KaN eN LeVa JäMSTäLLT i eTT HeTeRoSeXueLLT FöRHåLLaNDe? oCH aNDRa FuNDeRiNGaR Så HäR På MoRGoNKViSTeN

Svaret på frågan i rubriken är naturligtvis NEJ, det går det inte. Det finns de som försöker och de beundrar jag. Det finns de som insett hopplösheten i det projektet och som valt att lägga ner alla försök och de beundrar jag också. Den feministiska kampen kan se ut på olika sätt och alla tacklar vi problemen utifrån var vi själva står och efter våra egna förutsättningar. Gott nog så. Den feministiska kampen kan se olika ut i både det stora och det lilla, det privata är politiskt och ingenting sker i ett vakuum, vi gör så gott vi kan och det får vara bra så.

Jag tänker att det finns olika håll att gå åt. En väg är att förutsätta att patriarkatet går att förändra, att vi genom kvotering, lagar, delad föräldraförsäkring, milt tvång och upplysning ska uppnå någon sorts jämställdhet. Om vi bara pratar tydligt nog och får dem att lyssna så kommer det att ordna sig.

En annan väg är att lämna allt och gå sin väg. Det är inte vår sak att få dem att fatta, det är inte vår sak att upplysa och utbilda. Vill de inte så vill de inte. Vi går vår egen väg och skapar oss en verklighet och ett samhälle som funkar för oss och sen kan de sitta där i sitt eget lilla hörn och sparka sig trötta.

Lite som den där Patrik Isaksson-låten. Har vi kraft att ge oss av eller mod att stanna kvar?

Går det att kompromissa?

Jag vet inte. Jag har dagar där jag känner starkt att jag vill stanna kvar och slåss för det som övertygar mig, det jag känner så starkt är rätt. Rätt, inte bara för mig utan för oss alla. Jag vill skrika, prata och gråta för att förändra, för att göra den här världen till en bättre plats att leva på.

Men ibland känner jag mest för att lämna allt och gå min väg. Bränna alla broar och sänka alla skepp. Låsa bakdörren och slänga nyckeln. Att bara vara med de som förstår, lyssnar och som vill gå åt samma håll. Vila i ett varm och mjuk famn av förståelse, kärlek och systerskap. Ingenting annat.

lämna allt och gå din väg/Calleism

 

Annonser

16 thoughts on “KaN eN LeVa JäMSTäLLT i eTT HeTeRoSeXueLLT FöRHåLLaNDe? oCH aNDRa FuNDeRiNGaR Så HäR På MoRGoNKViSTeN

  1. En är glad där ute, utanför alltihop. Det är när en är tvungen att åka tillbaka som det blir jobbigt. Jag väntar på barnens myndighet. Då inbillar jag mig att mitt tvång upphör. Så länge jag är ansvarig för deras liv så är jag också livegen under patriarkatet. Men så fort de fyller 18 flyttar jag till en koja i skogen. Jorå 😀

    Gilla

              1. Barnen kör roda kl 17 på lördag så om det inte blir att Magnus kommer kan vi komma till dig då, kanske eventuellt! Kom till rodan annars, om ni kan. Sevärt!

                Gilla

  2. Det finns förstås den vägen också att vi kör den där religiösa varianten att låta folk välja själva:
    Antingen blir du feminist eller så får du dö en lång och plågsam död. Du är fri att välja – varsågod! Gud, så liberalt! 🙂

    Gilla

  3. jag har sedan länge slutat tro på att det går och därför valt att leva som singel. För många gånger har jag sett hur dålig påverkan det har och har haft på barnen vilket alltid gett mig en stor nackdel och i det lång loppet ger det barnen en lika stor nackdel tyvärr. Kunde jag vrida tillbaka tiden skulle jag aldrig valt att skaffa barn med en man och absolut inte levt tillsammans med en 🙂

    Gilla

    1. Håller med. Kanske är det så ändå att enda lösningen är att kvinnor helt enkelt säger nej och går. Problemet blir då att övertyga alla kvinnor om att göra just det. Hmm, det blir en svår nöt att knäcka! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s