ToMTeN äR eN MaMMa

Igår undrade Lillebror varför det inte står någon avsändare på julklapparna för han vill gärna veta vem de är ifrån.

Så jag sa som det var, att de allra flesta är från bara mig, att det är jag som har tänkt, köpt och slagit in dem. Att jag kunde ha skrivit att de var från mig men att jag inte ville skapa dålig stämning på julafton på grund av den uppenbara risken att hans pappa skulle bli sur då.

Och när jag tänker på hur jultomten framställs – som en godmodig, omtänksam och kärleksfull figur med koll på vad barnen önskar sig och behöver och som lägger ner så ofantligt mycket tid och möda på att det ska bli en så fin och glädjefull jul som det bara går för alla små – ja, då finns det bara en sak som skaver i den bilden och det är att tomten illustreras som en man. För jag har aldrig i mitt femtioettåriga liv hittills träffat på, eller hört talas om, en endaste man som har levt upp till den beskrivningen. Däremot alla mammor jag i mitt femtioettåriga liv har träffat på eller hört talas om.

Inte blir en heller gladare av att bildgoogla ”kvinnlig jultomte” och bara få upp bilder som typ den här:

images

eller den här:

imagess

eller för att inte tala om den här:

imagesc

Alltså. Det är en jävla sörja en klafsar omkring i. Det är som när en var liten och trampade fast stövlarna i leran om våren och fick springa hem i strumplästen. Fast typ hela tiden och utan en mamma som tålmodigt redde ut det hela.

Orka int.

 

MeR SNö

Tittar ut genom fönstret och ser snöflingorna ystert rumla mot marken. Hörde häromdagen att så här tidigt brukar minsann inte första snön komma. Jag tycker inte att det är konstigt alls, för jag vet varför. För om det är någonting som har fått himlen att skaka fram snö redan i början av november så återfinns det hemma hos oss. Hemma hos oss i den obändiga viljan, i alla önskningars önskande, i tron som kan försätta berg och i den outsinliga kärleken till snön och alla dess möjligheter. I Lillebror.

En kan inte göra vackra saker med halva hjärtat men när hela hjärtat och allt ljus i en liten kropp med en väldigt stor själ VILL, ja då kan vad som helst hända. Till och med att första snön kommer redan i början av november…

Och jag tänker på hur stark den viljan är som kommer från ljuset och kraften inom oss, hur den kan få vad som helst att hända. Det är bara att följa med, in i äventyret, ut i oändligheten. Vad som än händer kommer världen aldrig mer att vara densamma.

RoaDTRiP i SöRMLaND

Dags för Popkollo för Syster Yster och när vi liks skulle vägen fram passade vi på att fylla dagen med fina upplevelser längs vägen. Första stoppet blev skateparken i Katrineholm

Katrineholms skatepark

 

 

 

 

och då jag och Syster Yster inte åkte själva passade vi på att fika på Sultans konditori

Sultans konditori

 

 

 

 

 

fyllt med gamla minnen från då jag på åttiotalet hängde här med vännerna från Kjesäters Folkhögskola, drack te och löste världsproblem och andra galenskaper som vi skrev ner i små svarta anteckningsböcker och som vi senare eldade upp, för att bevara saker till eftervärlden är inte viktigt när en bara lever här och nu. Jag och Syster nöjde oss med att dricka Trocadero…

På fin regnbågsmålad bänk utanför det gamla lokstallet som de byggt om till kulturhus åt vi medhavd lunchmatsäck  som smakade osedvanligt bra och som gav oss nya krafter att göra av med på fyra små hjul…

På en liten landsväg på (om)väg till Sköldinge hade det störtregnat precis innan vi kom och vägbanan ångade av vattnet som avdunstade av värmen från asfalten. Det var som att åka genom en dimmig hed någonstans i England. Otroligt vackert!

Otroligt vacker är också Floda Kyrka

Floda kyrka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

där vi fann frid under målningarna som Albertus Pictor smyckat kyrkan med för länge sedan. Skrattade också gott åt den stackare som stavat fel och försökt rätta till det hela med att måla dit bokstaven som fattades ovanför ordet. Hade det varit jag hade jag tyst dragit mig tillbaka och hoppats på att ingen skulle lägga märke till fadäsen för som det ser nu så skriker det formligen av klantighet…

Floda Kyrka

 

Skrattade hela vägen bort till Granheds bygdegård där Lillebror och Syster Yster fyndade Hello Kitty-figurer för en spottstyver på deras loppis;

Hello Kitty

(att låta drälla runt på golvet i sitt rum tills de funnit sin plats i dammsugaren… Typ…)

Att lämna av Nova på Popkollo gick fort, hon ville bli av med oss så fort som möjligt för nu börjar hennes vecka att bara vara fantastiskt ihop med en massa andra fantastiska människor i en fantastisk miljö och eftersom det nu är tredje året på raken så var vi vana och avlägsnade oss så fort det var anständigt.

Åkte och badade i stället!

Väl hemma, trötta men väldigt nöjda, upptäckte jag också ett till strålande exempel på det jag skrev om häromdagentjurrusningen i Pamplona. Läser:

En spanjor dog och två andra män, bland dem en japan, skadades efter att blivit stångade under den tredje dagen av San Fermin-festivalens tjurrusning i Pamplona i Spanien. Det ökade antalet fall av sexuella övergrepp under årets festival har också väckt protester.

