Nu STReJKaR Vi!

Åttonde mars på onsdag! Internationella kvinnodagen! I år med strejk! Det var väl på tiden! Nu knyter vi nävarna!

Kallelse till Internationell
Kvinnostrejk 8 mars 2017

Arbetet stannar och jorden skakar! Den 8 mars 2017 kommer världens kvinnor samlas tillsammans i ett gemensamt vrål genom en internationell kvinnostrejk. Det är en dag då vi organiserar oss och omsätter i praktik den värld vi vill leva i. Vi strejkar i hemmen och på gatorna, på arbetsplatserna och i skolorna. Vi strejkar tillsammans med vänner, grannar, arbetskamrater och medsystrar världen över.

Den 8:onde mars 2017 strejkar vi:

För ett samhälle utan förtryck och exploatering, där kvinnor och icke-binära behandlas med värdighet och respekt oavsett etnicitet, sexualitet, klass, funktionsvariation, ålder eller religion.

För aborträtt och för alla kvinnors rätt att bestämma och ha autonomi sina kroppar. Mot mäns våld och de repressiva lagförslag som införs just nu runt om i världen för att begränsa kvinnors rätt till abort. Moderskapet är inte vårt enda öde.

För alla kvinnors rätt till förlossningsvård av god kvalitet. För förlossningsvård nära våra hem! Att bosätta sig i glesbygd eller småstäder ska inte innebära en högre risk för gravida kvinnor. Sluta stäng ner våra sjukhus och förlossningsmottagningar!

Mot den svenska medias reproduktion av sexism där våra och våra döttrars kroppar framställs och erbjuds som en marknadsvara, vars främsta uppgift är att upprätthålla en struktur av maktrelationer som gynnar patriarkala och kapitalistiska intressen.

För att stoppa den nykoloniala kapitalistiska frammarsch som skapar och reproducerar ojämlika relationer mellan fattiga och rika länder där kvinnor, barn och naturen drabbas värst. Stoppa fruimport, Stoppa trafficking! Stoppa transnationella företags utsugning av kvinnors billiga arbetskraft och exploatering av jorden.

Vi strejkar mot den liberala ordningen som har suddat ut våra förmödrars kampminne och berövat vår existens från att vara politiska och sociala varelser.

För alla dem som faller offer för patriarkalt våld och mord. För dessa röster som våldsamt släcks i Sverige och runt om i världen. I Sverige dör mellan 15 och 20 kvinnor varje år. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att mellan 30 och 60 procent av kvinnor världen över någon gång utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld av en partner.

Vi strejkar för alla de hbtq-personer som mördats i hatbrott, för att de fattas oss.

För att inte leva under rädsla över att bli våldtagna eller att våra döttrar våldtas.

Mot Sveriges samarbete med NATO, svensk krigsindustri och exporten av vapen till krigshärjade länder där kvinnors kroppar används som slagfält.

Mot patriarkalt våld och dess brutalitet, mot mediernas försök att skrämma oss och utmåla oss som offer. Tillsammans tar vi den sorgen som vi bär för att finna styrka i gemensam kamp. Vi strejkar mot ökad grymhet, för ett feministiskt samhälle!

Vi förkastar
Det patriarkala kapitalistiska systemet som förtrycker och exploaterar kvinnor samt tar död på mänskligheten och naturen.

Att nationalstaterna och marknaden exploaterar oss när de skuldsätter oss.

Vinstdrivande företag i välfärdssektorn som exploaterar och underbetalar kvinnor till förmån för egna ekonomiska vinster.

Det lönegap på 12,5 procent mellan kvinnor och män som innebär att kvinnor i snitt arbetar gratis en timme om dagen, tjänar i snitt 4200 kronor mindre än en man i månaden och 50.400 kronor per år. Om kvinnors löner fortsätter höjas i denna långsamma takt innebär det att jämställda löner först kommer uppnås om 33 år och det accepterar vi inte!

Den institutionaliserade rasismen som gör att migrerande kvinnor tvingas arbeta under alltmer osäkra förhållanden.
Den 8:onde mars organiserar vi oss
Vi organiserar oss och använder strejken som verktyg för att vi inte accepterar den patriarkala ordningen i det svenska samhället och i världen. Vi ser att läget är akut! Högerpopulismen och fascismens framfart gynnar och förstärker denna världsordning som verkar repressivt och förtryckande på oss alla.

