Jag har blivit utmobbad/utfryst av HELA min familj i Skellefteå.
Den ena av mina två systrar har gett sig ut på ett korståg eldat med bitterhet och med målet att förgöra mig. Nu kommer hon inte att lyckas med det, jag är för stark och det är lätt att förstå att det handlar om henne och hennes problem och har ingenting med mig att göra. Jag lägger skulden där den hör hemma.
Det stora problemet och det största sveket står resten av min familj. ALLA stöttar henne och hjälper henne med det här. Inte bara hennes familj, utan även min bror och hans familj och min äldsta syster och hennes familj. Den enda som inte gör det är den äldsta systerns dotter men hon kan ju inte ta striden själv mot en hel släkt.
Det är därför jag har gråtit i två dagar. Även barnen, för de är också drabbade. Skägget ringer runt och kräver förklaringar för sveket innefattar ju även honom men får bara lögner och löjliga försök till ursäkter till svar. Förutom från min korstågssyster, som skriker i telefonen: – Jag gör som jag vill och jag skiter i min syster!
Jag kommer inte att sluta åka upp dit. Det är min hembygd och mitt ursprung. Vi får väl tälta i skogen någonstans för nu har vi ju inte längre någonstans att bo.
Däremot kommer jag inte att träffa någon av dem igen.
Jag tror att skadan efter ett sådant svek är nästintill omöjlig att reparera.
I vilket fall som helst är det inte min sak att göra det.
CaLLeiSM 
Men oj!! Vad galet! Förstår att detta, minst sagt, tynger dig/er! 😦 Familjen är liksom de sista som ska svika en… Skickar ännu mer styrkeenergi härifrån!
GillaGilla
Tack!
Nu har jag gråtit färdigt. Nu är jag arg.
GillaGilla
Försök att ha en kärleksfull attityd och inte säga emot så kommer det nog lägga sig
GillaGilla
Jag förklarade bara att det här har absolut ingenting med mig att göra och att om de vill ha en relation med mig så får de lösa sina egna problem först och att de är välkomna att höra av sig när de har gjort det.
Jag är en kärleksfull attityd och att säga ifrån (inte emot) är en nödvändighet i livet. Vi har alltid rätt att freda oss. Även från ens familj.
GillaGilla
Jag har så svårt att förstå hur människor tänker när de väljer sida och tar parti utan att själva ens vara delaktiga i den primära konflikten. Jag hoppas verkligen att de tar sitt förnuft till fånga så småningom. Du verkar vara en ytterst sympatisk person och förtjänar så mycket bättre!
GillaGilla
Jag har lärt mig något av det här också. Jag har lärt mig att det som för mig är så enkelt och självklart INTE är det för större delen av resten av befolkningen. För mig är det inga problem att säga att ”dra inte in mig i det där”, ”det där har inte jag med att göra”, ”vill du bråka så varsågod att sparka dig trött i din egen vrå” eller helt enkelt bara ”nej, jag vill inte”. De flesta människor klarar inte det. För mig är detta en gåta men jag har nu accepterat att det är så.
I det här fallet sa jag bara att ”- Det här handlar inte om mig, dra inte in mig i era problem. Vill ni ha någonting med mig att göra så får ni lösa dem först.”
Min syster försöker med något konstigt bitterhetsspel som jag inte ger mig in i. Hon försöker trycka ner mig för att må bättre själv men det fungerar ju inte så. Vad hon och resten av min familj heller inte förstått är att jag bara blir ännu starkare av det här. De har skapat ett monster… 🙂
Problemet är vad som händer om de tar sitt förnuft till fånga. Hur reparerar en ett förtroende som är noll? Är det ens möjligt? Det räcker ju inte med att pipa fram ett ”förlåt” liksom?
GillaGilla
Blod är INTE tjockare än vatten. Jag finns och är din familj närhelst du vill och orkar !!!
Kram i mängd!!!
GillaGilla
Jag vet!
(Som svar på båda :))
GillaGilla
Som sann feminist borde du bli vän med din syster.
Få henne att berätta vad det är hon är upprörd över. Hon kanske inte fick tillräcklig uppmärksamhet från dig i barndommen eller vad som helst.
Tänk på hur fantastisk hon är och att din kärlek för henne är oändlig.
GillaGilla
En kan inte bli vän med någon som inte vill och hon har haft all chans i världen att prata med mig och jag har dessutom frågat utan att få något svar.
Hon är fantastisk och jag älskar henne oändligt. Men. Det ursäktar ingenting. Hon är vuxen och ansvarig för sitt beteende gentemot andra människor och vad hon har gjort är FEL.
Finns ingen anledning att jamsa med henne bara för att hon är min syster. Jag umgås helt enkelt inte med mobbare och otrevliga människor som inte vill mig väl. Det borde ingen göra.
Dessutom är det inte den systern som är problemet. Problemet är resten av familjen som stöttar och hjälper henne att mobba mig.
”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.”
GillaGilla