skulle tro att de skulle sminka sig för att killarna ville det.”

Wow, liksom! Det här måste ju ha varit i början av 50-talet nån gång. Coolt.

 

Annonser

29 thoughts on “HaR PReCiS PRaTaT MeD MiN MaMMa

  1. Okej, det låter som om vi fokuserar på männens syn här. Som vanligt liksom. Jag menar inte som vanligt utav dig, utan som vanligt är det fokus på männens syn på vad som är sexigt,för det är ju så ett patriarkalt samhälle fungerar. Snälla, det är väl inte så du menar?! Skitsamma om kvinnor är sminkade eller inte. det är ju verkligen verkligen INTE det som är problemet. Vad män gillar och inte gillar är totalt orelevant. Vi är alla olika. Och jag, visst är det fint att det finns människor som gillar naturliga människor 🙂

    Gilla

    1. Visst kan det ofta vara så men i det här fallet fick jag uppfattningen om att det snarare var tvärtom. Killarna ville inte att tjejerna skulle ta för givet att de (killarna) ville att de (tjejerna) skulle göra sig till för deras (killarnas) skull när de (killarna) inte ens tyckte det var fint.
      Ungefär som om killar idag skulle komma överens om att inte ragga på rakade/blonderade/fettsugna/botoxade/silikonade tjejer för att få tjejerna att fatta att de inte behöver hålla på sådär. Att de (tjejerna) är fina som de är.
      Det spelar ingen roll vad folk gör och inte gör. Frågan är väl varför de väljer att göra vissa saker. Det här var ett sätt att prata om det, för det gjorde de här grabbarna också, med varandra och med tjejerna. Det tycker jag var bra gjort. Vilka killar skulle komma på tanken idag? Liksom? Eller tjejer, för den delen? Att prata om det?

      Gilla

      1. Alltså, jag vet inte… Jag tror att jag förstår hur du tänker här. Jag är dock inte övertygad om att det är en bra grej. Ibland kan det låta/kännas så vid en första anblick. Man vill väl, men om man skrapar lite på ytan kommer man ner till att det blir samma sak. Funderar lite…

        Gilla

    1. Missförstå mig rätt här. Killarna ville göra en bra sak, de ville prata om det. De ville uppmärksamma varandra och tjejerna på att utseende inte är allt. Det handlar inte alltid om att killar ska bestämma spelreglerna. Ibland vill de faktiskt väl också!

      Gilla

          1. Det är lätt att bli arg, eller hur?! Jag kanske var en smula otydlig när jag skrev, för när mamma berättade det här för mig kändes det hela så kärleksfullt från männens sida. De ville verkligen väl. Ovanligt.

            Gilla

            1. Jo men det är ju alltid svårt att förstå hela bilden när man endast får en mening tagen ur sin kontext. Och den meningen som du återger talar ju endast om hur kvinnan uppfattas ur männens perspektiv. Och det var det som störde mig. Det är givetvis alldeles fantastiskt fint om det nu var så att dessa män, på 50-talet hade kvinnornas bästa i åtanke när den diskussionen pågick.

              Gilla

              1. Det är inte alltid lätt att göra rätt. Vad rätt tänkt kan bli fel ibland. Men bara en gör så gott en kan blir det nog bra till slut. De flesta vill väl även om de inte alltid vet hur. Gäller även män…

                Gilla

  2. Jag förstår precis hur du menar och instämmer med dig. Det var en fin och solidarisk markering av de killarna!
    Det är lite som de män som byter sida på gatan när de möter en ensam kvinna en sen kväll för att markera att han inte ska betraktas som farlig. Det är något jag upplevt någon enstaka gång och det är väldigt skönt och trevligt.

    Båda de här exemplen visar att män har makt över kvinnor på olika sätt. Makten är inte alls OK men hur ska de män som vill göra för att markera mot den på ett bättre sätt tycker Jenny?
    Ord är meningslösa, dem tror vi inte på. Det är handling som gäller.

    Gilla

    1. Ja. Alla män är inte varken rötägg eller oförstående. Det kan inte vara lätt som man heller, tänker jag, när de inte vill vara en del av maktutövandet. Likväl som det inte är lätt att veta hur en ska göra som kvinna när en inte vill vara förtryckt. En får göra så gott en kan. Så länge en vill väl.

      Gilla

          1. Jag förstår vad du menar och det är en tunn linje att balansera på. När är det ett uttryck för omtänksamhet och när är det ännu ett uttryck för patriarkaliskt förtryck? Kanske får vi aldrig veta och kanske vet de inte det ens själva.
            Det är som Tittarstorm skriver, att hur män än gör blir det ett uttryck för makt. Och hur vi kvinnor än gör blir det någon form av anpassning.
            Men det är bra att vi pratar om det, och bra om vi har olika uppfattning. Det är då vi växer och utvecklas som människor!

            Gilla

            1. Det är alltid bra att ha ett någorlunda konstruktivt förslag när man framför kritik annars framstår man lätt som gnällig.
              Det är lätt för vem som helst att tycka saker men betydligt svårare att komma med lösningar och det är lösningar vi behöver.

