MeNS

 

Det tog ett tag, tja några år, med mens innan jag fattade vad det handlade om. För vad är mens egentligen? Något skitjobbigt som vi kvinnor får stå ut med men som vi helst vill slippa men om vi proppar i oss syntetiska hormoner så gör vi ju det. Det är blodigt och luktar men det finns parfymerade bindor och tamponger så det ordnar sig. Bindorna är tunna för det får absolut inte synas att vi har mens. Värktabletter finns det gott om för det vore illa om vi stannade hemma från jobbet en dag och lät kroppen vila. PMS får en inte ha, det finns det också piller för. Annars får vi höra att vi är sura och griniga ”- Ska du ha mens eller?” och gråter vi är vi känslosamma, oberäkneliga och klarar inte av ett kvalificerat jobb utan det är nog bäst att vi sköter de där enklare uppgifterna så kan de rationella männen som aldrig låter känslorna styra få stå vid rodret.

Vi ska helst inte ha mens, eller en menscykel heller för den delen. Vi ska ständigt vara tillgängliga, knullbara.

Det tog några år, sen slängde jag P-pillerna. Började lära känna min kropp. Visste när jag hade ägglossningsperiod, började känna igen den där speciella smärtan när ägget lossnade. Kunde på dagen veta när mensen kom, även när den var oregelbunden. Förundrades över hungern som kom efter ägglossningen. Hormonerna som dansade jenka veckan före mens, då jag blev arg eller ledsen eller både och. Började trivas med hur fantastisk min kropp var och hur väl den fungerade. Förståelsen för hur jag fungerar har hjälpt mig att både undvika graviditet och att bli gravid, det är rätt coolt, faktiskt.

Genom åren och möten med andra kvinnor har jag känt mig rätt ensam om den här fascinationen för ens kropp. De flesta har den där nödvändigt ont-känslan inför sin mens, ja de som har någon. Knappt någon har vetat när de har ägglossning vilket är rätt synd för det är en rätt trevlig period i månaden… Nåväl. Jag har funderat på det här. Varför det är så här.

Vad är nyttan med att skilja kvinnorna från sina kroppar? Varför är det viktigare att förneka och slippa sin kropps funktioner än att bejaka dem?

För att vi är inte till för oss själva.

Vi är inte våra kroppar, vi är inte till för oss själva. Våra kroppar tillhör någon annan och vi ska ständigt vara tillgängliga, finnas till hands för de som vill använda den. Därför är det viktigt att få oss att vända oss ifrån oss själva. Jag ser det i reklamen, i budskapen från vården, hur tidningarna skriver och hur det pratas om det i TV. Vi blir lurade.

Bläddrade förbi ett TV-program för en tid sedan där klimakteriet diskuterades. Om en mådde dåligt fanns det antidepressiva. Om en svettades fanns det östrogenpiller. Om sexlusten minskade fanns det testosteronpiller. Om slemhinnorna var torra och sköra fanns det östrogenspiral att stoppa in. Inte någon gång kom samtalet in på att klimakteriet är en naturlig del av livet – enjoy the ride! Eller att om du inte känner att du vill ha sex kanske det inte är meningen att du ska ha det heller. Eller att sex inte nödvändigtvis är detsamma som penetrationssex med en annan person (= en man) inblandad. Eller att det är en tid i livet då en får backa lite och ta det lugnt för det är inte meningen att en ska vara på topp jämt, satsa på karriären samtidigt som en bakar fantastiska tårtor och arrangerar parmiddagar.

Det här året är ett viktigt år. Det är året då vi tillsammans behöver kämpa för en politisk förändring. Vi behöver jobba häcken av oss för att mota bort högerpolitiken, patriarkatet och egoismen. Vi behöver jobba häcken av oss för att feminism, solidaritet och omtanke om varandra ska bli det självklara valet i alla lägen.

Men vi behöver också ta tillbaka våra kroppar, lära känna oss själva. För i oss själva finns en urkraft som inte låter sig hejdas. Förändrar vi oss själva förändrar vi världen.

mens

 

 

 

 

 

 

 

 

(underbara bilden kommer från Matildas blogg)

 

 

(Naturligtvis vet jag att de finns de som har det så fruktansvärt jobbigt under mens/klimakteriet att livet blir näst intill ohållbart om en inte kan ta till något. Det är inte det jag menar här men det antar jag att ni förstår.)

