TVå FiLMeR

 

Har sett två filmer tillsammans med barnen i helgen.

Först ut var Paper Moon från 1973. Filmen utspelar sig i 30-talets USA där en man som livnär sig på att lura änkor på pengar får en nioårig flicka på halsen som kan vara, eller kanske inte är, hans dotter. Mannen och flickan spelas av far och dotter O’Neal – Ryan och Tatum. Samspelet dem emellan är en stor del av filmens behållning. Tatums skådelspelarinsatser (hon var bara nio år när filmen spelades in) är fantastiska. Det är också hennes karaktär som jag tycker mest om, framför allt ur genussynpunkt. Visst är en del karaktärer, som till exempel pappan och hans på vägen upplockade flickvän, stereotypiskt framställda men det gör inte så mycket då dotterns karaktär är så befriande fri från könsstereotyper. Hon röker, svär, klär sig som en pojke i snickarbyxor och även när mannen klär henne i klänning för att det gynnar affärerna så påverkar det inte alls hennes sätt att vara. Det är flickan som visar sig vara smartare både i livet och i affärer och som räddar dem i de flesta situationer de råkar ut för. Så om en nu bortser från rökandet, som mina barn ställde sig undrande inför, så är det en bra film att titta på med sina barn. Särskilt som det inte finns så många perfekta filmer ur genussynpunkt. Än så länge.

Den andra filmen var Oz – The grat and powerful som var en nödlösning. Var tveksam till den redan från början och det visade sig att det var en ackurat känsla. Med en budget som nästan fick en att se en taxameter ticka i nedre högra hörnet på TV-skärmen och producerad av Disney infriade den alla fördomar en kan ha om hur kvinnor och män bör vara. Tre häxor – en ond, en god och en mittemellan, går och väntar på att Mannen med stort M – Trollkarlen som kan alla tricks, ska dimpa ned från himlen och rädda dem alla från den onda av de tre häxorna och ställa allt tillrätta. Mannen, som är en egoistisk fjant, dimper ned från himlen, varvid den mittemellanonda häxan kärar ner sig i honom och förvandlas till en ond häxa av avundjsjuka till systern den goda häxan som är blond och vän och som ser att mannen trots allt är en schysst snubbe och sen fixar fjanten lite hokus-pokus, alla går på det, de onda häxorna försvinner och sen får trollkarlen och den goda häxan, som mycket väl hade kunnat styra upp hela landet själv utan fjanten, leva tillsammans tills vidare. Blää. En sån där film som borde vara barnförbjuden. Inte för att den är våldsam utan för att den förstör barnens världsbild. Vi fick prata länge efteråt, vilket i och för sig är bra, och vi kommer att få prata mer om den vidare. Som ett dåligt exempel på könsstereotyper och som diskussionsmaterial för att diskutera könsstereotyper är den alltså utmärkt, till något annat duger den knappast.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s