iNTeRSeXuaLiTeT, GeNuS oCH TaLLiNK

 

Jag skrev tidigare om hur jag störde mig på att könen på barnen efterfrågades när vi skulle lämna uppgifter till Tallink/Silja Lines kundklubb.

Idag ringde jag dit då jag upptäckte att en del uppgifter behövde ändras och passade då samtidigt på att fråga varför de delade upp kunderna i två kön. Först fick jag någon luddig förklaring att det skulle underlätta att hitta personer som de eventuellt skulle behöva få tag i på båten men efter en stunds pratande kom det fram att hen egentligen inte hade en aning om varför och insåg också att det förmodligen var rätt onödigt för det innebar kanske helt onödiga administrativa moment samtidigt som hen också insåg att de också exkluderade rätt många människor. Hen uppmuntrade mig att prata med kundtjänst och det ska jag också göra, i morgon när de har öppet.

Sen googlade jag på intersexualitet eftersom jag är rätt sorgligt obevandrad i dessa frågor och får då veta att inom vården används inte begreppet intersexualism utan de använder förkortningen DSD som betyder – och håll i er nu – Disorder of  Sex Development.

Disorder? Herrejössesamalia, har inte världen kommit längre än så?

Jag blir ständigt påmind om att saker och ting som är för mig så självklara att jag inte ens har reflekterat över dem, för resten av världen är något avvikande och onormalt. Att anledningen till att jag är sorgligt opåläst om vissa saker är att jag inte ens insett att det är något en behöver läsa på om för det är för mig lika självklart som att äta när en är hungrig och att sova när en är trött. Jag har inte ens insett att anledningen till att människor i alla tider kallat mig för ”konstig” inte har att göra med att jag är konstig utan för att jag inte har passat in i ”The Gender Binary”.

Suck.

 

Annonser

12 thoughts on “iNTeRSeXuaLiTeT, GeNuS oCH TaLLiNK

    1. Och hur många människor är det egentligen som kan anses ”normala”? Tio procent?
      Vilket då innebär att det är onormalt att vara normal! 🙂

      Gilla

  1. Det finns huuur många varianter av intersexualism som helst, och vissa av dem är rent skadliga, ex inre könsorgan som fortsätter växa resten av livet och liknande. Så där finns möjligen anledning att kalla det ”disorder” – men i otroligt många fall så skulle personen kunna leva med sina inre och yttre könsorgan hur bra som helst om inte samhället bestämde annorlunda… Dessutom finns ju ännu fler människor som inte har en aning om att de är intersex men om de skulle genomgå undersökningar så skulle det upptäckas. Därför avskyr jag dessa biologiska skitargument om MÄN och KVINNOR för vi har fan inte en aning. DET ÄR INTE SÅ ENKELT liksom. Ja, jag behöver ju inte gapa åt dig egentligen, men nu gjorde jag det ändå. Inis heter föreningen för intersexuella i Sverige, var på superintressant föreläsning av dem en gång. Värst av allt: väldigt få vågar träda fram. De skäms.

    Gilla

    1. Läste någonstans att intersex är lika vanligt som att vara rödhårig eller födas som tvilling. Tyvärr vet jag sorgligt lite om sådant här (tack för informationen!) men kanske jag tar tag i det och läser på någon dag.

      Grejen är att jag sedan tonåren faktiskt funderat över mig själv, trots mitt helkvinnliga yttre och sex barn. Det är liksom bara en känsla jag har som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Borde kanske kolla. Tycker att det är hemskt att människor ska behöva skämmas över något som egentligen inte är det minsta konstigt.

      Gilla

      1. Jomen jag tror att det är så faktiskt. Genusfolket skrev om intersexualism häromveckan, har du säkert läst, jag tror de tog upp det.

        Hmm, undrar bara hur du i så fall skulle kolla upp det? DNA-test?! Livmoder har du ju i alla fall 😉 Och du har helt rätt i att det är helt galet att folk ska skämmas för något sådant, att det liksom anses värre än värsta begränsande funktionsnedsättningen, totalt tabu. Där behöver mycket fortfarande förändras…

        Gilla

        1. Det var nog hos Genusfolket jag läste om det. Är ju överallt och läser så jag blir alldeles snurrig till slut…

          Jag kommer ihåg att jag började fundera på det när jag första gången fick höra talas om att en kunde ha manliga könskromosomer och ändå se ut som en kvinna, och att jag då tänkte: AHA! För jag har varit ganska ”manlig” av mig och har muskler som jag inte vet var de kommer ifrån, ja och sen den där allmänna känslan av att inte passa in varken i mans- eller kvinnorollen.
          Har ingen aning om hur en kollar det. Får koll upp det. Även om det egentligen inte spelar någon roll så vore det kul att veta. Fast kanske att jag blir besviken om det visar sig jag är ”normal”… 🙂

          Gilla

          1. Inte omöjligt alls! Tänk Caster Semenya, hon visade sig ju ha manliga könskromosomer (eller nåt åt det hållet). Egentligen är det ju verkligen strunt samma, fast som du säger: Kul att veta kanske. Är närmaste vårdcentral hbt-certifierad? Annars kommer de tappa hakan om du kommer och ber om remiss 😀 (fast det mår de nog bara bra av, i och för sig)

            Gilla

            1. Hur vet en om en vårdcentral är HBT-certifierad? Nu blev jag ju riktigt sugen!

              Såg en dokumentär om Caster för ett tag sedan. Fruktansvärt hur hon blev behandlad. Rena övergrepp. Skönt att hon fick upprättelse till slut.
              En läkare i programmet sa något riktigt bra, vill jag minnas. Han sa ungefär: att när en kvinna är överlägsen så kallar man henne för fuskare. Vad kallar man en överlägsen man? – Usain Bolt!

              Gilla

  2. Det finns säkert ett diplom nånstans eller så, eller kolla hemsidan. Det är Rfsl som hbt-certifierar, kanske finns en lista på deras hemsida över hbt-certifierade vårdcentraler?

    Missade dokumentären om Caster, men har läst en del artiklar. Det var verkligen galet kring henne där ett tag… Och grejen är ju att det finns massor av kvinnor som har högre testosteronnivåer än massor av män – men det kommer oftast inte fram. Biologin är så komplex att vi bara borde skita i den – och låta människor vara människor. Läste du det här inlägget förresten? http://minasannaord.wordpress.com/2013/03/16/spelet-om-konet-om-konsuppdelning-inom-idrotten/ Länkar till en skitbra artikel i Kom Ut om kön och fysisk styrka där. Läs igen om inte annat 😉

    Gilla

    1. Jag hittade listan men det fanns ingen i närheten av mig. Ska kolla vidare!

      Dokumentären heter Caster Semenya: För snabb för att vara kvinna/Too fast to be a woman? och gick på TV 4 tidigare i år. Kunde inte hitta den på play men om en vill så finns den att ladda ner…

      Kommer ihåg att jag läste ditt inlägg men tror inte att jag läste artikeln. Ska göra det.
      Lyssnade på ett intressant radioprogram om idrott och kön som jag skrev om förra året, tror att det går att lyssna på fortfarande. Mycket intressant! Som att kvinnor idag, efter de fått bättre träningsmöjligheter, nu springer lika fort som männen för typ tjugo år sedan och att vi egentligen inte vet vilka fysiska skillnader det egentligen finns mellan könen och att det skulle vara mycket bättre att dela upp idrotten på annat sätt. Du hittar länken via mitt inlägg här:
      https://calleism.wordpress.com/2012/09/11/om-manniskor-blir-provocerade-vet-jag-att-jag-har-traffat-ratt/

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s