i aLL HaST

 

En snabbis bara!

Läs det här:

För en knapp månad sedan uppträdde och intervjuades dragshow-artisten Panti Bliss i The Saturday Night Show with Brendan O’Connor på irländska statsägda tv-kanalen RTÉ. Efter 20 år i branschen är Panti Bliss en av Irlands mest kända och populära dragqueens och hbtq-aktivister. I programmet diskuterade programledaren och Panti Bliss, eller Rory O’Neil som mannen bakom heter, hur långt Irland har kommit gällande hbtq-personers rättigheter och situation. Panti Bliss menade att det förvisso har gått framåt men fortfarande sprids hatfulla åsikter på nätet och i media. På frågan vilka som spred de hatfulla åsikterna namngav Panti Bliss två skribenter och en katolsk lobbyorganisation som alla gjort sig kända för sitt motstånd till hbtq-rättigheter.

För att summera: välkända homofober fick 750 000 kronor för att de kallades för homofober. Men det föranledde i alla fall ett av de bästa talen ni har hört om homofobi.

Dagen efter intervjun fick RTÉ in klagomål från de nämnda parterna som hotade att stämma kanalen då de ansåg att det var förtal att kalla dem för homofober. Ok, vänta nu, välkända och högljudda motståndare till hbtq-rättigheter, som kallat samkönade äktenskap för »satir« och att »lika rättigheter måste stå åt sidan för samhällets bästa«, menar att det är fel att kalla dem för homofober?

Eh, visst, homofober vill ogärna kallas för homofober.

Men vad gjorde då RTÉ? Jo, de tog direkt bort den berörda sekvensen av intervjun från sin hemsida. Två veckor senare, den 25 januari, gick kanalen ut med en offentlig ursäkt och betalade även ut 85 000 euros, ungefär 750 000 svenska kronor, till de nämnda parterna för att undvika en rättegång som enligt kanalen kunde ha kostat dem betydligt mer.

För att summera: välkända homofober fick 750 000 kronor för att de kallades för homofober. Okej.

Händelsen har inte helt överraskande skapat en enorm debatt på Irland. En debatt som rentav har nått parlamentet där flera ledamöter lyft frågan om hbtq-rättigheter och irländsk medias partiskhet. Frågan togs även upp i Europaparlamentet av ledamoten Paul Murphy som kallade RTÉ:s kapitulation för en »attack mot yttrandefriheten«. Panti Bliss själv tog bladet från munnen i ett tal på Irlands nationalteater Abbey Theatre i lördags. Talet har sedan dess fått över 350 000 visningar på YouTube på bara några dagar och Panti Bliss har fått öppet stöd från tv-personligheter som Graham Norton och Stephen Fry. Till och med Madonna har visat Panti Bliss sitt stöd.

Det här är tveklöst ett av de bästa talen jag har hört om homofobi. På ett så artikulerat och precist sätt beskriver Panti Bliss hur det känns att utsättas för homofobiskt förtryck och hur det förtrycket tar sig olika uttryck. Allt från att ens rättigheter är uppe för diskussion i morgonprogrammen på tv till att bli förlöjligad på gatan. Panti Bliss beskriver även hur förtrycket kan leda till att en som hbtq-person utvecklar självhat och rädsla. Det är ett fantastiskt tal som fick mig att fälla många tårar när jag först hörde det. Att talet nu har fått sådan spridning gör att situationen för hbtq-personer på Irland även lyfts internationellt. Det är i alla fall en strimma av ljus i en historia som annars gör mig mörkrädd.

När jag först läste om hela den här bisarra historien funderade jag på om den skulle kunna hända här i Sverige. Låt oss säga att Christer Lindarw satt i Skavlan och sa att det finns personer och konservativa organisationer i Sverige som han tycker uttrycker sig på sätt som kan uppfattas som homofobiska. Tänk om dessa namngivna parter krävde att SVT tog bort uttalandet och hotade att stämma kanalen för förtal? Visst, det kanske skulle kunna hända att de klagomålen kom. För homofober vill som sagt ogärna kallas för homofober. Men skulle SVT göra som RTÉ och lägga sig platt och punga ut hundratusentals kronor? Svaret är nej. I Sverige har vi trots allt en allmänt bättre inställning och kunskap kring hbtq-frågor och SVT har policys gällande mångfald och jämlikhet som gör att de inte skulle böja sig för sådana påtryckningar.

Men vem vet, saker och ting förändras i riktningar en inte vill om en inte håller uppsikt. Panti Bliss-debaclet blir en viktig påminnelse om frågan om vem som får avgöra om något är förtryck eller inte. I fallet med Panti Bliss menar hens motståndare att det hen upplever som homofobi inte alls är det. Ett resonemang som understödjs och legitimeras av RTÉ genom kanalens agerande. Därmed uppstår den bisarra situationen att homofober plötsligt får avgöra vad som är homofobi. Surprise, då är inget de gör homofobiskt. Panti Bliss-debaclet blir därför förhoppningsvis en påminnelse om att alltid ta förtryckta personers ord på allvar.

Se talet här:

(Hittat hos Linus Fremin.)

 

I morgon åker jag till Stockholm och träffar Inkan och kollar på VNV Nation! Tjoho!

Tidelipom!