FöRuTFaTTaDe MeNiNGaR

 

Har tillbringat en tid nu i min hemstad och därför även i sällskap med syskon och andra släktingar. Trevligt så.

Men.

Har upptäckt hur många förutfattade meningar en del har om mig vilket de också av någon outgrundlig anledning gärna delar med sig av. En del gånger är det så märkliga åsikter att det tar en stund innan jag ens fattar att det är mig de pratar om.

Tyvärr är det inte alltid alls särskilt trevliga ”sanningar” de förmedlar heller.

Till viss del kan det ha att göra med att jag flyttade härifrån tidigt och att deras uppfattning om mig till stor del grundar sig på mitt tonårsappearance, vilket – kan jag erkänna – inte alltid var till min fördel. Men snälla?

Lat?

Overksam?

Bortskämd?

Bitter?

 

Jag börjar förstå varför jag flyttade härifrån…

 

 

Annonser

10 thoughts on “FöRuTFaTTaDe MeNiNGaR

  1. Trist. Det är inte helt lätt att bortse från tidigare erfarenheter, men en måste ju inte nödvändigtvis dela med sig av alla dumma tankar en har. Hoppas de säger snälla saker också och att de tar sig tid att ta reda på vem du är idag 🙂

    Gilla

    1. Till en viss del tror jag att det är så människor förhåller sig till varandra på en del ställen, att en gärna pratar om varandra, för att liksom ha koll på människor runt omkring en. Inget fel i det, om det är på ett positivt sätt. I det här fallet upplever jag det inte särskilt positivt eftersom de uppenbarligen är mer intresserade av att förmedla en personlig åsikt än att faktiskt ta reda på om den verkligen stämmer med verkligheten.
      Tror inte att de mår så bra.

      Gilla

  2. Den här sortens bedömningar säger mer om dem som uttalar dem än om den de uttalar sig om lustigt nog.
    Jag har liknande erfarenheter och det har lett till att jag inte söker någon kontakt med de personer som har en så negativ uppfattning om mig. Jag tror vi alla mår bäst av att inte ha någon kontakt i det läget.
    Den sortens individer som uttalar sig så negativt om andra, och t o m om sina egna familjemedlemmar, har problem själva. Problem de inte kan härbärgera eller stå ut med att se hos sig själva, så de väljer att projicera dem på andra istället. Mycket vanligt!
    Av den anledningen bör man vara försiktig när man fördömer andra, man avslöjar så mycket om sig själv då… 😀

    Gilla

    1. Förutom det jag skrev här ovan, som svar till Ordterror, så tänker jag i viss mån som du. Men. Jag kan också känna igen mig. Om en inte mår bra själv är det så lätt att halka in i eländet att prata negativt om andra. Kanske en skulle må bra av en extra kram i det läget?
      Om det däremot inte går att göra något åt är det, som du skriver, bäst att inte umgås. Vi behöver människor omkring oss som förstår oss och som vill oss väl.

      Gilla

  3. Det är helt sjukt att folk inte kan omvärdera (framför allt sjukt att man känner tvånget att man måste delge sina tankar om en person, speciellt när det inte är positivt). Känns ju som det är ganska sällan som man är representativ för vem man blir sen när man kommit ut ur sin tonårsperiod under själva tonåren. Anser att det knappast är lathet eller overksamt att flytta ifrån sin hemort tidigt, bara det är ju ett tecken på ett driv framåt. (Missförstå mig rätt, man behöver inte sakna driv för att vara kvar på hemorten).

    Tack förresten för ditt inlägg kring min fråga om hur jag ska förhålla mig till prinsessan i min närhet. Det var en väldigt nyanserat och intressant inlägg, det fick mig också att tänka i banor jag inte gjort innan. Tack för det!

    Gilla

    1. Håller med. Vi behöver få känna oss förstådda och det gör vi inte om människor runt omkring oss inte är intresserade av att ta reda på vilka vi faktiskt är.

      Vad glad jag blir att du uppskattade mina tankar kring det där med barn och kön! Om du kommer på något är du välkommen att dela med dig så kanske jag kan få något att fundera på också!

      Gilla

    1. Äsch, jag vet inte om det, egentligen. De mår nog inte så bra och det är inte så lätt att leva i en stad där luften är så tung att andas som i Skellefteå.
      De hade bara inte behövt säga nåt till mig…

      Gilla

  4. Jag tror nog att vi är många som känner igen det här. Såna där gliringar från släkten är vi nog många som har fått. Vet inte om det handlar om att man har känt varandra i hela livet och att det därför, för vissa, blir mer legitimt att kasta paj på varandra och kritisera varandras liv och leverne?

    Själv brukar jag försvara såna här släktingar med att de har blivit till bitterf*ttor och bitterk*kar pga att de är otillfredsställda med sina egna liv. Får du tex ständigt inta en underordnad roll i ditt hem, så försöker du kanske hävda dig på jobbet eller bland släkt och vänner istället?

    Sedan kan man fråga sig vad människor får ut av att vara elaka mot andra? Förmodligen känner de att de måste hävda sig på nåt sätt och hävda sig, behöver bara människor som mår dåligt i sig själva. Det är jag fullt och fast övertygad om.

    Gilla

    1. Håller med. De mår, som sagt var, förmodligen inte så bra. Dessutom har jag alltid gått min egen väg och struntat i hur en förväntas vara och det är närmast en dödssynd i en småstad. Tror att jag helt enkelt varit alltför provocerande och därför också en tacksam måltavla för uttryck för trist livssituation eller nåt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s