DeT BeRoR FöRSTåS På ViLKeN PoSiTioN eN BeFiNNeR SiG i

Läser igenom inlägget jag skrev häromdagen, om hur ens kunskap bemöts som något allmänt tyckande trots att den en pratar med har noll koll och hur den personen upphöjer sin egen okunskap till något mycket mera värt.

Alltså. Jag fattar ju att det här inte har med mig som person att göra, att det egentligen handlar om att jag inte befinner mig i en position där det jag säger kan anses behövas tas på allvar. En position som en dessutom tilldelats utifrån kriterier som egentligen inte ens har med saken att göra.

Till exempel; eftersom jag är: kvinna, tjock, äldre, arbetslös, sexbarnsmamma och oattraktiv så kan jag inte: veta hur barn funkar och vad de behöver, cykla på en herrcykel, skapa ett Google-konto, bära en byrå, ha kunskap och analys om aktuella händelser, veta hur en badrumsventilation fungerar eller prata musikanläggningar med*. Osv i typ all oändlighet.

Klart jag fattar att det inte har med mig att göra men känns det bättre för att jag vet det? Nä, det gör det ju inte.

Vad händer egentligen med människor som inte tros på, som inte tas på allvar? Vad händer med de som inte räknas med, som alltför ofta får känna sig oviktiga? Och vilken betydelse har det för den feministiska kampen när allt det där ingår i paketet ”kvinna”? Och för den delen också i paketet ”barn”? Var ska kraften och orken till förändring komma ifrån?

.

*OBS – exempel ur krass verklighet.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s