Den åttonde mars strejkar också alla vi som inte har den formella möjligheten att strejka; även om vi är arbetslösa, prekärt anställda, även om vi saknar papper. För att vi blir alla exploaterade.

Vi organiserar oss överallt: på våra arbetsplatser och i våra hem, i våra städer och i våra bostadsområden. Kraften i vår rörelse är de band som vi knyter mellan varandra. Strejken blir social och transnationell när den rör sig mellan arbetsplats och samhälle. Den är en feministisk mobilisering som för oss samman över gränser, alla vi som dagligen kämpar mot förtryck. Vi är del av ett globalt kvinnouppror.

Vi organiserar oss mot isolering i hemmen och mot de normer som påtvingar oss en kvinnoroll som genom den patriarkala familjemodellen förutsätter underordning. Mot de normer som förutsätter moderskap, mot de normer som förutsätter heterosexualitet.

Vi organiserar oss för att vi glömmer inte, för att vi älskar, för att vi drömmer och för att vi vågar kämpa för att skapa en värld utan patriarkat och förtryck.

Internationell kvinnostrejk

Den internationella feminismen verkar mot de neokonservativa krafter som växer och blir allt starkare. Vi verkar tillsammans över nationsgränser och bygger broar istället för murar. Vi är del av en global feministisk rörelse och strejken banar väg för en framtid bortom förtryck och exploatering.

Vi organiserar oss genom en global kvinnostrejk för att tillsammans visa att vi har fått nog.

Till medsystrar världen över:
Er kamp är vår kamp och våran kamp är eran!

Den 8:onde mars 2017 strejkar vi i förändringens, feminismens och framtidens namn. Vi strejkar tillsammans i ett systerskap utan gränser!

Feministisk aktionsgrupp för internationell kvinnostrejk 8 mars – Sverige.
Stockholm, februari 2017.

Facebookeventet: https://www.facebook.com/events/1315802741809373/?active_tab=about

Mer att läsa:

https://feministisktperspektiv.se/2017/03/03/internationell-8-mars-strejk-mot-kvinnofortrycket-i-varlden/

https://www.womensmarch.com/womensday

https://www.womenstrikeus.org/

http://parodemujeres.com/

Och här hemma i Norrköping finns det också en del att göra:

Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet bjuder in till demonstrationen under parollen ”Stå upp för aborträtten”. Tillsammans går vi i fackeltåg till Arbetets museum där vi avslutar med tal av

Linda Snecker, rättspolitisk talesperson, Vänsterpartiet
Sofi Holmin Fridell, Feministiskt Initiativ Norrköping
Juta Kawalerowicz, talesperson polska vänsterpartiet Razem (på engelska)

Poetry slam av Zorba Asplund, poet och satiriker

Samling Hörsalsparken 17.00

Avgång 17.30 mot Arbetets museum

Mer info här: http://www.finorrkoping.se/8-mars-demonstration-for-abortratten/

och här: https://www.facebook.com/events/1815987115333829/

En kan gå på bio: http://www.upplev.norrkoping.se/evenemang/internationella-kvinnodagen-pa-cnema/

En kan gå på föreläsningar: http://www.upplev.norrkoping.se/evenemang/kroppen-som-bild/ och http://www.upplev.norrkoping.se/evenemang/det-ar-val-typiskt-tjejer/

Titta in på Fair Trade-affären: http://www.upplev.norrkoping.se/evenemang/kvinnor-kan/

Eller varför inte gå på konsert: http://www.upplev.norrkoping.se/evenemang/angela-brown/

Till sist lite filmtips för den som vill stanna hemma i soffan, äta chips och dricka vin: http://tvdags.se/artikel/feministfilmfest-tvdags-listar-de-23-basta-kampfilmerna

Önskar er alla en fin dag med gemenskap och kamp!

åTTa MäN äGeR LiKa MyCKeT SoM HaLVa JoRDeNS BeFoLKNiNG

Läs det igen:

ÅTTA MÄN ÄGER LIKA MYCKET SOM HALVA JORDENS BEFOLKNING

2014 var siffran 85 personer. 2015 var det 80. 2016 ägde 62 personer lika mycket som jordens fattigaste hälft. Nu är siffran åtta personer.

