oM aTT VaRa GeNuSMeDVeTeN FöRäLDeR

 

Jag skrev tidigare om min kamp för att barnen ska få ett så ickegenusindokrinerat liv som möjligt:

https://calleism.wordpress.com/2013/01/13/heteronormativt-skitliv/

Och även tidigare har jag kommit in på ämnet:

https://calleism.wordpress.com/2011/08/12/ratt-eller-fel/

(Förutom det jag skriver hela tiden, då.)

 

Fick en kommentar från ”Maowlin” till ”Heteronormativt skitliv” som jag skrev ett väldigt långt svar på:

Maowlin: Jag diskuterade det här med ett par i min bekantskapskrets som jag står väldigt nära. Båda föräldrarna är genusmedvetna och försöker inte föra något deras barn i någon riktning. Äldsta barnet är en flicka som älskar allt med prinsessor, halsband, ringar, tiaror med mera. Hon är tre år och vill alltid ha på sig halsband annars är hon inte ”fin” enligt henne själv. Känner mig väldigt dubbel. Å ena sidan så tycker jag inte att det är speciellt roligt att hon redan söker bekräftelse för hur hon ser ut och vad hon har på sig, utan uppmuntrar att hon är sig själv och att vi gör andra saker än att leka prinsessa också. Å andra sidan så vill jag ju inte att hon ska förknippa prinsesseriet som dåligt eftersom det är typiskt flickigt. Har ni något bra tips på hur man ska ställa sig till det här? Föräldrarna har liknande åsikter som mig, men orken att fundera vidare verkar inte finnas.

 

Calle: Hmm, kan en vara genusmedveten UTAN att föra ens barn i en viss riktning? Att uppfostra barn ÄR att manipulera, om en ska prata klarspråk. Sedan kan en göra det på ett positivt sätt(lyfta upp) eller på ett negativt sätt(trycka ner).
Jag är förstås ingen expert, det här är lite av mina egna tankar och funderingar kring det hela, jag har försökt komma på ett riktigt bra svar i några dagar nu men nu får det bli som det blir…

Vi vuxna förväntas visa barnen vägen, vi förväntas vara goda ledare. I ett ledarskap ingår uppgiften att förmedla vad en tycker är rätt och fel (”så här gör en” respektive ”så här gör en inte”), dels utifrån ett samhälleligt perspektiv och dels genom ett personligt.
Vill en inte som förälder att ens barn inte ska springa ut i gatan, dricka öl som tolvåring, slå sina kompisar, cykla utan hjälm, hälla ut maten på golvet, hoppa i soffan, bära opraktiska kläder – ja, då förmedlar en helt enkelt: – Nej, jag vill inte att du ska göra så. Det borde inte vara så krångligt egentligen.
Vi lär barnen tidigt att det är ytan som räknas, dels hur vi är mot barnen och dels genom de signaler vi själva sänder ut. Vad kan en då göra för att påverka i en annan riktning? Framför allt genom att visa vägen själv, visa att det viktigaste är hur en är, inte hur en ser ut eller vilka prylar en har – vara en god förebild, alltså. Undvika att bekräfta barnen genom hur de ser ut utan uppmuntra deras personliga utveckling (inte jämföra dem med andra). Tjata! Prata med barnen om vad som formar deras världsbild och hur, de fattar tidigare än en tror.
Jag har också skiljt på praktiska kläder och pynt. Jag har nämligen också haft barn med fäbless för rysch-pysch. En behöver inte förbjuda, en kan stänga en dörr samtidigt som en öppnar en annan. Ungefär så här: ”Till vardags har du praktiska kläder som du kan leka fritt i och som inte hindrar din rörelsefrihet. Opraktiska kläder kan du ha som utklädningskläder.”

En annan sak som jag just kom att tänka på också. Vi vuxna bestämmer gärna åt barnen vad som är ”fint”. När det ska gås på kalas sätter vi på barnen finkläder. Finkläder enligt normerna, alltså. När vi ska gå bort säger jag i stället till barnen att de ska ta på sig det som DE SJÄLVA känner sig fina i (med förbehållet ”hel och ren”). Protester från omgivningen bemöts lämpligen med logiskt resonemang samt visst överseende.

Till sist vill jag påminna alla föräldrar om att det faktiskt är de som bestämmer hemma. Det är de som håller i plånboken. Att lägga över ansvaret de inte vill ta själva på barnen är otroligt slött och fegt.
En ska inte ha barn om en inte vill ta ansvar för dem, hur otrevligt det än är ibland. För en kan inte vara en bra förälder och samtidigt inte våga stå upp för sitt ledarskap.

Vad en vill och vad en får är nämligen inte alltid samma sak.

 

Det finns mer att tänka och tycka om det här så därför ger jag er nu utmaningen att fylla på mitt svar med egna tankar om saken!

 

Annonser

5 thoughts on “oM aTT VaRa GeNuSMeDVeTeN FöRäLDeR

  1. Har absolut inte ett dugg att tillägga till detta kloka inlägg. Jag älskar min mamma för att hon har givit mig en bra uppfostran, men om jag fick ändra på något, så önskar jag att mammor hade varit lite mer genusmedvetna/skolade på den tiden.

    Gilla

  2. Det är något jag tycker verkar vara en svår del i att vara förälder, det här med att resten av världen alltid kommer göra saker som i ens ögon ”förstör” barnen. När jag läser saker som du och Lady Dahmer skriver vet jag ungefär hur motarbetad jag själv kommer bli den dagen jag skaffar barn Det verkar vara ett evigt tyckande från utomstående som ska försöka tala om för föräldrarna hur viktigt det är att man låter flickor vara flickor och pojkar vara pojkar. Världen tycks svämma över av släktingar som vägrar följa presentinköpsinstruktioner, dagispersonal som föreslår klippning för långhåriga pojkar och en hel leksaksindustri som lägger miljarder på att indoktrinera barnen till prinsessa och superhjälte, Du ska ha stort credd för att du orkar gå emot detta.

    Gilla

    1. Du har ju inga barn än så du har alla möjligheter i världen att få till det på ett bra sätt!
      Se till att skaffa barn själv eller tillsammans med en FEMINIST, kolla även upp släkten – en relation är liksom en paketlösning. Din egen släkt kan du börja jobba med redan nu så de vet vad som gäller när det är dags. Välj skola med omsorg, jag hade inte haft en chans om jag inte hade haft barnen i den skolan jag har och då är inte den perfekt heller. Sätt för allt i världen inte barnen på dagis, där blir de förstörda på alla sätt och vis (den stora dagisdebatten kan vi ta en annan gång). Skaffa flera barn, de tar hand om och stöttar varandra när inte du är där.
      Så! Sätt fart! Ju fler föräldrar som är genusmedvetna desto bättre!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s