aLieNS

 

Kommer de från ett solsystem far far away? Blir de besatta av en ond makt när de fyller tretton? Eller är de en prövning utsänd av Gud (vilken/vilka ni vill) för att öva oss i att motstå våra impulser att långsamt strypa någon?

Ja, inte vet jag varför det finns tonåringar.

Men de finns och det är, handen på hjärtat, inte alls så himla skoj alltid att ha dem hemma hos sig. De beter sig bisarrt irrationellt och följer ingen som helst logik. Exempel ur vardagen (inte dagens):

 

Arg tonåring: Dyker upp från ingenstans och vrålar: – Du ska bara bestämma ALLTING! Jag får ALDRIG göra NÅGONTING! Jag bor i ett jävla FÄNGELSE!

Luttrad mor: – Hur menar du då?

Ännu argare tonåring: – Jag får ALDRIG vara ute lika länge som mina kompisar! Jag kan ALDRIG göra någonting för du TVINGAR mig att komma hem!

Luttrad mor: – Men du bestämmer ju själv när du ska komma hem?

Vrålapearg tonåring: – Jag HATAR dig! Tack för INGENTING! *Går med stampande kliv in på sitt rum och smäller igen dörren.*

Luttrad mor: *Himlar med ögonen, suckar djupt och trycker in en kaka i munnen.*

 

Vill ni ha goda råd? Haha, har jag inga! Eller förresten, jag kom på några:

Diskutera aldrig. Det slutar bara med att du blir asförbannad och får ont i huvudet. Hitta i stället din ståndpunkt och håll fast vid den.

När barnen åker mental berg- och dalbana behöver du inte åka med. Det är mycket lugnare att står bredvid och titta på.

Vad en vill och vad en får är inte alltid samma sak. Nähä? Joho!

Vad spelar det för roll? En frågeställning som funkar i alla livets skeenden. Tänkt att användas både till en själv och till andra.

 

Nu ska jag lyssna på Sepultura och vråla ut frustrationen efter morgonens möte med obegriplig tonåring.

De kör capoeira i videon! Tjoho!

 

Annonser

20 thoughts on “aLieNS

    1. Haha, det var du säkert!

      Jag säger som en god vän till mig sa om sina barn: ”En dag får de egna barn och då får jag min hämnd. Jag kan vänta.”

      Det dröjde tills jag fick egna barn innan jag blev smärtsamt påmind om hur jag själv betett mig som tonåring, jag hade förträngt det mesta. Det var inget roligt uppvaknande. Har bett min mamma om ursäkt många gånger…

      Gilla

    1. I alla fall hemma. Håller de på sådär ute på stan blir det ju pinsamt och det går ju inte. Det är ju de som ska tycka att vi är pinsamma, inte tvärtom. 🙂

      Ses ikväll, hörru!
      (Med våra exemplariska barn!)

      Gilla

      1. Men jag är ju ALDRIG pinsam! Ses ikväll! Jag är den där som står å sover vid lekarna kl 17:30-18ish och sedan sover jag vid grillen kl 21ish… minns inte.. Du lär inte missa mig iaf. Kan snarka också!

        Gilla

        1. Iag kommer att irra omkring med ostadig blick hela kvällen så det är högst troligt att jag kommer att snava över dig vid något tillfälle. Ska stå i fiket mellan åtta och nio. Kom och smaka SysterYsters fantastiska chokladbollar vettja!

          Gilla

  1. Underbart! Alltså, jag kan tänka mig att ”underbart” kanske inte är det ord som först dyker upp i huvudet på en just då som förälder, men din beskrivning var underbar. Skönt att veta vad vi har att vänta om sisådär tio år:-)

    Gilla

    1. Haha, då kan jag säga ”vad var det jag sa?!” det älskar jag att säga!
      Vill bara påminna om, ifall ni nu har passerat två-och-ett-halvt-års-åldern, att ni också har sexårsåldern och nioårsåldern att se fram emot. Särskilt sexårsåldern är väldigt spännande, så du vet!
      Tonårsåldern är egentligen bara totalt obegriplig men då kan en i alla fall börja se fram emot att de ska flytta hemifrån snart… 🙂

      Gilla

      1. Man ska aldrig missa ett tillfälle att säga ”vad var det jag sa?” 😉 Vi har tagit oss igenom 2,5-årsåldern för drygt ett år sedan, det var en … intressant tid, kan man säga. Jag har förstått att 6-årsåldern är rätt spännande. Det är ju skönt att man får lite sådana där turbulenta perioder med jämna mellanrum så man håller sig på alerten som förälder 😀

        Gilla

        1. Eller hur?! Dessutom har de ju perioder innan de turbulenta där de samlar på sig pluspoäng och då är det bara att passa på att njuta! 🙂

          Gilla

  2. Ha ha det där känns igen. Min yngsta dotter var missnöjd med sitt rum och brukade vråla alternativt snyfta att hon bodde ju för fan i en garderob och den äldsta (och värsta) roade sig en mycket argsint dag med att hälla ut dagens middag över mig. Jag lovar att det var mycket svårt att behålla lugnet då men jag lyckades, den gången.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s