öMSoM BRa FiLM, öMSoM KRäKS

I går: fick jag förmånen att titta på en förhandsvisning av filmen ”Carol” med Cate Blanchett  och Rooney Mara som handlar om lesbisk kärlek i USA på 50-talet, något som då* ansågs moraliskt förkastligt. Den var väldigt bra, kändes äkta till skillnad från andra skildringar av lesbisk kärlek som bara känns malegazeanpassad. Dessutom får en titta på Cate Blanchett i nästan två timmar, bara det…

I dag: magsjuka. Woop-woop! Så det blir inte mer från mig än så här.

Nu: tillbaka till soffan.

.

*inte till skillnad från nu

Annonser

TaiKoN

I går såg jag , tillsammans med resten av familjen, dokumentärfilmen om Katarina Taikon. Det var en specialvisning där regissören Gellert Tamas medverkade med samtal och frågestund efteråt.

Filmen var fantastisk. Det finns inte mycket mer att säga om den saken. Se den!

Det som känns mest är den brännande aktualitet den fått i och med vad som händer i vår omvärld just nu och hur lite som har hänt sedan Katarinas politiska kamp för romernas rättigheter på 60-talet. Det är samma fördomar då som nu. Samma hat då som nu. Samma argument då som nu. Men även: Samma kamp då som nu. Samma hopp då som nu. Samma möjlighet till förändring då som nu.

Kanske är det som fattas oss en ny Katarina Taikon..?

En tanke som dröjt sig kvar är när det i samtalet efteråt kom fram att när 47 (fyrtiosju) romer från Frankrike utvisades från Sverige i slutet på 60-talet var argumentet att de var för många. Vi skulle inte ha möjlighet att ta hand om dem. De som vi inte vill ha här är alltid för många, oavsett hur många de är.

Hade som sagt barnen med mig och det var ett bra beslut. Vi har redan pratat mycket om romernas situation då och nu och jag är övertygad om att de har fått med sig mycket bra av den här filmen. Nu ska vi till biblioteket och låna Katitziböckerna!

Sprang för övrigt på Mats, kulturredaktören från tidningen, som presenterade mig för Gellert som den bästa läsaren och som hjälpt dem att tackla näthatet. Efter en riktig förjävladeskitvecka  värmde det verkligen!

KViNNa På GRäNSeN TiLL NeRVSaMMaNBRoTT

Målare i mitt vardagsrum var en större påfrestning än jag hade väntat mig. Att inte få vara ifred i mitt eget hem har skapat en tillvaro av rastlöshet, förvirring och stress. Ingenstans har jag att ta vägen. I barnens rum är det så stökigt att jag blir illamående så där vill jag inte vara. Satte mig i sängen i sovrummet och läste tills jag insåg att sovrummet ligger i vinkel till vardagsrummet med fönster mot varandra och dra ner rullgardinen mitt på ljusan dag vill jag inte göra. Sen läste jag ut boken bara för att upptäcka att jag lagt in de andra olästa böckerna i bokskåpet som nu står inplastad i vardagsrummet.

Återstår köket där jag nu med stela käkar vandrar fram och tillbaka med en temugg i högsta hugg och jag känner mig som Isak i den norska filmen Psalmer från köket.

 

Ser fram emot helgen som jag kommer att spendera i soffan hålögt och apatiskt stirrande i taket.

Det vita, nymålade taket.

 

DaGeNS DoKuMeNTäR – SeXy BaBy

 

”Idag är all slags porr är tillgänglig via Internet och vi lägger ut intima bilder på sociala medier. Hur är det att vara kvinna när skönhetsidealen influeras av pornografin? Möte med tre kvinnor i USA. 12-åriga Winnifred säger att de flesta killar har porr-appar på sina mobiler. Laura är 22 år och sparar pengar för att göra en underlivsoperation hos en plastkirurg. Nicole är 32 år, före detta stripteasedansös och porrstjärna.”

Hela filmen hittar du här!

Mer om filmen: http://www.sexybabymovie.com/

 

aBouT TiMe MeD BiSMaK

 

Som alla vet som hängt här ett tag så är jag väldigt förtjust i gratis. Igår i form av biljetter till förhandsvisning av den engelska romantiska komedin About Time.

About Time

 

 

 

 

 

 

 

 

Den var så där charmig och rolig och sorglig och knasig som nästan bara engelsmän kan åstadkomma på bioduken. En stunds trevlig underhållning, en så kallad ”feel goodfilm”. Men ändå…

Jag glömde Bechdeltesta den men om den klarade det så var det verkligen med nöd och näppe. Det var kanske inte heller frånvaron av bra kvinnoroller som var det största problemet med filmen, inte heller att den var förskräckligt vit-övre medelklass-heteronormativ, utan det var faktiskt den otroligt taskiga kvinnosynen. För vad annat kan en kalla det när filmens kvinnliga huvudroll får strippa för att få hennes pojkvän att ta beslut eller att det är självklart att det är hennes uppgift att erbjuda sex som kompensation och tröst för mannens jobbiga dag på jobbet?