              De killar det gällde här visade en solidarisk handling och ett avståndstagande från den skönhetshets som fanns på den tiden, som inte på något sätt går att jämföra med den formliga utseendehysteri som finns idag. Killarna hade ingen möjlighet att ändra på de normer om mäns tolkningsföreträde som rådde då och som råder nu.
              Idag ser vi inga män som protesterar mot kvinnors skönhetsoperationer, idag diskuterar unga män vad som är snyggast, opererade bröst eller inte. Objektifieringen av kvinnor har accelererat och nått nya höjder och samhällsklimatet och den allmänna tonen då och nu går inte att jämföra!
              Om vi ska få jämställdhet måste vi ha iaf en del män med på tåget. Vi måste få fler män att fatta vad könsmaktsordning innebär och vilka uttryck den tar sig. Fler män som tar avstånd från sjuka kvinnoideal vore ett bra bidrag tills den dag vi alla är överens om att vi är jämställda. Den dagen kommer inte att inträffa under vare sig min eller din livstid och under tiden får vi bidra med det vi kan. Man kan inte få allt på en gång.

              På 50-talet fanns ett gäng killar som i handling visade att kvinnor inte ska behöva fixa till sig för att duga i manliga ögon. Ett bra bidrag! De sade aldrig att det uteslutande är manliga ögon som dömer och så är det ju heller inte.
              De kunde inte lösa något, de gav ett bidrag, ett bidrag som du anser värdelöst och närmast klandervärt utan att ha ett förslag till alternativ. De gjorde det som de kunde. Det du kan göra är att iaf försöka se vad de gjorde och ge förslag på lämpligare agerande än det du förkastar.

              Återkom gärna när du tänkt klart, det vore mycket intressant att få veta vad du kommit fram till!

              Gilla

              1. Min mamma berättade även en annan historia, om sin syster och hennes då blivande man. Systern var mode- och sminkgalen, la ner mycket pengar på att se ”rätt” ut. När hon skulle ut på dejt med sin blivande man sminkade hon sig i timmar, grundligt och ymnigt. När de träffades på stan tog han resolut med henne in på ett café och där fick hon tvätta bort allt smink, för han ville inte gå ut med någon som såg ut som… (kommer inte ihåg beskrivningen här).
                Det här blev förstås upphov till en hel del skratt i familjen och är fortfarande en rolig historia som berättas.
                Men.
                Här handlar det i grund och botten om en människas (mannens) krav på hur en annan människa (kvinnan) ska se ut. Inte för hennes skull utan för hans egen skull. Det är väl det som är skillnaden, kanske. För vems skull en gör något. Om en vill trycka ner eller om en vill lyfta upp.
                Jag hoppas verkligen att de där killarna gjorde som de gjorde för att lyfta upp och inte för att trycka ner. Det var i alla fall den uppfattningen min mamma fick och även då jag själv.

                Gilla

  3. Tjao, fick inte till nån dejt hos dig tyvärr. 😦
    Kom ni hit till 08a land eller blev det inställt?
    Kram Inkur, nu i Skövde

    Gilla

    1. Jag har varit overksam, inte fått viktiga saker gjorda. Som till exempel boka resa till Stockholm. Jag ska bättra mig. Snart. Men först åker jag till Norra Västerbotten för dryga veckan. Där ska jag meditera i Finnforsrövargrottan, äta granbarr och bli en helt annan människa, en ny skapelse, en sån som får saker och ting gjorda. Ja, så hade jag tänkt.
      Ha det så bra i Skövde kära Inkan!

      Gilla

    2. Jag tolkar det som du och jag tror man måste göra det. Bemöter man alla initiativ, som trots allt en del män tar, negativt så kan man inte räkna med att någon orkar ens försöka. Allt blir ju fel ändå hur de än gör. Sådant är inte upplyftande för någon, oavsett kön. Det är en form av maktutövning det också, kvinnor bemöts ofta på det sättet av män. Och så djupt ska vi väl inte sänka oss att vi blir likadana? 😀

      Gilla

  4. Hm,
    Intressant inlägg och diskussion!
    Måste erkänna att jag inte greppade inlägget helt först, men kommenteringen gjorde att jag tycker jag gjort det.
    Visst är det en balansgång!
    Det är också sant att det är handling som gäller och att ta upp ämnet.
    Sorgligt att det nu är så otroligt uteseendefixerat samtidigt som man kan läsa mängder av manliga kommentarer som hånar tjejer fär att dom opererar sig, det är liksom dubbelt förtryck nu.
    Det sägs ju att 50-talet , några år efter kvinnokonventionen(som var häpnadsväckande bra!) var man på väg att komma tillrätta med prostitution, det har aldrig varit så lite som då men sedan dess har det sakta vuxit och nu exploderat. Undrar vad det betyder och förstås porrens normaliserade kvinnoförnedring.
    Kanske var det ett bra decennie på 50-talet, när många kvinnor klippte håret och kvinnor hade visat under kriget att de kunde jobba på alla mansjobb.
    Suck. Mycket tankar väckte detta inlägg.
    Men vi måste tillbaka dit igen, til den tiden då män försökte ”hjälpa” kvinnor och kvinnor inte var så sexualiserade som nu.

    Gilla

    1. Kanske måste vi nå botten för att kunna sparka oss upp igen? Jag funderar mycket på det. Jag hoppades att det skulle vända snart, kanske till och med det här året, men nu är jag inte längre lika säker. Även om det börjar hända mycket positivt är nog inte världen riktigt redo än.
      Vi får kämpa på så gott vi kan så länge, vi medsystrar och medmänniskor!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s