Jag läser på Politism:

Varje år rapporterar välgörenhetsorganisationen Oxfam om förmögenhetskoncentrationen i världen, och eftersom vi lever i en värld där ojämlikheten mellan de allra rikaste alla vi andra blir allt värre så blir också siffrorna mer och mer chockartade.

Den stora förändringen från 62 personer till åtta handlar framför allt om att det nu finns mer data kring förmögenhetskoncentrationen att tillgå. Siffror som alltså visar att läget är ännu värre än man tidigare rapporterat.

Detta är i sanning en systemkollaps.

För ett system som leder till en så oerhörd koncentration av ägande hos så få individer är inte ett system som fungerar. Ett system där människor svälter och dör av hunger samtidigt som en mycket liten grupp superrika äger nästan allt är ett system som har kollapsat.

Ojämlikhet kan leda till revolutioner, krig och social oro. Det leder till konflikter, lidande och splittring. De enorma skillnaderna mellan de rikaste och de fattigare är inte heller något som önskas och efterfrågas. I nästan samtliga undersökningar som görs – i Sverige och internationellt – uttrycker människor i stället en vilja att se en väsentligt mer jämlik fördelning.

Förmögenhetskoncentration ses alltså inte som ett nödvändigt ont – utan som ett samhällsproblem politikerna måste angripa.

Så här skriver de på Oxfams hemsida:

Oxfams rapport ‘An economy for the 99 percent’, visar att gapet mellan rika och fattigare är större än vad som befarats. Den visar hur storföretag och de superrika förvärrar ojämlikhetskrisen genom att fly från skatter, driva ner löner och använda sin makt för att påverka politik. Rapporten efterfrågar en fundamental förändring i sättet vi hanterar våra ekonomier – så att de fungerar för alla och inte bara de rikaste.

Ny och bättre data över världens förmögenhetsdistribution – särskilt i Indien och Kina – visar att den fattigaste hälften av befolkningen har mindre tillgångar och mer skulder än vad som tidigare var känt. Hade denna data varit tillgänglig förra året hade det visat att nio miljardärer ägde lika mycket som halva jordens befolkning och inte 62 som Oxfam räknat ut med den data som fanns tillgänglig då.

–       Det är obscent att stor del av tillgångarna kontrolleras av så få när 1 av 10 människor lever på mindre än 2 dollar per dag. Ojämlikhet försvårar fattigdomsbekämpningen och skapar instabilitet, säger Robert Höglund kommunikationschef för Oxfam i Sverige.

Oxfams rapport visar att världens rikaste ökar sina förmögenheter i en så förbluffande snabb takt att världen kan se sin första dollarbiljonär om bara 25 år. För att sätta siffran i perspektiv – om en biljonär spenderar en miljon dollar varje dag tar det 2730 år innan pengarna är slut.

Rapporten visar också att många av världens superrika inte har tjänat sina pengar själva. Så många som hälften av världens dollarmiljardärer har fått sin förmögenhet på grund av arv eller genom priviligierade relationer med regeringar. 

Oxfams listar i rapporten ett antal felaktiga antaganden om ekonomin. Bland annat att marknaden alltid har rätt, att företag måste maximera vinst och att BNP är ett bra mått på framgång. Rapporten kommer också med en rad lösningar för hur man kan skapa en ekonomi för alla. Exempelvis menar Oxfam att företag behöver jobba för majoriteten och inte enbart för aktieägarna, extrem rikedom avskaffas och ett globalt samarbete om rättvis skatt startas. 

Oxfam ber också deltagarna på Davosmötet och alla världens miljardärer att fylla sin roll i att skapa en ekonomi för alla. Bland annat behöver de betala deras rättvisa andel av skatter och se till att de betalar en lön som går att leva på till anställda i företag de äger eller deläger. Ett brev till världens dollarmiljardärer finns för allmänheten att underteckna på: https://actions.oxfam.org

Ok. Vi har ju redan fattat att kapitalism inte fungerar. Är det inte hög tid att införa ett nytt ekonomiskt system? Och om kapitalisterna inte vill flytta på sig själva så får vi väl hjälpas åt att flytta på dem? Eller hur?!

 

oM KaPiTaLiSM, LuCioR oCH VeM TJäNaR På RaBaLDReT?

Jag hade väl tänkt att låta även den här stormen passera oomskrivet men jag har ändå funderat på det hela en smula och har inget annat att skriva om just idag, så… Jag tar det kort.

