VaRFöR SKa eN BeHöVa KoMPeNSeRa FöR aTT eN aNSeS SoM BeSVäRLiG?

 

Fikade med syster L igår. Hur trevligt som helst och vi pratade och pratade om allt mellan himmel och jord så att vi alldeles glömde bort tiden.

Bland annat så pratade vi om det där med att en alltid får känna att en är besvärlig. Vi har pojkar med långt hår, vi ifrågasätter normer, hon är vegan och jag ringer till Tallink och stör.

”Och sen står en där och ler övertrevligt för att kompensera för all den där besvärligheten.”

Varför då? tänkte vi då.

Varför försöker vi hela tiden att kompensera för att vi anses som besvärliga och jobbiga? De som verkligen är besvärliga och jobbiga ber väl aldrig om ursäkt för det? Och varför ska det ligga på vårt ansvar att hålla en inskränkt och konservativ omgivning på gott humör? Det är ju inte så att de gör detsamma för oss, menar jag. De har ju dessutom redan satt nivån för diskussionen, liksom.

De vassa argumenten har vi redan, det är bara att sluta le och se snäll ut!

 

Advertisements

2 thoughts on “VaRFöR SKa eN BeHöVa KoMPeNSeRa FöR aTT eN aNSeS SoM BeSVäRLiG?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s