aLLHeLGoNa

allhelgona

Igår kväll gick vi till kyrkogården för att tända ljus och tänka på de som inte längre finns. Jag tycker det är fint att påminna sig själv om att vi är en del av något som är större än oss själva, att vi är en länk i en kedja av de vi kommer ifrån och de som kommer efter oss. Det manar till eftertanke och ödmjukhet inför livet och döden.

Idag kom andra tankar till mig, det var Jenny som fick mig att fundera vidare även om det var något annat vi pratade om först. För anledningen att vi går till en kyrkogård är inte för att jag är kristen eller religiös eller vill gå till en kyrkogård egentligen. Jag skulle mycket hellre göra det på något annat sätt och inte ens nödvändigtvis en gång om året för att det är en helg som påminner mig om det. Jag kan tänka mig flera andra sätt jag mycket hellre skulle göra det på. En liten stilla vrå hemma där en kan tända ett ljus och sitta och fundera en stund. Tända lyktor och dansa vid hällristningarna. Tända en eld vid en sjö i skogen. Sitta en stund vid en speciell plats nära hemma. Vad som helst förutom att trängas med en massa andra vid en trist minneslund och tända ljuslyktor i plast en har köpt på Willys för två-för-tjugo.

Anledningen till varför jag ändå traskar med familjen till närmsta kyrkogård varje år är bara så deprimerande. Det är för att det jag vill inte är viktigt. Hur jag vill ha det är krångligt, onödigt och besvärligt i största allmänhet. Att gå till en kyrkogård blir då ett sätt att få göra det överhuvudtaget, det blir till en acceptabel kompromiss som går att gå med på för det är vad alla andra gör och det är normalt (”normalt” är ett läskigt ord) och det finns ingen möjlighet att någon skulle bli upprörd över det.

Det är bara så jävla sorgligt.

Annonser

4 thoughts on “aLLHeLGoNa

  1. Nu är denna kommentar helt orelaterad till ditt inlägg, men here it goes: DU ÄR TILLBAKA! Eftersom jag varit ledig har jag inte läst några bloggar på ungefär en vecka, så jag missade att du kommit igång igen. Så roligt! Jag har varit lite orolig när det har varit så tyst, men jag blir glad att du verkar må bättre och jag hoppas att du får fortsätta att hitta tillbaka till dig själv. ❤

    Gilla

    1. Men tack, fina du! Vad rart och omtänksamt av dig!
      Jo, jag tänkte att jag skulle bli lite flitigare vad gäller att skriva och även skriva mer på bloggen. Processen är i gång, så att säga, och en sak som är viktig för mig är just skrivandet, i vilken form det nu månne vara.
      Har inte läst några bloggar alls medan jag var borta (var helt borta från nätet i tre veckor – underbart!) men ska fortsättningsvis läsa din, och några andra. Sen får vi se. Jag är här nu!

      Gilla

  2. Så jävla sorgligt är vad det är vad det är!! Och apropå att göra som en vill så fick vi till en fin fullmånesritual i måndagskväll med eld och sång och dans och önskningar. Vi höll nog på i en timme jag och kidsen. Känns så jävla skönt, att vi gjorde det. Ja visst har vi gjort det förr men då har vi varit flera, nu var jag den enda ”galna” vuxna och ja, tankar på grannar som ringde soc fladdrade förbi lite lätt sådär, eeheem… Puss å kram ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s