Scenario: Åhléns publicerar bild på Facebook föreställande en ickeeuropeisk och ickeflickig lucia. Rasisthatstorm blåser med orkanstyrka genom kommentarsfältet. Åhléns hyllas för sitt mod att ifrågasätta normer.

Men vänta nu. Vad var det som EGENTLIGEN hände? Eftersom Åhléns lever gott på vår konsumtionsvilja och är en del av en kapitalistisk struktur så tvivlar jag faktiskt starkt på att Åhléns av någon sorts feministisk kampvilja ville joina kampen för ett solidariskt samhälle och alla människors lika värde. I alla fall inte enbart. Jag hyser med andra ord inga som helst förväntningar på att en kapitalistisk verksamhet har någon sorts ambition att bedriva en människoälskande aktivitet utan att dollartecknen lyser i deras ögon.

Jag tror att Åhléns mycket väl visste vad de gjorde och att de räknade med att uppmärksamheten skulle innebära mer klirr i kassan. Jag tror inte att reaktionerna kom som en komplett överraskning och att det var anledningen till att de inte fick ändan ur vagnen och rensade bort hatkommentarerna förrän framåt kvällningen. Jag tvivlar i och för sig inte heller på att de valde att göra som de gjorde av en bra anledning. Men jag är övertygad om att ”normkritiken” i det här fallet gick hand i hand med ”tjäna pengar”.

Det är ju inget ovanligt att det blir så här. Världen svämmar över av företag som vill plocka billiga poänger med att framstå som HBTQ-vänliga, miljömedvetna, ekologiska och älskare av mångfald.

Mångfald rimmar på enfald.

Ja, jag är cynisk. Med all rätt. För hur många människor finns det egentligen där ute som faktiskt och genuint vill andra väl? Och när då pengar blir inblandade i historien, vart hamnar vi då? ”Vill ha” kommer alltid att locka mer än ”att vara”, i alla fall ett bra tag till som det ser ut nu.

 

öMSoM ViN, öMSoM VaTTeN i ReKLaMSKöRDeN oCH BäSTa NyåRSLöFTeT eVeR

Alltså. Jag tänker 2016 och att vi borde ha kommit liite längre än så. Liite längre än att en blir glad av att se sådana här bilder (från Lindex):

001-2

001-3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För jag blev glad av att se dem. Tänka sig! En modell som får visa valkarna! Hurra! Men det är ju sjukt egentligen att en uppskattar att få se en kvinnlig modell, som inte ens när hon visar valkar eller har ett midjemått, representerar ett utseende som kan klassificeras som ”normalt”.

Fast det är klart. När en å andra sidan hittar sånt här (från Stadium) så verkar det som om en fortfarande får vara glad för det lilla:

001

Så jag delar Enligt Ellens nyårslöfte och tänker att jag hakar på henne. Ett bättre nyårslöfte inför 2017 kan jag faktiskt inte tänka mig! Hon skriver så här:

Mitt nyårslöfte inför 2017

 

2016 var världens sämsta år. För mig personligen och för världen i stort, känns det som. Det är inte ens slut än, och jag jinxar väl hela skiten genom att skriva om mitt nyårslöfte redan nu, men å andra sidan går ju allt ändå åt helvete.

Det här var året när tjejer våldtogs på festivaler och när kvinnor protesterade så dödshotades de och hånades. Det här var året när en mansplainingsakut ringdes ner av… mansplainande män. Det här var året när usla pappor satt i TV och sa att deras styrka är att de inte bryr sig om att göra rätt, mammor är liksom lite mer avslappnade. Det här var året när alldeles för många kvinnor slogs ihjäl av sina makar, pojkvänner, ex, pappor. Det här är året då vi fortfarande tvingar barn att umgås med sina pappor som misshandlat mammorna. Det här var året när en usel kvinnohatande man vann världens största presidentval över en kompetent kvinna. Det här var året då jag på nära håll fick uppleva det extrema näthat som kan välla ut över kvinnor. Det här var året då en kvinna blev avstängd från instagram för att ha skickat tillbaka dickpics till en man som skickat till henne. Det var året där världen fortsatte vara en jävligt dålig plats att leva på om man är kvinna.