 

Annonser

24 thoughts on “MeNS

  1. Väldigt kloka ord, jag har faktiskt inte reflekterat över det på det sättet tidigare. Eftersom det ändå inte blir några fler barn för vår del har jag inte ätit p-piller på flera år och precis som för dig har det gjort att jag upptäcker helt nya saker om min kropp. Just det där med ägglossningen fascineras jag av, även om jag inte direkt uppskattar att jag ibland känner av det lika mycket som mensvärk.

    Gilla

    1. Jag har inte heller kopplat ihop det med kvinnonormen tidigare, tyckte mest det var synd att kvinnor inte hade koll på sin kropp. Nu ser jag det i ett vidare perspektiv och med feministiska ögon och då föll det på plats.

      Lite roligt förresten, att du skrev om något liknande idag!
      Och visst är väl kroppen ändå fascinerande?! Ägglossningsperioden är bland det häftigaste som finns, då skulle jag kunna ta över världen om jag fick chansen, då är jag Gudinna! Känner du också så?

      Gilla

      1. Ja, jag reagerade också på att vi var inne på samma saker, fast eftersom jag är så snurrig ibland att jag är förvånad att jag lyckas åstadkomma något överhuvudtaget glömde jag kommentera det 🙂

        Jag känner mig inte direkt redo att ta över världen under ägglossningen, men jag fascineras av hur tydligt kroppen visar vad den är redo för (och vill…). Hade jag känt min kropp så här för några år sedan hade jag sparat många slantar på ägglossningstester. Däremot kan ilskan dagarna före mens kännas som en riktig naturkraft. Om man inte lyckas tämja den blir det som en drake som bränner ner allt i sin väg, men när man lyckas hålla i draken får andra passa sig, för då kan jag ta mig an vad som helst.

        Gilla

        1. Ahh, ilskan! Love it! Jag tänker som så att jag är så förbaskat tålmodig och snäll annars så jag mår bra av att vara arg. Jag förvarnar omgivningen och sen tycker jag nästan att de får skylla sig själva om de retar upp mig… 🙂 Men få något gjort i övrigt, det får jag inte tyvärr.

          Gilla

          1. Jag blir väldigt sällan arg i vanliga fall, men om jag hamnar i en diskussion just de där dagarna är det bara att hålla i hatten. Plötsligt kommer man på att säga alla de där sakerna som man i vanliga fall kommer på först när det är för sent och det är så satans skönt. Sedan kan jag se tillbaka på det och vara helnöjd över saker som att jag lyckats få in ordet ”förmätet” i ett samtal (språknörd FTW), haha.

            Gilla

    1. Eh, jag vet bara hur det känns för mig! Smärtan påminner om menstruationsvärk eller förlossningssammandragning fast mindre stark och koncentrerad till ett ställe. Ibland kan jag känna vilken sida ägget lossnar från också, eller jag inbillar mig det i alla fall. Känslan håller i sig från några minuter till någon timme. Jag vet att en del kan blöda lite också men det har aldrig hänt mig. För mig kommer mensen ganska exakt fjorton dagar senare. När jag var bättre på att notera tidpunkten så kunde jag förutsäga mensen på några timmar när, det orkar jag inte hålla på med längre. Nuförtiden har jag bara så pass koll att jag kan förvarna resten av familjen att jag kommer att vara ”en smula” lättretlig den närmsta veckan… (https://calleism.wordpress.com/2011/04/30/kloka-ord-fran-storebror-8/)

      Det du kan göra är att vara uppmärksam på hur det känns i nedre delen av magen (precis ovanför blygdbenet) under ägglossningsperioden (för mig oftast två-tre dagar in), det kan hända att du känner det då. Lycka till! Och berätta gärna hur det går!

      Gilla

  2. Jaa! Om jag hade ett nyårslöfte skulle det ha varit att ta systerskapet på större allvar. Stärka, stötta och vara så solidarisk det bara är möjligt.

