DeT DäR FöRJäVLaDe ”KoMMa-uT-oCH-TRäFFa-FoLK”-MaNTRaT

Sitter som vanligt på morgonen med min kopp te, löser korsord och lyssnar på radion. Det är ett reportage om trixandet med att erbjuda flyktingbarn förskoleplats. Det säger jag förstås ingenting om, det jag reagerar på är det som alla som intervjuas konstant upprepar: ”barnen behöver träffa andra barn”. Och jag undrar – VAD exakt är det som gör att det är så viktigt för barn att träffa andra barn? I mängder? Hela dagarna?

Jag är ju som känt i rätt dåligt skick just nu. Kroppen krånglar och jag har inte särskilt mycket ork till någonting överhuvudtaget. I kontakten med – vad ska vi kalla det för – den yttre omgivningen? Alltså vård, myndigheter, random folk osv så är det tydligen av yttersta vikt att jag måste komma ut och träffa folk, för det ska visst vara förutsättningen för mitt eventuella tillfrisknande. Och jag undrar – VAD exakt är det som gör att det är så viktigt att träffa folk? I mängder? Hela dagarna?

Det handlar ju inte ens om mig personligen. Att komma ut och träffa folk är visst grundförutsättningen för ett gott liv i dagens samhälle. Vet ni vad jag tror? Jag tror att vi är lurade. Eller vad då tror? Jag tror inte alls. Jag vet.

Drar paralleller till det allmänna pratet om att det är så himla viktigt för barn att läsa. Bara barnen läser så är allt bra, det spelar ingen roll vad. Men så är det ju inte. Det är bra att barn läser, javisst, men det spelar faktiskt väldigt stor roll VAD de läser. Det gäller väl alla, för den delen. Kan inte tänka mig att det skulle bidra till någon snärtigare personlig utveckling att bara läsa på Flashback om en säger så.

Så att barn behöver träffa andra barn kan det väl finnas viss substans i men betydligt viktigare borde väl vara vilka de träffar och under vilka omständigheter?

Jag vet i alla fall att det är betydligt viktigare för mig att träffa människor som är bra för mig under omständigheter jag trivs med än att hällas in i en grupp med folk jag inte har någonting alls gemensamt med under erbarmliga förhållanden. Är övertygad om att det gäller de allra flesta av oss. Om vi bara får chansen att tänka och känna efter själva, förstås.

 

Advertisements

14 thoughts on “DeT DäR FöRJäVLaDe ”KoMMa-uT-oCH-TRäFFa-FoLK”-MaNTRaT

  1. Det är märkligt det där, att definitionen av en lyckad och välmående människa på något sätt är att hen umgås med folk hela tiden. Men på samma sätt som det kan vara en plåga att vara ofrivilligt ensam kan det vara en plåga att ofrivilligt umgås med folk. Ibland har man behov av att samla krafter hemma på sin kammare och jag förstår inte vad som är så fel med det. Alla mår inte bättre av att träffa folk, utan orkar göra det först när de mår bra, medan andra mår bättre av att vara sociala. Det måste väl rimligtvis vara bättre och öka sannolikheten för tillfrisknande om man får välja själv?

    Gilla

    1. Jamen precis!

      Det är ingen som tycker att det är konstigt att vara hypersocial och ränna runt bland en massa människor hela dagarna och låta munnen gå i tid och otid men att vilja sitta hemma på sin kammare och pilla sig i naveln är visst fullkomligt bisarrt och något som borde medicineras. Jättekonstigt.

      Gilla

  2. Fast jag läste att det visas i forskning att till och med spädbarn har mycket stor nytta och glädje av att träffa andra barn. Den mesta forskningen visar väl på att barn mår bra av att träffa andra barn och inte bara sitta hemma med sina föräldrar? Tycker så synd om min kompis barn som ÄLSKAR förskolan men som bara får vara där några timmar i veckan för att mamman anser att det bästa är att vara hemma med mamma, bara. Ungen gråter och vill dit och pratar JÄMT om sina kompisar och hur mycket den saknar det osv. Tycker hon gör helt fel.

    Gilla

    1. Och vad exakt skulle spädbarn ha för nytta av att träffa andra spädbarn? Dessutom finns det forskning som visar på det motsatta så vi kan väl tänka själva för en stund?

      Människor är flockdjur och därför kan vi förmodligen förutsätta att vi mår bra av att vistas i flock, det vill säga en grupp bestående av individer som känner varandra och som delar kampen för överlevnad. Finns det då någonting som säger att barn skulle må bättre av att dumpas i en annan grupp, ej en ”flock” utan ett större antal individer som inte har någon koppling till varandra för övrigt och som tas om hand av vuxna som de inte känner och på en plats som ingen bor på?
      Skulle vi komma på tanken att göra så mot djur? Utan att tanken om djurplågeri skulle dyka upp någonstans? Tror du att människobarn är unika på något sätt? Eller kan det kanske eventuellt vara så att det finns ”någon” som tjänar på att vi tror att det bästa för barn är att de förvaras kostnadseffektivt någon annanstans än hemma om dagarna? Samtidigt som föräldrarna/vårdnadshavarna lönearbetar ihop en massa pengar åt ”någon” som tjänar på att de tror att de måste jobba heltid för att bli lyckliga? Och att denne ”någon” sannolikt är samme ”någon” som tjänar på att vi inte sitter hemma och pillar oss i naveln och funderar på livets mening/prioriterar bärande relationer/tänker själva/njuter av livet/raserar klassamhället/krossar patriarkatet/gör revolution?

      För om allt som denne ”någon” tutar i oss vore sant borde väl alla vara lyckliga? Och inte vara stressade/deprimerade/knapra lyckopiller/shoppa/hetsträna osv i all oändlighet? För det kan väl inte ha undgått dig att alldeles för många mår jävligt pissigt nuförtiden?