Så 2017 ska bli året när jag slutar ens försöka. 2017 ska bli året då jag inte kommer vika undan en enda gång på trottoaren för män som går rakt fram. Låt det bli krockar. 2017 kommer jag ha noll tålamod med mansplaining, jag tänker sparka undan knäna på de män som försöker inkräkta på min plats på tåget, jag kommer fortsätta prata när en man försöker avbryta mig, jag kommer vara obarmhärtig emot sexister, jag kommer få tafsare utslängda från krogen, jag kommer polisanmäla dickpics, jag kommer säga åt mina döttrar att slåss så hårt de kan om de behöver freda sig från killar och jag kommer omge mig med kvinnor och tjejer och söka kraft i att vi har samma erfarenheter och att det tamefan är slut med att acceptera det nu.

Jag är så jävla trött på 2016. Vidriga år, dra åt helvete. Och ta patriarkatet med dig.

ÄR NI MED?!?
.

DeT KRäVS MoD aTT ViLJa (MeR oM ViLJaN)

Bo Kjellström skriver:

”Är då vilja samma sak som att följa minsta motståndets lag? Är det då säkert att det jag önskar och det jag behöver är samma sak? Stärker det min vilja att bara göra det jag själv önskar göra? Kan det tvärtom vara så att min vilja blir starkare av att utmana mina motstånd och i stället ha fokus på vad jag behöver?”

”När jag beslutat att jag vill förändra något i mitt liv så vaknar nästan alltid motstånden. Deras uppgift är egentligen att pröva min motivation. Är den inte tillräckligt stark och sann så är sannolikheten att jag ska lyckas mycket liten. Kroppen som bär min vilja svarar direkt. Mina muskler iscensätter mitt öde och att förändra det kan bara ske genom en viljeprocess.”

”Rudolf Steiner talar i den pedagogiska kursen ”Allmän människokunskap” om hur viljekraft hos barn utvecklas genom meningsfulla handlingar. Och som ”meningsfull” handling kallar han handlingar som görs för andra människor. Om en elev t ex bakar bröd så gör hen det för hela klassen. Meningsfulla handlingar är moraliska handlingar.”

”Det finns ofta en nästan magisk lätthet i viljan när en arbetar tillsammans med andra människor mot ett gemensamt mål. Våra personliga förmågor finner sin plats i ett större sammanhang än mitt eget begränsade. Delaktighet föder en känsla av att vara behövd vilket väcker viljan att ta ett eget aktivt ansvar för helheten. När mina egna önskningar och föresatser står till världens förfogande så är jag också öppen att se till världens behov.”

”Fri vilja är inte att kunna göra det jag vill göra utan att vilja det jag gör.”

*

Maria Hageman skriver:

”Vi är alla i större eller mindre utsträckning beroende av andras vilja, blir påverkade av den, hindrade eller stöttade. Hur kan min vilja utvecklas till att vara självständig och stark då den ibland måste anpassa sig till andras? Hur fri får den vara? Hur mycket av det jag verkligen vill är bra att jag gör? Viljan kan tappas bort och vara svår att hitta igen. Och ännu svårare att våga visa. Det krävs mod att vilja. Att göra det min vilja säger. Att vilja det som är vanligt och normalt. Och det som är unikt för mig. Och dig.”

.

DePRiMeRaD

Ja. Var ska jag ens börja?

Jag börjar med i går. Möte med Samhället™. Ni vet den där ordningen som så gärna vill trycka in en i en normalmall som ingen egentligen passar in i och allra minst sådana som jag. Jag får gå till ett ställe som jobbar med att få folk som inte passar in i normen för en God Medborgare™ att passa in där ändå. Mig har de misslyckats med och de har nu i princip gett upp och gör sitt bästa för att bli av med mig/problemet. Som så ofta genom att skyffla över ansvaret på mig. ”- Har du provat antidepressiva?” Men hallå, liksom?! Jag är för helvete inte deprimerad! Jag är förbannad! Men om det finns piller för att slippa bli behandlad som skit så ge mig alla ni har!

Jag säger att det värsta med min livssituation är att jag har ingen eller väldigt liten möjlighet att påverka den.

Nähä!? Säger den liberalinfiltrerade människan. Det har du visst det! ALLA människor kan påverka sin livssituation, ALLA har möjlighet att välja!

Jaha, hur då? frågar jag med en cynisk touch på tonfallet.

Har du sökt jobb? Du kan ju söka jobb! Säger människan och flinar uttryckslöst.