    Jag har själv aldrig haft några speciella mensvärkar även om det har hänt. Däremot kan jag precis som du känna av ägglossningen. Det är som att kroppen säger: ”Nu händer det grejer här! Är du med?” 🙂

    Gilla

    1. Ägglossningen, ja… det är liksom bara WOW – nu åker vi!Min sambo kan till och med känna på mina läppar när vi pussas om jag har ägglossning och jag hörde en man säga en gång att han kunde känna det på kvinnans doft. Det är grejer det! Jag kommer verkligen att sakna min menscykel när den tar slut, tror jag. Inte bara ägglossningen utan allt, för det hänger ju ihop.

      Systerskapet ska vi definitivt ta på större allvar! Vi behöver verkligen enas i kampen om en bättre värld. Vi behöver inte hålla med varandra om allt och vi behöver inte ens tycka om varandra MEN vi kan stå vid varandras sida och stötta varandra!

      Gilla

    2. Tack! Eftersom jag aldrig försökt bli gravid har väl ägglossningen inte varit något jag funderat kring. Jag vet ju när jag har ägglossning eftersom jag märker det på andra sätt. Och jag får ju ont ibland men har inte tänkt på exakt hur eller att det är ägget som lossnar.
      Jag gick runt igår och kände efter och funderade på om det var den där, som du säger, mer koncentrerade mensvärken. Nu måste jag kolla exakt när jag får mens. Spännande. Och lite pinsamt att jag som 30+ inte har tänkt på det här tidigare.

      Gilla

      1. Det är inte pinsamt att du inte haft koll, det är ju ingenting en får lära sig direkt utan som jag skriver – snarare tvärtom. Men underbart roligt att du lär känna din kropp mer nu!

        Gilla

      2. Jag fattade inte att jag kunde känna av ägglossningen förrän jag vid 35+ genomgick fertilitetsbehandling och hormonerna gav mig sådan ägglossning deluxe att det var obekvämt att ha bilbältet på. Först efter det kände jag igen känslan och ba’ ”aha, jag har ägglossning”.

        Gilla

  3. Tänk om normen utgått från kvinnor istället för män!
    Tänk hur bl a arbetslivet varit utformat och anpassat efter oss och våra cykler! De som har stora PMS-besvär hade haft rätt att vara vara hemma av den orsaken, män hade varit tvungna att rätta sig efter vår biologi.
    Bara tänk tanken hur det hade sett ut om vi fått finnas med hela våra personer utan att behöva försöka låtsas att vissa funktioner inte finns.
    Det hade varit nåt det!

    Gilla

    1. Verkligen!

      Träffade för ett gäng år sedan en tjej från Korea. Hon berättade att där hade en rätt att vara hemma från jobbet en dag i månaden på grund av mens. Sedan vet jag förstås inte om det var av anledningen ”Ska du vara jobbig får du stanna hemma” eller om det var mera ”Stanna hemma du en dag och ta hand om dig”.

      Ju mer feminismen får genomslag så kommer det här också att förändras. Det går inte att förvänta sig att kvinnor ska förneka sig själva som vi gör nu. Ja, jag hoppas på det i alla fall!

      Gilla

  4. Jag minns när jag hörde talas om mens första gången eller rättare sagt när jag insåg att mens var något som skulle drabba mig i livet. Jag kände, helt ärligt, för att gå och skjuta mig själv i huvudet. (liten överdrift)

    Jag var arg och kände mig så jävla förnedrad, så orättvist behandlad över att tvingas behöva gå omkring med blöja i byxan en vecka i månaden medan blodet rann. Jag svor och grät för mig själv och förbannade att jag hade blivit född till kvinna. Jag fick mens ganska sent och med stora, förfärade, skräckslagna ögon lyssnade jag till mina kompisar som vissa av dem, hade fått mens redan i fjärde klass och jag minns att jag tänkte att livet tar slut, allt det roliga tar slut den dagen jag får mens.

    Så blev det också – jag blev helt deprimerad när mensen väl kom och jag hade mycket svårt att anpassa mig till detta nya liv. Det blev bättre när jag väl hade ”förlorat oskulden” (som det kallas när kvinnor har blivit penetrerade av en man första gången) eftersom jag då kunde börja använda tampong istället för binda. Jag slutade beklaga mig efter ett antal år, eftersom jag insåg att jag ändå hade kommit mycket lindrigt undan, jämfört med många andra som jag förstod, både hade svåra menssmärtor och mycket rikliga blödningar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s