BuRNiNG THe MiDNiGHT oiL

 

Ja, nästan i alla fall. I förrgår eftermiddag och kväll samt hela kvällen igår hade jag ett intimt samarbete med trotjänaren från 1957 – min kära Husqvarna Automatic:

 

 

 

 

 

 

 

som egentligen förtjänar ett alldeles eget blogginlägg där jag berättar om hur mamma fick delbetala den i förväg och om hur lycklig hon var när hon äntligen fick hämta den i affären och om att det var när min storebror som föddes nittonhundrafemtiosju  var liten och om hur hon sydde alla oss syskons kläder på den och om hur hon när jag blev tonåring sydde kläder till mig som jag designade så att jag var alldeles ensam om dem i hela världen och om hur jag fick överta den när jag väntade mitt första barn för nästan tjugofem år sedan och om hur den trofast tjänat mig sedan dess även om jag inte har varit lika duktig som min mamma och om hur tacksam jag är för att den fortfarande orkar för när den inte längre gör det vet jag inte vad jag ska ta mig till för nuförtiden finns det inga symaskiner som ens är hälften så bra som den här. Fast det får jag skriva om en annan gång.

Den här gången ska jag berätta om att det är Mikaelifest på skolan i morgon och hur gärna Syster Yster ville vara utklädd så vi rotade i tyglådan och jag sydde en enkel klänning till henne i förrgår. Då ville även Lillebror ha något fint så på kvällen samma dag sydde jag en tunika till honom också:

 

 

 

 

 

 

 

Det tyckte Storebror blev så fint att han ville ha en med så i går kväll sydde jag en tunika till:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I dag har jag gått med nacken lite stelt lutad åt vänster, något som på Algotstiden visst kallades för ”sömmerskenacke” men vad gör en inte för att en Mikaelifest ska bli just så festlig som den bara kan!

 

Annonser

2 thoughts on “BuRNiNG THe MiDNiGHT oiL

  1. Men vad du är duktig! 2 stycken på samma dag! Och jättefina blev de alla 3!
    Trist att Mikaeli försvunnit ur de ”vanliga” traditionerna. i stället för att ha de gamla kvar importerar man seder från USA som halloween och alla hjärtans dag, seder som vi inte har någon anknytning till alls.

    Jag är också lycklig innehavare av en gammal Husqvarna, men en nyare modell än din. Min är bara drygt 40 år. Nu syr jag inte lika mycket som förr så den hänger nog med min livstid ut. Den har verkligen varit suverän och värd sina avbetalningar. Den tuggar envist på, jag har tom sytt segel på den. Man kan nog påstå att jag har en känslomässig relation till min gamla Husqvarna-maskin. 🙂

    Gilla

    1. Det var inte så mycket finlir med de där tunikorna, jag har ju inte direkt fållat för hand som min mamma skulle ha gjort, men tack ändå! Jag var med på MIkaelifesten idag och det var verkligen jättetrevligt. Så enkelt men ändå så innehållsrikt. Det är synd att gamla traditioner försvinner till förmån för nya som importeras ihop med konsumtionskrav.

      Gamla Husqvarnor kanske är en sådan sak som en inte har eller äger, utan något som en har, som du skriver, en känslomässig relation till. Jag har ett förhållande till/med min symaskin, det skulle jag inte kunna ha på samma sätt med någon annan pryl jag har hemma. Undrar om det finns en intresseförening för Husqvarna-symaskiner? Kollar… det verkar inte så, du. Kanske dags att starta en?!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s