HuVuDRäKNiNG/HiSNaNDe PeRSPeKTiV

Över soppan på Etcetera i går med Jenny och Jenny (ja, nu finns det en Jenny till!), vet inte hur vi kom in på det här men så funderade jag och räknade lite och kom fram till att om Lillebror flyttar hemifrån när han är tjugo så är jag sextio och nästan pensionär. Då har jag varit mamma med hemmavarande barn sedan jag var tjugotvå, det vill säga i trettioåtta år. Jösses! Liksom att jag missade att läsa ungdomsböcker när jag var ungdom så kommer jag att missa att vara vuxen med utflugna barn. Hann ju knappt vara vuxen utan barn. Inte för att jag tycker att jag har missat något, typ ”självförverkligande” och/eller ”karriär” men det känns hisnande att tänka på det i det perspektivet. En insikt som buffar en vänligt men bestämt i magtrakten, som den gången när Lillebror började skolan och någon sa till mig att ”nu har du inga småbarn längre”. Då var jag fyrtiosju och hade haft småbarn i tjugofem år. Det borde finnas guldklocka för sånt här men misstänker att belöningen kommer att bli mer i stil med usel pension och otacksamma jävla skitungar som inte ens vill fira jul med en när en blir gammal och skröplig och behöver få maten tuggad åt en. Tur då att jag kommer att ha Jenny och Jenny. Och kanske soppa på Etcetera.

CaLLe + bebis

 

 

 

 

 

 

länge, länge sedan

.

En annan sak jag har räknat på är att förr i tiden innan jag fick dreads så tvättade jag håret två gånger i veckan, bara för att det kändes som en bra sak att göra. Med dreads blev hårtvätt krångligare och med tiden har jag sträckt ut tiden mellan hårtvättarna till ca två månader. Det luktar lite konstigt på slutet tycker jag men ingen har klagat, trots uppmaning att göra det och att sitta på kvällarna i soffan och klia sig i huvudet är rätt trivsamt ändå. Ja, och så räknade jag på det: Hårtvätt två gånger i veckan gånger femtiotvå veckor = etthundrafyra tvättar på ett år. Hårtvätt en gång varannan månad = sex gånger på ett år. Jag kan inte direkt påstå att kostnaden för schampo är en betungande utgift i vår familj, trots att vi köper så kemikaliefritt som möjligt = snordyrt. Det går bra med såpa också, för den delen.

med små apor på ryggen

 

 

 

 

pralinen_03

 

 

 

 

 

 

Med djur i håret.

.

I går hjälpte jag Storebror att raka benen, förresten. Den historien förtjänar egentligen ett eget blogginlägg men jag smyger in det lite försiktigt så här på slutet i stället.

Calles håriga ben

 

 

 

 

 

 

Håriga ben.

 

Annonser

10 thoughts on “HuVuDRäKNiNG/HiSNaNDe PeRSPeKTiV

    1. Flyttade visserligen hemifrån när jag var sexton så jag fick fyra år för mig själv innan jag började på folkhögskola och det är ju inte riktigt att bo själv även om en har ett eget rum. Sedan dess har jag aldrig bott själv. Har jag sagt att jag är introvert? Inte undra på att jag är utmattad, hehe…

      Gilla

      1. Jag förstår att du måste vara utmattad, Calle. 😦
        Själv skulle jag inte klara en dag så tänk bara hur fantastisk du är. ❤

        Gilla

    1. 🙂
      Jo, det är så här att vi har ett släktdrag som gått i arv från min mamma via mig till två av barnen som innebär att vi är extremt hårömma. På benen. Det är möjligt att vi är helt ensamma om denna märkliga egenskap för jag har då aldrig hört talas om någon annan som lidit av detsamma.
      Det innebär att en är så öm att en inte kan ha strumpor eller byxor som sitter åt för det gör helvetiskt ont. Enda boten är att hålla benhåren korta. Jag drar en vända med trimmern en gång i månaden ungefär och nu fick jag alltså visa Storebror hur en gör. Han lever ett behagligare liv nu!

      Jag, som är uppfostrad in i patriarkatet efter konstens alla regler tyckte faktiskt att det kändes skitkonstigt att visa en pojke hur en rakar benen. Det låtsades jag naturligtvis inte om men den påminde mig om hur krävande kampen för förändring ändå är. Den går igen i allt och en får ifrågasätta sig själv och sina tankar hela tiden.

      Gilla

      1. Men herregud vad många konstiga åkommor det finns som en aldrig har hört talas om?

        Ja, en får ifrågasätta sig själv hela tiden, bara det är utmattande. 😉

        Gilla

    1. Alltså. En kan väl använda Svenska kemistsamfundets nomenklaturutskott som referens om en vill. Det var inte riktigt det jag menade förstås, jag är ingen kemiprofessor och uttryckte mig kanske en smula otydligt, tänkte väl att läsarna skulle förstå vad jag var ute efter här. Vilket är att utsätta sin kropp för så lite skit som möjligt. Och med skit menar jag alltså sånt som är dåligt för människor, djur och natur och som tillverkas för att generera vinst före konsekvens för ovan nämnda.

      Vi följer oftast normen även vad gäller personlig hygien och det är väl bra att ifrågasätta även det. Vi behöver inte tvätta oss i tid och otid med saker som inte är bra för oss.
      Vi behöver fråga ”varför” hela tiden!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s