      Så om du känner för det kan du ju alltid ta en ledig dag, sova ut, dricka lite te och fundera på hur du själv är lurad. För lurade är vi allihopa, det är bara frågan om i vilken utsträckning.

      Gilla

      1. Jisses vilken underbar kommentar och visst tusan är vi grundlurade, så lurade att många inte ens noterar att de är just lurade. Tänkte på det där med att ”träffa folk” och det är ju lika fånigt som när arbetsplatser tycker att en måste träffas på fritiden för det är ju så bra för samarbetet i gruppen… ren fasa för mig då jag vill välja vilka jag vill tex dela en måltid med eller umgås med. Men istället ska arbetsgruppen delta i ”tillitsövningar eller lära-känna-varandra-övningar och så klart är det obligatorisk närvaro som gäller. Har tvingats delta i dylika dumma evenemang några gånger och minns när jag parades ihop med en person jag innerligt avskydde och absolut inte litade på för fem öre. Vi skulle utföra några övningar där personen skulle vara mina ögon och vägleda mig som hade en sjal för ögonen. Jösses, det slutade med att jag i det närmaste galopperade ensam runt stället och den andra personen hade inte en chans att vägleda mig… som sagt en kan inte tvinga på människor att genom övningar lita på andra och allra minst på folk en ogillar. Social är jag med människor jag har något gemensamt med och där vi kan tillföra varandra något. Om det inte finns är jag hellre ensam.

        Gilla

        1. Nu har jag inte varit ute så mycket på arbetsmarknaden och därför sluppit såna där jobbaktiviteter. Är däremot sambo med en byggjobbare och där förekommer det sånt som du beskriver, dock mer ur ett byggjobbarperspektiv, vilket enligt min syn på saken mest verkar gå ut på att odla mansroll (äta kött & dricka öl/whisky, köra go-cart/skjuta med hagelgevär/paintball & dylikt) samtidigt som de lurar i arbetarna att cheferna är intresserade av att de ska trivas på jobbet. Haha.

          Det verkar vara detsamma du har råkat ut för; att lura i er att cheferna har ett intresse av att ni ska må bra och trivas på jobbet och det på ett sätt som visserligen är ogenomtänkt men helt korrekt enligt samhällsnormen och dessutom avdragsgillt för företaget.
          Kapitalism + nyliberalism = sant stress.

          Gilla

  3. Så lustigt det där. Jag har fått höra samma sak när jag skulle få hjälp med strategier för att må bättre. ”Du måste umgås med, skaffa mer vänner, vara ute bland folk oftare, kanske börja med någon sport så du träffar folk där så kan ni umgås efter träningen också”. Precis som du säger så borde det väl vara viktigare att umgås med människor en faktiskt mår bra av? Blir lite som vänlistan på FB där det är som någon slags tävling i vem som har flest.

    Gilla

    1. Jamen precis! Undrar vem som tjänar på att vi ska bli alldeles träffa-folk-utmattade? Förstår mig verkligen inte på den här extroverta förverkliga-sig-själv och rusa-in-i-väggensamhällsordningen.

      Gilla

  4. Jag har alltid retat mig på såna där jobbaktiviteter som förläggs på ens fritid, som Ann beskriver ovan. Det går ut på att personalen skall ”bonda” och skapa en bra stämning på jobbet men arbetsgivarna vill inte betala en för det. En förväntas ta timmar av sin lilla fritid (om en jobbar heltid) och gratis bidra till att arbetsgivarna skall få en skön stämning bland personalen. Jag har ofta tackat nej men då blivit ansedd som osocial. Vad fasen – jag umgås med folk på jobbet som jag för det första inte själv har valt att umgås med, jag umgås mer med de främmande människorna än vad jag umgås med min egen familj och vänner (minst 1/3 av mitt liv) och det förväntas till och med av mig, att umgås med dem gratis på min fritid ibland. En borde få betalt för det för det är JOBB.

    I övrigt instämmer jag och Word! på Helenas kommentar. Alla orkar inte umgås med folk dygnet runt och jag tillhör dem som behöver sitta i min ensamhet och kuckelura för mig själv ibland.

    Gilla

    1. Är det inte så också att de där jobbgrejerna som förläggs på fritiden dessutom väljs av företaget? I alla fall av vad jag har hört så är de anställda knappast tillfrågade om vad de skulle vilja göra. Jättekonstigt. Är det bara vissa aktiviteter som är avdragsgilla eller är det cheferna som vill roa sig gratis med det de gillar?

      Utrymmet för introverta är väldigt litet nuförtiden. Det ska flaxas runt i tid och otid och det är fult att sitta still och göra ingenting.
      När alla yrat runt tillräckligt länge och sprungit in i den berömda väggen kanske det blir ändring. Då finns det ingen som orkar vara social med många bollar i luften längre… 🙂

      Gilla

  5. Jobbar en inom omsorgen som jag har gjort under en massa är så förläggs en del av det jag beskrev ovan under arbetstid och då gäller obligatorisk närvaro. Ofta tycker de flesta att en ska sova över på något ställe och även kvällen ska gå åt till detta meningslösa umgänget med folk en oftast inte har ett skvatt gemensamt med. Sedan kan gruppen också få en slant av kommunen att använda på ”bästa” sätt då till någon aktivitet man ska göra tillsammans. För mig är det enbart plågsamt och jag försöker så långt det är möjligt att inte delta. Förslag på sådana aktiviteter kan vara; bada tunna, paintboll, cykla dressin mm och en har inte en chans att komma undan kollegorna då. Ingen av mina kollegor har tex tyckt det varit intressant att diskutera feminism..he he…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s