VaRFöR SKa BaRN TiTTa På TV?

 

Emellanåt passerar jag diskussioner om vilka TV-program som är lämpliga för barn eller inte. Huruvida det är ok att barn somnar i soffan framför TV.n på kvällarna, om det är ok för barn att titta på läskiga TV-serier egentligen ämnade för vuxna eller om de bara ska titta på barnprogram. Om en är en dålig förälder om ens barn får titta på barnförbjudna filmer eller om en är en cool förälder som låter barnen göra det. Och så vidare i all oändlighet. Jag ska inte kommentera det. Jag vill i stället ställa frågan:

Varför ska barn titta på TV överhuvudtaget?

 

Annonser

22 thoughts on “VaRFöR SKa BaRN TiTTa På TV?

    1. Ah, jag läste det där! Men du var väl liiite äldre än två år då?! Och kanske censurerade dina föräldrar vad du fick titta på? Om det ens fanns något liknande i våldsväg då, som det finns idag?
      Det är andra tider nu…

      Gilla

  1. Jag var som sagt tio. Jo, det är andra tider nu… Då såg jag det som en kamp för mina rättigheter… Nej, det fanns inte så mycket otäckt våld på TV då, utom nyheterna med bilder från Vietnam och andra otäcka händelser.

    Gilla

    1. Jag ställde frågan för att jag märker att det är så självklart att barn, redan från tidig ålder, ska få se allt, höra allt och veta allt. Jag tycker inte det. Barn har ingen förmåga att sortera information och jag tycker att vi lägger alldeles för mycket börda på deras axlar innan de är mogna för det. Världen måste få vara god först, sedan – i takt med sin egen mognad – förstår barnen att det inte är så och då kan vi visa dem världen ur ett vidare perspektiv.

      Det är andra tider nu, det var enklare när vi var unga för det enorma informationsflödet fanns inte då. Dessutom tror jag att vi överlag var mer närvarande i livet, nu går det mesta ut på att avskärma sig från det.

      Gilla

  2. För oss har tv:n varit en räddning många supertidiga morgnar (dötiden mellan 04.45 och 7-snåret när hjärnan börjar vakna till liv) och när A kommer hem från förskolan brukar han slappa i saccosäcken framför tv:n en stund innan middagen. Jag har inget dåligt samvete för det över huvud taget och tänker inte att det är skadligt. Vi läser enormt mycket böcker hemma, vi bygger med lera och klossar, ritar, kör med tågbanan och springer runt utomhus/i sandlådan. Trots det är rastlösheten total tidiga morgnar och eftermiddagar och ja, då funkar tv:n alldeles utmärkt som barnvakt (mohahaha) en stund. I lagom dos tror jag till och med att tv- och filmtittande kan främja fantasin faktiskt – på samma sätt som böcker. Varför inte, liksom? Ja, så länge det inte är en massa könsnormativt skit alternativt skrikigt och i ett så högt tempo att man inte hänger med alls…

    Gilla

    1. Vill påpeka att jag dömer ingen, jag använder TV.n som lugn-och-ro-medel jag också ibland. Du får göra som du vill utan att ha dåligt samvete! Jag uppmanar bara till tankar om barn och skärmtid, samtidigt som jag förstår att frågan om barn ska titta på TV överhuvudtaget kan vara oerhört provocerande.

      Jag har också varit där, även om jag alltid har varit restriktiv med tid framför diverse skärmar, det vill säga TV, dator, TV-spel och så vidare. Så började de små barnen på en Waldorfpedagogisk skola där vi faktiskt pratar om sådana här saker och där jag fick många nya tankar omkring hur TV-tittande påverkar våra barn. De har som sagt inte förmågan att sålla utan tar in ALLT och hur detta påverkar dem. Har plöjt en och annan bok i ämnet också. Jag har också handfast praktisk erfarenhet från mina egna barn; För ett par år sedan märkte jag att de var uppskruvade och hade svårt att komma till ro på kvällarna. Vid den här tiden fick de titta på Barnkanalen ungefär en halvtimme efter maten. Jag föreslog att de skulle skippa TV- tittandet en vecka för att se om det kunde vara det som stressade upp dem, de gick med på det utan protester och efter veckan hade gått kom det aldrig på tal att titta på TV på vardagarna. De kände själva hur mycket bättre de mådde. Nu tittar de inte på TV på vardagarna, om de inte är sjuka eller behöver leta information till skolarbete (då jag sitter med dem), och inte heller någon dator eller annan skärm. På helgerna, efter vi städat tillsammans på fredagen, får de spela eller titta men endast undantagsvis direkt på morgonen. Funkar bra.

      TV-tittande är ingenting barn egentligen behöver, det är – som så mycket annat – ett skapat behov. Skapade behov behöver ifrågasättas nu och då för annars är det lätt att en bara gör som en tror att det ska vara utan att fundera på om det är någonting en egentligen vill ha eller inte. Eller ens mår bra av.

      Ungefär så tänker jag!