Eh? Ja, det kan jag ju förstås göra. Om jag berättar att jag har PTSD, utmattningssyndrom, Fibromyalgi, ingen adekvat utbildning och ingen spetskompetens, är för sjuk för att ens orka med vardagen och ja visst ja, är över femtio och utan körkort – vad tror du att arbetsgivaren säger då?

Ja, jo, ehum…

Vet du, säger jag och skrattar, jag tror jag fortsätter att köpa lotter.

Människan är ju inte otrevlig eller så. Bara förbaskat naiv, godtrogen och jävligt lurad. Så vad gör jag? Jo, jag går hem och gråter hela eftermiddagen. Orkar inte laga mat och blir utskälld för det. Sen blir jag utskälld för att jag blir ledsen för att jag blev utskälld för att jag på något vis förväntar mig att om jag inte orkar laga mat en jävla gång så kan någon annan göra det utan att riva upp himmel och jord.

Så jag köpte en lott men vann inte. Den här gången heller.

*

Och sen blev det onsdag och Trump vann presidentvalet i USA.

14937460_1568863623131164_8882002500277309493_n

 

MaMMaFaTTiGDoM oCH NöDVäNDiGHeTeN aTT HåLLa SiG BoRTa FRåN MäN

Jag har skrivit tidigare vid något tillfälle om att jag säger till Syster Yster att hon aldrig ska dela sitt hem med en man, för det kommer att göra henne både fattig och förtryckt. Nu har jag, sedan Försäkringskassan ändrat sina regler om underhåll till att lyxa till det ytterligare för misshandlande, förtryckande och/eller frånvarande pappor, fått utöka mina förmaningar till att inte få barn med en man heller;

”- Du, Syster Yster? Du vet att jag sa till dig en gång att du inte skulle dela ditt hem med en man så länge som det ser ut som det gör?”

”- Jadå, det har jag redan bestämt att jag inte ska göra. Det är flera av mina tjejkompisar som säger detsamma!”

”- Jamen, vad bra! Men nu är det så att (förklarar de nya reglerna om underhåll och barnbidrag för henne) du inte ska få barn med en man heller. Du får åka till Danmark och inseminera dig i stället, om du vill ha några!”

”-Ok, det är lugnt!”

Så åkte jag till Stora Staden och berättade detta för min feministvännina som utbrast: ”- Nej! Jag hade en bekant som gjorde det och ungen var skitful! Det är bättre att hon raggar på Finlandsfärjan eller nåt och sen när Försäkringskassan frågar så svarar hon bara att hon inte kommer ihåg nåt för hon var för full och att han eventuellt hade bruna skor…”

Berättar detta för Syster Yster och vi skrattar hjärtligt tillsammans åt den underbara kommentaren. Men skrattet fastnar ändå på ett obehagligt vis i halsen för vi fattar ju att det egentligen inte är något alls att skratta åt för det handlar om oss och barnens väl och ve och att det egentligen är alldeles, alldeles fruktansvärt alltihop.

Och häromdagen skrev Ensam mamma röker om just detta och hon skriver så bra om allting så alla borde läsa allt hon skriver för hon har ju fan rätt och om ni inte orkar klicka på en länk (era latmaskar) så hoppas jag att det är ok för henne att jag kopierar hennes text här, för det här är så jävla viktigt (och nu svär jag också):

Här:

Om mammafattigdom, lille postmoderne Vidar och att Ariel går under

Det här inlägget är på mitt favorittema: att det är orättvist. Enligt Rädda Barnen levde 2013 12 % av sveriges ungar i fattiga hem. Men det är trots allt inte kidsen som är fattiga. De flesta ungar, helt oavsett klass, har löjligt små ekonomiska resurser. Veckopengen har begränsningar, så att säga.

Det är mammorna som är fattiga. M-A-M-M-A-F-A-T-T-I-G-D-O-M. Fyra av tio ungar till single-moms lever under det svenska fattigdomsstrecket. Slänger vi in utländsk bakgrund så är det hälften. Smaka på den liksom: hälften. Jag har skrivit det förr, fattigdomen feminiseras. Det är 2016, november, skitkallt och inkomstklyftan mellan kvinnor och män växer. Så länge barnen är kvinnornas angelägenhet är det också dem Pappa Staten och de arenabyggande skattesänkarsvinen sviker. Vi är välfärdsförlorarnas förtrupp.
Sossesnackets utlovade höjning av barnbidraget uteblev. För ungefär ett år sen höjde de underhållsstödet med 300 kronor. Under tjugo år innan dess höjdes summan med en ynka hundring. Barnbidraget är oförändrat sen 2005. Jag kan bli så pisslessen av denna oförätt att det knappt känns rimligt.