Hallå världen! – vi borde väl ha kommit längre än så, va?!

Därför blir jag glad att biografer i Sverige ska börja Bechdeltestgodkänna filmerna de visar, det är i alla fall en bra början!

 

Ni VeT NäR eN FåR NåGoT GRaTiS MeN äNDå KäNNeR SiG LuRaD

 

Hittade en låda med filmer i soprummet. Hurra! Det var väl inte filmer som en skulle önska sig annars men vi gillar ju gratis, vi. Väljer ut en dansk thriller, Kandidaten, som enligt omslaget påstår sig vara den ”beste danske filmen i år” och ganska snart undrar jag vilka andra filmer som i så fall gjordes i Danmark det året för det tar bara några minuter in på filmen innan det börjar knorva sig i min hjärna och den skriker rakt ut – Denna filmen förolämpar min intelligens! Och då har vi inte ens snackat Bechdeltest…

Sedan infann sig känslan av… ja, ni vet när en får något gratis men ändå känner sig lurad? Precis så kändes det.

Förra veckan hade jag fått gratisbiljetter till Familjetrippen och Storebror gick och såg den tillsammans med en kompis, jag fick inte följa med, för som han sa ”- jag vill se den med någon som skrattar.” Hrmpf. Varvid jag replikerade att det är bra att se dåliga filmer också så att en lär sig att känna igen de bra filmerna.

Så är det. Men ibland är det alldeles för plågsamt.

 

Exempel på dåliga filmer:

FamiljetrippenKandidaten

 

 

 

 

 

 

 

 

Exempel på bra filmer:

Pulp FictionCasablanca

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BaGDaD CaFé

 

Bagdad Café.

Första gången jag såg den var på Fyris i Uppsala 1988 och jag hade mitt första barn i magen.

Ikväll såg jag den hemma i soffan tillsammans med mina tre yngsta.

Den är lika fantastisk varje gång.

 

TVå FiLMeR

 

Har sett två filmer tillsammans med barnen i helgen.

Först ut var Paper Moon från 1973. Filmen utspelar sig i 30-talets USA där en man som livnär sig på att lura änkor på pengar får en nioårig flicka på halsen som kan vara, eller kanske inte är, hans dotter. Mannen och flickan spelas av far och dotter O’Neal – Ryan och Tatum. Samspelet dem emellan är en stor del av filmens behållning. Tatums skådelspelarinsatser (hon var bara nio år när filmen spelades in) är fantastiska. Det är också hennes karaktär som jag tycker mest om, framför allt ur genussynpunkt. Visst är en del karaktärer, som till exempel pappan och hans på vägen upplockade flickvän, stereotypiskt framställda men det gör inte så mycket då dotterns karaktär är så befriande fri från könsstereotyper. Hon röker, svär, klär sig som en pojke i snickarbyxor och även när mannen klär henne i klänning för att det gynnar affärerna så påverkar det inte alls hennes sätt att vara. Det är flickan som visar sig vara smartare både i livet och i affärer och som räddar dem i de flesta situationer de råkar ut för. Så om en nu bortser från rökandet, som mina barn ställde sig undrande inför, så är det en bra film att titta på med sina barn. Särskilt som det inte finns så många perfekta filmer ur genussynpunkt. Än så länge.

Den andra filmen var Oz – The grat and powerful som var en nödlösning. Var tveksam till den redan från början och det visade sig att det var en ackurat känsla. Med en budget som nästan fick en att se en taxameter ticka i nedre högra hörnet på TV-skärmen och producerad av Disney infriade den alla fördomar en kan ha om hur kvinnor och män bör vara. Tre häxor – en ond, en god och en mittemellan, går och väntar på att Mannen med stort M – Trollkarlen som kan alla tricks, ska dimpa ned från himlen och rädda dem alla från den onda av de tre häxorna och ställa allt tillrätta. Mannen, som är en egoistisk fjant, dimper ned från himlen, varvid den mittemellanonda häxan kärar ner sig i honom och förvandlas till en ond häxa av avundjsjuka till systern den goda häxan som är blond och vän och som ser att mannen trots allt är en schysst snubbe och sen fixar fjanten lite hokus-pokus, alla går på det, de onda häxorna försvinner och sen får trollkarlen och den goda häxan, som mycket väl hade kunnat styra upp hela landet själv utan fjanten, leva tillsammans tills vidare. Blää. En sån där film som borde vara barnförbjuden. Inte för att den är våldsam utan för att den förstör barnens världsbild. Vi fick prata länge efteråt, vilket i och för sig är bra, och vi kommer att få prata mer om den vidare. Som ett dåligt exempel på könsstereotyper och som diskussionsmaterial för att diskutera könsstereotyper är den alltså utmärkt, till något annat duger den knappast.