FöRäNDRiNG

Vidarkliniken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit borta ett tag. Inte bara härifrån utan från livet, har famlat mig fram i en tjock smörja av allting som jag inte vill och inte orkar. Till slut mäktade jag inte längre med att vara trevlig ens mot mig själv. Nödvändigheten förde mig till Vidarkliniken och i Antroposofins vagga gungades jag till ro. När jag kom var jag en nära-döden-upplevelse. När jag åkte var jag en nära-livet-upplevelse.

Inte så att jag är klar nu, vistelsen där rätade visserligen upp mig och hjälpte mig att förstå mig själv och min mening men en kan inte välja väg förrän en ÄR vägen och där är jag inte än. Även om den största förändringen var själslig så fick min kropp det den behövde för att må så väldigt mycket bättre. Jag blev inte frisk men från att knappt kunna gå kunde jag tre veckor senare springa i trappor.

Det var så länge sedan jag var genuint glad att när jag skrattade kändes det som om jag syndade.

Att förändras är smärtsamt även om nödvändigheten gör det till en vacker känsla fylld av hopp och förtröstan. Min hud blev tunn och kunde inte längre stänga ute. Sinnena tog in så mycket, ljuden trängde sig på så att jag fick välja mina vägar för att det inte skulle bli outhärdligt. Jag blev medveten om andra, kunde känna deras närvaro och det blev till möten och det måste betyda något även om jag inte ännu vet vad. Jag kan inte ge, jag måste få för jag är inte stark nog än.

Nu är jag hemma och ska finna min plats i vardagen. Det är svårt och oroligt och möter så mycket motstånd men jag har bestämt mig. Jag behöver mig själv nu och det går inte längre att anpassa mig till en tillvaro som skadar mig. Jag vill inte gå under, jag vill växa. Jag behöver mina fötter, min tyngd, i jorden, i marken. Jag behöver mitt huvud, mitt sinne, i det stora, i alltet. Det i mig som jag låtit krympa till en ynklig liten glöd ska få växa till den eld som den var meningen till och kanske kommer den att växa tills jag sprängs för så känns det och det är jätteläskigt men nu måste jag för om jag exploderar så är det i miljontals kärleksglitter och då är det bara vackert.

Och jag undrar. Har du hittat mig?

Annonser

4 thoughts on “FöRäNDRiNG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s