Men hur bli man rimligt ledsen över att ens unge inte spelar nån roll?

På försäkringskassans hemsida skriver de såhär:


En vanlig missuppfattning är att underhållsbidrag och underhållsstöd är samma sak. Underhållsstödet ska inte ses som en norm för vad man ska betala eller få i underhållsbidrag. Det är föräldrarna som gemensamt ska komma överens om en summa och den ska baseras på barnets verkliga kostnader och vilken betalningsförmåga man har, säger Niklas Löfgren familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan.

  • Och såhär:

Underhållsstödet matchar inte alltid vad barnets verkliga kostnader är och då kommer en av föräldrarna att få stå för en oproportionerligt stor del av barnets kostnader alternativt så får barnet för lågt underhåll, säger Niklas Löfgren.

Denna Niklas ”matchar- inte-alltid” Löfgren kanske inte är en idiot personligen, vad vet jag. Men hur kan barnets rätt till försörjning vara en fråga som man ska ”komma överens om”? Kassan skriver vidare att man kan gå i ”samarbetssamtal” om man behöver diskutera nivån på betalningen. Alltså vilken annan rättighet fungerar på det viset? Det är överhuvudtaget inte på något sätt en fråga om samarbete. Det är rättighet och skyldighet.

När kassan betalar ut underhållsstödet så skickar de sen en räkning till farsan. Om han har ont om cash så faktureras han ett mindre belopp. Det vore knappast revolutionerande att fakturera verklighetsbaserad kostnad. En summa som baseras på vad barnet kostar och vad båda föräldrarna tjänar/äger. Eftersom det ändå är farsan som betalar och fogden som driver in handlar det nuvarande systemet bara om politisk ovilja att sätta barnet framför pappa.
Med ansvar kommer mognad sägs det, och jag tänker på den totala bristen på pappaansvar när jag swipear mig igenom det överväldigande utbudet av mäns gölliga barnbilder på Tinder. Ni vet, man ser fan inte vem som är daddy och vem som är ungen! Man ba: Mannen väx upp, vänd kepsen rätt och pay-up! Vänster-swipe babyface.
Sen en månad tillbaka backar samhället ytterligare från de ensamma mammorna och deras ungar. Dubbel-dumpade. För de ungar, vars pappa betalat sina underhållsräkningar till kassan under sex månader kommer utbetalningarna att stoppas. Det blir återigen en samarbetsfråga. För dem vars baby-daddy inte krävs på hela 1573 kr utan endast betalar en liten del själv kommer kassan även fortsättningsvis att betala ut mellanskillnaden. Jag vet en morsa, som nu måste ha kontakt med en man hon inte snackat med på tio år för att kräva honom på 172 kr/ mån. Självklart pallar hon inte med det. Hon skiter i. Och inte fan är det hon som sviker ungen när hon inte orkar. Det är pappsen och den ”feministiska” regeringen.
Kassans huvudargument för mammarånet är, asså believe this one: ”DET ÄR BÄTTRE FÖR BARNEN. MÅNGA BARN KOMMER ATT FÅ MER PENGAR”.

De påstår helt enkelt att många inte vet om att man får betala mer än minimun för sina barn, och om föräldrar sköter det här själva så kommer barnen att få mer pengar för att många pappor då kommer att förstå att man kan betala vad det kostar (eh).

Ärligt, kan ni inte bara erkänna att det är en nedskärning? Påstå åtmindstone inte att ni ska sluta betala ut barns pengar för att barn ska få MER pengar. Shit asså, skapelseberättelsen är en rimligare story.

Ytterligare en hånfull berättelse är den om jämställdhetsbonusen. Singelmorsornas föräldraskap är jämställt. Ingen gör mer, ingen gör mindre. Morsan gör allt. Ingen betalar. Ändå är det medelklassens ”jämställda” tvåsamhets-enheter som får extra klirr i kassan om de delar föräldraledigheten. Tänk ändå, så upp och ner nåt är, när de som har möjligheter får bonusar för att de förverkligar dem medan de som saknar möjligheter gör sig till framtida fattigpensionärer. Allt medan lille postmoderne, privvade innerstads-Vidar 5 år och hans könsneutrala lillsyrra traskar till den härliga, vegetariska, föräldrakooperativa förskolan.

