Du SäGeR aTT JaG FöRSöKeR PRoVoCeRa

 

Du säger att jag försöker provocera.

Jag säger att jag inte försöker provocera. Tvärtom. Du skulle bara veta hur långt ner i halsen jag kör min mentala näsduk för att INTE provocera.

Hela mitt liv har jag skavt mot min omgivning. Inte passat in någonstans. Jo, kanske. Bland de förtappade, bland de förvirrade, bland konstnärssjälar och bland de avvikande. Bland de andra som inte heller passar in.

Jag gör allt jag kan för att inte provocera, att inte sticka ut, att inte uppröra eller förarga. Men jag kan inte bättre än så här.

Jag kastar längtansfulla blickar mot de som ingenting bekymrar, de korkade och glada. Önskar mig alltför ofta lobotomi. Tänk att få vila i ingenting, slippa min hjärna på högvarv som vill så mycket och leva ett liv där jag trampar den upptrampade stigen, susar fram på en autobahn av ignorans och meningslösheter. Slippa tänka, bara göra som alla andra, det som förväntas av mig.

Men jag kan inte.

Jag är den som springer i snårskogen bredvid vägen. Ibland åt samma håll som de som färdas på den breda asfalterade vägen men ständigt i snårskogen. Kvistarna river mitt skinn och fötterna blir kalla av den fuktiga mossan. Skogsskuttare. Låter fint men jobbigt. Mitt liv är fint men jobbigt.

Sommaren var lång, ljus och höll mig vid liv när jag som mest behövde det. Skänkte mig hopp och vila och en tro på någonting bättre.

Hösten kom och vill aldrig ta slut. Mörkret, det gråa och leran suger kraften ur mig och jag orkar ingenting längre. Vet inte vart jag är på väg och knappt var jag kommer ifrån.

Vill inte provocera. Vill bara känna mig hemma. I mig själv och i världen.

I drömmen ser jag mig själv ligga i gräset i den varma solen. Det doftar av smultron och av åkerbär.

Och mitt huvud vilar.

 

Annonser

12 thoughts on “Du SäGeR aTT JaG FöRSöKeR PRoVoCeRa

  1. Hur många gånger har jag inte själv önskat att jag bara kunde sluta bry mig? Sköta mig själv, skita i alla andra och bara leva i min egen lilla mys-värld? Krävs lobotomi för det?;)

    Gilla

    1. Skulle tro det. Eller total psykofarmakanerdrogning. Fast det är ju typ samma sak.

      Är glad att du orkar kämpa på som vanligt i alla fall, här är det väldigt låg batterinivå just nu. Det är därför jag inte är så flitig i ditt kommentarsfält som jag skulle önska, men jag kommer tillbaka. Det gör jag alltid!

      Gilla

            1. Även om det känns lockande med lobotomi ibland så trivs jag nog ändå bäst med att bara vara jag. Även om det går väldans trögt emellanåt…

              Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s