BReV

Käraste H.

Hösten var andlöst vacker och jag fick plats i den men nu har den förvandlats till svårmod och det gråa suger kraften ur mig. Jag behöver känna mening, ha människor omkring mig som tycker om mig. Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. All min kärlek till ingen nytta. Jag en förslösad resurs. Kroppen bråkar och gör ont. Min mens som lämnade mig förra året har kommit tillbaka men jag förstår inte varför. Livet går outgrundliga vägar och jag räcker inte till.

Männen omkring oss är oförmögna att visa kärlek och de skadar oss, tär på oss och sliter oss i bitar. Jag har gått sönder och vet inte längre om jag går att laga. Orkar inte mer nu men är kvar där jag är för det är inte så lätt att bara gå. Jag vill att vi går. Jag vill att jag går för det finns inte längre något snällt att säga till mig.

Vill hitta en trygg plats där jag kan vila mitt huvud.

Jag. Saknar. Dig.

Din för evigt i somliga ting,
>Calle<