Den 28-åriga spanjoren dog efter att tjurens horn genomborrade hans lunga.

Den 33-åriga japanen blev stångad i bröstet och den andra spanjoren, 24 år gammal, blev stångad i armen. Tolv andra personer skadades lindrigt meddelar de lokala myndigheterna.

Det lokala sjukhuset har vägrat kommentera den japanska mannens hälsotillstånd men lokala Röda Korset säger att han kördes iväg med ambulans.

På torsdagen skadades fem personer, på fredagen fjorton.

Festivalen San Fermin med sin tjurrusning är känd internationellt och den lockar besökare ända från USA och Australien.

Tjurrusningen räcker mellan tre och fem minuter. Sammanlagt ordnas åtta stycken under festivalen.

Sexton personer har dött i tjurrusningen det senaste seklet uppger en inofficiell San Fermin-webbsida.

San Fermin-festivalen belastas också av ett ökande antal av sexuella övergrepp. Tusentals festivalbesökare har slutit upp till protester mot de övergrepp som har skett under festivalen.

Protesterna ägde rum efter att en 19-årig kvinna sägs ha attackerats under festivalens andra dag. Fem män har gripits misstänkta för övergreppet.

Festivalen är numera ökänd för sina alkoholångande gatufester och för ett stort antal övergrepp, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

”Manligheten” i ett nötskal, liksom… Suck.

Och suck igen…

LöRDaGeNS äNGeL

Lördagens ängel bredvid mig i nattens varma mörker. Ett litet skrutt på väg ut i en värld så skrämmande stor, den stora ensamheten som lurar där ute. Vem är jag i det här, vart ska jag? Den lilla handen som lämnade min för något år sedan är tillbaka igen. Jag håller den hårt när du behöver det och släpper dig när du vill. För det är lätt att gå vilse i allt det stora och obegripliga som är så spännande att utforska. Jag är pelaren som håller upp dig, din bas att återvända till, den trygga vrån att vila i. Jag är för dig i en kärlek som räcker till hela världen. Det kommer att gå bra. Du kommer att hitta din väg, din plats och jag kommer att vaka över dig.

Det kommer att gå bra.

Men jag. Jag gick vilse för länge, länge sedan och hittade aldrig hem igen. Så många jag saknar men allra mest mig själv.

TaiKoN

I går såg jag , tillsammans med resten av familjen, dokumentärfilmen om Katarina Taikon. Det var en specialvisning där regissören Gellert Tamas medverkade med samtal och frågestund efteråt.

Filmen var fantastisk. Det finns inte mycket mer att säga om den saken. Se den!

Det som känns mest är den brännande aktualitet den fått i och med vad som händer i vår omvärld just nu och hur lite som har hänt sedan Katarinas politiska kamp för romernas rättigheter på 60-talet. Det är samma fördomar då som nu. Samma hat då som nu. Samma argument då som nu. Men även: Samma kamp då som nu. Samma hopp då som nu. Samma möjlighet till förändring då som nu.

Kanske är det som fattas oss en ny Katarina Taikon..?

En tanke som dröjt sig kvar är när det i samtalet efteråt kom fram att när 47 (fyrtiosju) romer från Frankrike utvisades från Sverige i slutet på 60-talet var argumentet att de var för många. Vi skulle inte ha möjlighet att ta hand om dem. De som vi inte vill ha här är alltid för många, oavsett hur många de är.

Hade som sagt barnen med mig och det var ett bra beslut. Vi har redan pratat mycket om romernas situation då och nu och jag är övertygad om att de har fått med sig mycket bra av den här filmen. Nu ska vi till biblioteket och låna Katitziböckerna!

Sprang för övrigt på Mats, kulturredaktören från tidningen, som presenterade mig för Gellert som den bästa läsaren och som hjälpt dem att tackla näthatet. Efter en riktig förjävladeskitvecka  värmde det verkligen!

PRoVoCeRaD

 

Lillebror blev retad och ledsen. För att han har långt hår och därför ser ut som en tjej.

Jag vet inte vad som provocerar mig mest;

  1. Att han blev retad.
  2. Att tjej är något dåligt och att det därför är något som kan användas i ett nedlåtande syfte.
  3. Att Lillebror blir ledsen för det innebär att han är fullkomligt medveten om att det är dåligt att vara tjej, oavsett vad vi förmedlar till honom och oavsett vad han tycker själv.

 

Nä, nu tar jag husmorssemester.

Mot Jenny med chips! 😀

 

PoPKoLLo oCH SaMe PRoCeDuRe aS LaST yeaR

I morgon dumpar vi av Syster Yster på Popkollo! Tjoho! Det kan tänkas att jag är mer uppspelt över det hela än vad Syster Yster är och dessutom en smula avis för när jag växte upp fick jag åka på läger med EFS och den upplevelsen står sig nog knappast nåt vidare vid en jämförelse med att åka på Popkollo och träffa Veronica Maggio och Edith Backlund.

Sen drar vi till Stockholm och Streetfestivalen i Kungsan – same procedure as last year alltså! Som ni kan läsa om här om ni vill:

https://calleism.wordpress.com/2013/07/05/tidelipom/

https://calleism.wordpress.com/2013/07/08/vilken-helg-vilken-dag-vilken-dag-i-morgon/

Tudelido!