När kommer min bonus? När ska vi få pengar för att vi drog lasset som egentligen var för tungt för två? Var fan är mina pengar!?

Jag är medveten om att jag kanske är mer raljant än vanligt i den här texten. Ärligt så vet jag inte riktigt hur jag ska hantera hur sne jag är på vilken extrem klassfråga föräldraskapet och barndomen är. Innan jag ”fick” barn hade jag en massa ideologiska ställningstaganden runt föräldraskapet och dess omgivande politics. När jag drunknar i det själv är det som en undervattensskog av unket sly en enkel sjöjungfru försöker navigera. Pris Erik är ett pucko och Kroken och Snoken sitter i riksdan. Ariel går under här. Den här fiskfrugan får liksom 128 spänn i föräldrapenning när dagis har studiedag nästa vecka. Käkade upp Blunder för länge sen. Kokar Sebastian te jul och slaktar en riksdagsman en vacker dag.
Låt oss återkomma till innerstads-Vidar, lillsyrran och föräldrakooperativen. Dessa små oaser; ”Nyckelpigan”, ”Änglagård” (fo real) och ”Bullerbyn” är alternativet för dem som tröttnat på att den kommunala förskolan är ett bottenkört skämt. (Den största respekt till er (kvinnor) som arbetar i den och som gör ert yttersta med stora hjärtan, kompetenta arbetskamrater, kassa villkor och för lite pengar.) På kooperativet i mitt område går det färre barn på hela stället än vad det går på en enda avdelning på den kommunala förskolan. Personaltätheten är högre, de har en egen kock som lagar riktig mat och samtliga föräldrar är engagerade i verksamheten.
Träffade en mamma som höll på att skola in sitt barn på kooperativ:
”Jamen det känns jättebra, kul att alla känner alla och att träffa lite föräldrar som faktiskt bryr sig om sina barn! Som är lite engagerade!”, sa hon hurtigt när jag frågade vad hon tyckte.
Bitch please. Försökte kontra:
Du menar kanske att det är föräldrar som har tid och möjlighet att engagera sig? De flesta föräldrar som har sina ungar på kommunal förskola bryr sig ju också?”
Svaret som ett jävla präktigt novemberregn i fejan:
”Ja, fast man får väl priorotera! Man kan om man vill!”
Cigg rökte hon såklart inte heller.
Ensamma föräldrar är mer beroende av förskolan än andra. Barnen har ofta längre dagar och för de fattiga är tillgången till frukost, lunch och mellanmål dödsviktigt. Därför är det så orättvist. De med störst behov har det sämst. Kooperativen (alla funkar såklart inte exakt likadant) bygger på att föräldrarna är med och jobbar gratis i verksamheten, och arbetsinsatsen är per barn, oavsett hur många föräldrar barnet har. Det är olagligt att ta betalt för förskola i Sverige, MEN kooperativen är fria att ta ut maxtaxan av alla oavsett inkomst. Mitt lokala kooperativ stänger för dagen innan jag hinner hämta. Men man får väl prioritera, man kan om man vill, som villamorsan sa…

Den feministiska diskussionen om barn har så deadboring fokus. Könsneutrala kläder och leksaker liksom. Som att könsfrågan kan lösas med korrekt konsumtion.

”Min unge har större problem i sitt liv” tänker jag, och ser ingen poäng i att neka honom de leksaker han visar intresse för eller de kläder han önskar ha på sig. Jag fattar givetvis att det inte är helt oviktiga grejer, men va fan, snacka om att få prioritera. Palla bråka om motviktstruck eller docka. Visst tycker jag det är soft när han vill ha my little pony tigths och kjol, men jag tycker det är softare när vi har råd att tanka bilen och handla. Oavsett outfit.
Mammalivet. Det är tungt. Det är oglamouröst. Ändå är det meningsfullt. Men att man ska behöva vända på kronorna å stå med kepan i hand är för mycket. Barnfattigdom är mammafattigdom. I Sverige handlar det sällan om svält eller sjukdomar, det handlar om orättvisa.  Att inget barn ska vara fattigt, det är helt enkelt en fråga om förbannad jävla decency.