      Gilla

      1. Ja, självklart är det inget vi rent biologiskt behöver, verkligen inte. Därmed inte sagt att det inte kan vara berikande, i lagom mängd och väl utvalda program! Tänker jag i alla fall. Men det där med att tv-tittande precis innan läggdags kan skapa oro har jag också hört, det gäller ju även vuxna som har sömnproblem. För att inte tala om all tid det stjäl att sitta två timmar framför tv:n efter att barnet lagt sig istället för att prata med varandra och annat… definitivt förslappande på det viset!

        Nä, jag känner bara att jag vill ha en avslappnad inställning till tv-tittande och det tycker jag nog vi har också. Vissa dagar när vi är trötta och griniga kanske vi låter den stå på i bakgrunden aningen för länge, andra dagar när vi på bättre humör stänger vi av den efter ett tag alternativt skippar den helt.

        Barn som bara tittar på tv/spelar tv-spel o dyl blir ju ofta jäkligt rastlösa och förlorar helt sin fantasi – det är i alla fall min erfarenhet. Själv var jag ett barn som älskade att läsa, pyssla, skriva egna berättelser osv och det gjorde att jag alltid var sysselsatt på egen hand – samma önskar jag för vår unge. Vi märker ju att han alltmer kan sysselsätta sig själv på rummet, fantisera och leka, och nu börjar det ju även gå att låta honom ”hjälpa” i köket, tvättstugan osv = tv:n är liksom inte alltid ett måste för att få en lugn stund själv 😉

        Gilla

        1. Jamen då förstår vi ju varandra!
          TV-normen är ju också en norm som en kan/ska vara kritisk mot, eller hur?!

          På tal om väl utvalda program så är det lite kul när familjen sitter och fredagsmyser framför Kunskapskanalen…

          Gilla

  3. Jag tror absolut att man ska ifrågasätta vanor och normer, det är inte det. Men vilket tråkigt liv vi skulle ha om vi bara gjorde det vi absolut behövde, bara åt det vi egentligen behövde. Böckerna, datorn, tv:n, leksakerna, gympadojorna, kaffet, lördagsgodiset, vinet… Listan -både för barn och för vuna – kan göras lång på saker och företeelser som vi inte behöver, men som ändå tillför ett mervärde i livet – och inte enbart som pluspost på nöjeskontot.

    Gilla

    1. Ja, jösses ja! Det är skillnad på ”vill ha” och ”behöver” men det är attans skoj med ”vill ha” emellanåt. Dumt att göra det till ett självändamål dock, då blir det sällan bra.

      Gilla

  4. Varför skall någon, vuxen ELLER barn titta på tv? Jag har funderat länge på att slänga ut min tv för gott. Visst kan det vara ett trevligt tidsfördriv men handen på hjärtat – vilken människa i dagens stressade samhälle är i behov av något tidsfördriv? Tänk vad mycket jag kunde få gjort istället för att hamna framför dumburken som en soffpotatis.

    Gilla

    1. Jag skulle också gärna vara utan men jag är ju inte ensam om att bestämma, tyvärr. Men jag tittar inte mycket på TV och vi har sorterat bort de flesta/värsta kanalerna, så jag får väl vara nöjd med det… När jag tänker närmare på saken skulle jag nog sakna Kunskapskanalen, men det behöver en ingen TV för att se, det finns ju Play.

      Du får väl hoppas att din TV går sönder så slipper du ta beslutet… 🙂

      Gilla

    1. Kommentaren hamnade visst fel men jag vet vad du svarade på och tänker att du är minsann inte äckelmagad! Det kommer en inbjudan till provsmak snart! 🙂

      Gilla

  5. MIn son tittar på tv, jag präglade honom tidigt. Det innebär ju inte att han tittar på vad som eller att tv:n står på jämt. Vi gör ju andra saker med. Men jag tycker absolut inte man ska skuldbelägga päron som tar tv:n till hjälp när en måste göra andra saker som att laga mat, ja jo klart det är kul när barnet vill vara med och laga maten men ibland vill hen ju bara stå bredvid och gråta, och då är det jäkligt gött om Fåret Shaun kan hjälpa till. Mamma mu är förresten en film jag rekommenderar. Verkligen en I feel good film och den klarar ju Bechdeltestet med råge.

    Gilla

    1. En gör sina egna val i livet. Bara en vet vad en gör och accepterar konsekvenserna.
      Jag vill inte lägga skuld på andra, jag vill ifrågasätta och fundera kring hur vi lever och tänker – på alla sätt och vis. Allt hänger ihop, nämligen.

      Gilla

        1. Det var inte tänkt som någon klapp på huvudet.

          Som jag skrev till Sanna tidigare – att ifrågasätta varför barn ska titta på TV överhuvudtaget kan vara väldigt provocerande. Att ifrågasätta sitt eget beteende är också provocerande men kanske en nödvändighet för att kunna förändras.
          En går från där en står, dock. Något annat kan en ju inte göra.

          Lycka till med förändringens resa, hur den än ser ut för dig!

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s