FeMiNiSTiSK aNaLyS aV VaRDaGSHäNDeLSe

 

Vi är familjen som befinner sig rätt långt ner i näringskedjan. Vi hyllar gratis, soprumsfynd, halva reapriset, loppis och gåvor. Bland det sistnämnda hör denna historias medelpunkt: en tjock-TV. Strax före jul fick Skägget erbjudande om att av en arbetskamrat få köpa en hyfsat ny platt-TV för den facila summan av 500 kronor. Ett ångestladdat dygn inleddes då vi diskuterade fram och tillbaka om saker som huruvida det var ekonomiskt försvarbart att lägga ner så mycket pengar på en TV, att det kunde anses som ett miljöbrott att slänga något som fortfarande fungerade och om detta byte skulle göra att familjen nu skulle titta mer på TV (oh, hemska tanke!). Nåväl, konsumtionssamhället segrade och platt-TVn hämtades hem. Den var lätt.

Tjock-TVn, däremot, var av widescreenmodell och väldigt stor och väldigt tung och väldigt otymplig. Den hamnade bakom soffan i väntan på att den skulle förpassa sig själv till soprummet. Så lätt gick det nu inte och igår tog vi till slut tag i problemet och beslöt oss för att hjälpa den på traven. Skägget var lite bekymrad över om jag skulle orka bära eftersom hans son inte orkade men jag provlyfte lite och svarade – jag orkar. Min farfarsfar var Burträsks starkaste man så jag försöker leva upp till familjeförväntningarna så gott jag kan.

Som sagt så var den väldigt stor, väldigt otymplig och väldigt tung. Den var visserligen utrustad med bärhandtag som var så generöst utformade att en fick in tre fingertoppar i dem. För att det skulle underlätta ytterligare var dessa bärhandtag utrustade med en vass kant upptill så att fingertopparna inte skulle kunna glida ur så lätt.

Vi bor på tredje våningen utan hiss. Vi kånkar och bär nerför trapporna och Skägget gnäller hela vägen ner. Jag biter ihop. Nästan nere träffar vi en granne, en man. Han tittar på mig (of course!) och frågar om han ska hjälpa till att bära ”för det ser ju tungt ut det där”. Det är så tungt att jag inte orkar ifrågasätta varför han frågar just mig utan svarar bara, sammanbitet, att det går bra. Det är en bit bort till soprummet och Skägget gnäller hela vägen bort om hur tungt det är och hur ont han får överallt. Jag biter ihop. Vi baxar in åbäket och på vägen ut tvingar jag honom att lova att nästa gång någon påstår att anledningen till att det inte finns några kvinnor på hans jobb är för att det är för tungt så ska han svara ”Nej, det är det inte!”

Sen slog det mig. Varför lät jag inte grannen bära? Han hade fan inte orkat och sen kunde jag ha levt på den skadeglädjen i flera år. Vilket tillfälle jag missade där, ju! Bara för att jag var så envis och skulle bära själv. Nåja, nu kan jag leva på glädjen över att jag orkade själv i stället. Bättre så. Kan gå åt också, en börjar ju bli till åren.

Men nu har jag en vecka att vila ut mig på. Barnen har sportlov och jag tar blogglov för att ägna tiden åt att snurra på dem i stället.

Ses sen! Pösspåer! Glöm inte FeministFikat!

Ps – så mycket analys blev det väl inte men det var långt mellan rubriken och slutet på historien så nu orkar jag inte. Ni fattar ju ändå.

 

Annonser

6 thoughts on “FeMiNiSTiSK aNaLyS aV VaRDaGSHäNDeLSe

  1. Åh, vad jag är trött på den där ”men lilla gumman orkar du verkligen bära det där?”-attityden. Jag är inte jättestor, men jag har alltid varit ganska stark. Innan jag fick barn tävlade jag ett tag i styrkelyft och fick då kvitto på att jag (då i alla fall) faktiskt var jävligt stark, eftersom jag exempelvis lyfte mer än dubbla min vikt i marklyft. Så om jag reagerade aningen hånfullt mot män som förutsatte att jag inte kunde lyfta ens en fis innan, är det ingenting emot hur jag känt efter det. Jag går helt enkelt inte med på att jag inte skulle orka och för det mesta gör jag ju det. Största begränsningen är armarna som inte når runt otympliga kartonger och annat 😉 Att kvinnor skulle vara svaga är blaj och jag tänker inte låta gubbsen begränsa mig även där.

    Gilla

    1. Men eller hur?!

      Jag är övertygad om att det inte går att dela in styrka efter kön, att de individuella skillnaderna är större.

      Det vill inte männen ta reda på, det är därför de är livrädda för att släppa in kvinnor i till exempel byggbranschen.

      Jag är också skitstark, även om jag är otränad och modell äldre och det är så skönt när jag får tillfälle att visa det, bara för att få tyst på gubbarna. 🙂

      Gilla

      1. Nu kan jag ju inte ens med den bästa vilja i världen påstå att jag är vältränad längre och ingen ungdom heller, för den delen, men det är i alla fall lite roligt att få ställa folks förutfattade meningar på ända. Visst har män generellt lättare att bygga muskler tack vare testosteronet, men variationerna individer emellan är ändå så pass stora att det faktiskt är omöjligt att avgöra vad en människa orkar endast utifrån personens kön. Och när jag nu läser den meningen känns det så fruktansvärt självklart att det egentligen är rätt otroligt att så många inte har fattat det.

        Gilla

        1. Läste en artikel om det där med testosteronet där de testat elitidrottare och kommit fram till, citerar: ”Resultaten visar att fem procent av kvinnorna ligger på samma nivåer som det som betecknas som »normala för män« och att så många som 25 procent av männen ligger under de normala nivåerna för män, varav ett flertal ligger på nivåer som är »normala för kvinnor«. Den gräns som anses avgörande för åtskiljande av kategorierna man och kvinna är alltså inte särskilt solklar.”
          Hmm, tror jag ska skriva om det vid tillfälle!

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s