eTT TRiST iNLäGG

 

Ni som hängt med ett tag kanske kommer ihåg att jag tappade minnet för runt ett och ett halvt år sedan. Min kära hjärna repade sig aldrig helt och på sistone har det förvärrats. För några veckor sedan förlorade jag rumsuppfattningen, visste inte var jag var men som tur var så satt jag i bilen med Skägget bakom ratten så hem kom jag i alla fall, även om jag ville in i fel port.

Idag träffade jag en läkare som faktiskt hade läst min journal, tänkt själv och kommit fram till något som överensstämde med min verklighet. Bingo! Min hjärna är helt enkelt sedan en lång tid tillbaka överbelastad och vill inte vara med längre. För att råda bot på detta tillstånd måste jag stänga av och starta om, för att ta den kortfattade versionen. Jag ska helst inte göra någonting alls, vilket förstås inte är möjligt men jag ska i alla fall inte göra mer än det absolut mest nödvändiga.

Är blogga nödvändigt?

Nja, det är det förmodligen inte men jag kommer kanske att skriva lite i alla fall. Däremot kommer jag att kapa alla onödiga intryck vilket inneburit att jag nu suttit och avföljt alla bloggar jag följt samt plockat bort hela länklistan. Jag kommer under en lång tid framöver undvika att läsa andra bloggar och att kommentera. Jag berättar det här nu så att ni inte tror att jag struntar i er. Jag blir förstås glad om ni tittar in hos mig och skriver lite, det får ni gärna göra. Känner jag att jag inte orkar så svarar jag inte, helt enkelt. Det känns verkligen trist men det är något jag behöver göra. Saknar min högpresterande hjärna och vill gärna träffa den igen.

Frågor på det?

 

Advertisements

22 thoughts on “eTT TRiST iNLäGG

    1. Åh, raring! Jag kommer fortfarande att vara här men inte lika mycket. Jag ska bara försöka låta bli att läsa andra bloggar för jag känner att det tar väldigt mycket energi. Kommer att sakna det enormt, speciellt din men det får helt enkelt vara så ett tag. Du får hälsa på mig här i stället! Eller mejla! Och kanske komma på FeministFika?! Det vore skoj! 🙂

      Gilla

    1. Ah, det har varit en lång väg att vandra för att komma hit men förhoppningsvis går det fortare på tillbakavägen. FeministFikat kommer jag inte att sluta med i alla fall. Kommer du?

      Gilla

    1. Jag kommer inte att försvinna helt, tar det lite lugnt bara. Den stora skillnaden är att jag tvingar mig själv att inte läsa andra bloggar. Skittrist men en nödvändighet för att låta hjärnan få lite lugn och ro. Jag kommer att sakna din men du får hälsa på här i stället! Och komma på FeministFika! 🙂

      Gilla

      1. Jag känner själv att bloggläsandet ibland tar för mycket tid, men det finns ju så himla mycket intressant att läsa och lära sig. Med det i åtanke förstår jag att du behöver trappa ner lite, hjärnan ska man vara rädd om! Så får vi se vad jag kan åstadkomma när det gäller Feministfika 🙂

        Gilla

        1. Just nu räcker det med att gå upp på morgonen och se till att barnen kommer till skolan, sedan är hjärnan överhettad. Så illa är det. Du får vara försiktig och ta hand om dig så du inte hamnar i det läget också, men FeministFika kan aldrig bli fel! 🙂

          Gilla

  1. Vila hjärnan. Det är inte konstigare än att behöva vila ett knä. Du får gå på mentala kryckor ett tag och sakta återhämta dig 🙂

    Gilla

    1. Vilken bra beskrivning!
      Jag skulle bara behöva ett sorts gips att sätta på huvudet så att det syns att jag behöver ta det lugnt… 🙂

      Gilla

  2. Hej, vad jobbigt för dig!! Jag har precis hittat till din blogg och läser med nyfikenhet!

    Jag tappade talet, mest troligt av samma anledning som du, hjärnan stänger av vissa funktioner när den inte orkar mer. Ta det på allvar och vila, jag gjorde inte det och nu är vägen tillbaka lång.

    Fundera på om du kan komma iväg på en retreat, finns i fellingsbro, där man ex praktiserar tystnad under fyra dagar. Kanske vore en kick-start i lite hjärnvila!

    Jag känner inte dig så jag hoppas du inte tar illa upp, varken av mina råd eller att jag skulle vilja skicka en stor kram till dig!!

    Vila, snälla!!!

    Gilla

    1. Jag tar inte alls illa upp, det är bara jättegulligt att du bryr dig om!
      Har förstått nu att jag förmodligen var närmare krasch än jag trott. Att anstränga hjärnan så lite som möjligt har fått mig att inse hur mycket vila den egentligen behöver. Det lär ta ett tag innan jag är på banan igen.

      Jag har faktiskt funderat på retreat, var hos Birgittasystrarna i Vadstena för ett gäng år sedan (var jättegravid med Lillebror och behövde möjlighet att lyssna inåt inför födelsen) och det var alldeles, alldeles underbart.

      Vad roligt att du har hittat hit! Du får gärna berätta lite om dig själv om du vill, en blir ju lite nyfiken på vilka som läser. Skriver du själv någonstans?

      Tack, fina du för din kommentar. Det värmer att känna att det finns kärleksfulla människor där ute!

      Gilla

    1. Tack, vad gullig du är!
      Jag tar det så lugnt det bara går och blir ständigt förvånad över insikten om hur mycket jag gjort förut fast jag inte borde. Duktig-flicka-syndromet i ett nötskal… Jag har visst gått omkring och trott att jag varit en superhjälte med magiska krafter! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s