BiBLioTeKeT a-ö; W+y+Z+ö

 

Sådärja! Så var en då klar med det här projektet. Roligt var det. Som en rungande final med pompa och ståt presenterar jag i dag fyra böcker – alla läsvärda!

 

”Som Du” av Cecilia Wallin:

 

 

 

 

 

 

”En liten stor bok om hur en ung människa påverkas starkt av att hennes väninna dör när de är femton år, och om hur hon lär sig leva med sig själv. Det handlar mycket om hur hon med naturens och språkets hjälp bearbetar sorgen, om hur allt speglas i döden och om hur hon själv speglats sig i och identifierat sig genom Sara.”

”Jag trodde sorg var något utåtriktat. Gråt och skrik. Som att be om många kramar. Något påtagligt, ett bestämt och någorlunda avgränsat fenomen. Något som många kramar och en rejäl dos mänsklig värme kunde mildra och småningom läka.

Och hur är det?

Som en hemlighet, omöjlig att beskriva. Den växer för varje dag, växer med själva livet, utvecklar ständigt nya former. Den genomsyrar allt och är ändå omöjlig att kommunicera till någon annan.”

En helt underbar bok. Jag grät. Läs!

*

”För Alltid Paris” av Céline Yang:

 

 

 

 

 

 

 

”Jag bor i ett vindsrum i ett gammalmodigt flerfamiljshus i centrala Paris. Rummet är mycket litet och mäter en sju åtta kvadratmeter… Jag tycker om Paris. Den staden har inte gett mig någonting alls. Jag tycker faktiskt om den här staden, som inte har gett mig någonting alls, men som tog emot mig med öppna armar.

Så inleder Céline Yang sin utsökta kortroman, där hon med vemod och lågmäld humor skildrar några studenters tillvaro i Paris under ett år. När vårterminen är slut kommer de att skingras för vinden, och den vetskapen gör att livet får en särskild laddning. De lever i nuet, utan sorger för morgondagen.”

*

”Den Skänkta Timmen” av Juli Zeh:

 

 

 

 

 

 

 

”Det finns åtminstone en fördel med att han är här. Jag vill inte behöva tillbringa den återbetalade timmen ensam, denna enda timme som inte tillhör någon och som är friare än alla andra årets timmar. ”Jag var nervös”, säger han. ”Nervös på ett sätt som jag sällan varit.” Förhoppningsvis lyckas jag med mitt leende, trots att munnen är nedsmetad med läppstift. Alla intelligenta män har erektionsproblem.”

*

Och så till den sista boken i den här serien. En riktig pärla, en fantastisk läsupplevelse –

”Den Du Söker Finns Inte Här” av Mia Örström:

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag har ingen att tala med. Jag önskar att jag kunde tala med dig. Jag undrar om du känner så här. Att man nästan inte ryms i sig själv. Att man har ett helt liv inuti som vill ut.”

”I matsalen serverar husan soppa. Jag är inte hungrig eller törstig. Jag behöver ingenting. Jag har vuxit färdigt. Jag bad till Gud att bli vuxen, det tog tid, jag väntade länge på att ett nytt liv skulle ta vid men det gamla fortsatte som om ingenting hade hänt. jag skjuter ständigt min barndom ifrån mig med svaga handleder och anklar. En man föds till världen, en kvinna till familjen. Det är ett mycket litet utrymme. För något år sedan kom en amerikansk cirkus till London. Far läste om den största attraktionen, en mycket liten man, ett par fot hög, människor vallfärdade för att se honom, som om det var ett konststycke att vara kortväxt. Jag skulle vilja se en kvinna som lämnat sin familj.”

”Utrymmet under trappan är fyllt av mörker. Som om någon packad det mycket noga, plattat ut det och pressat samman till lagom stora block som därefter staplats utan glipor. Man säger att den som är blind går i mörker. Den som är född blind vet inte vad färger är. Bara detta att hans värld inte ser ut som andras. Alla lever vi i våra egna världar. Du knackar på. jag öppnar. Jag säger: Tyvärr. Den du söker finns inte här.”