oM aTT VaRa eN FöReBiLD

”Man stödjer inte utvecklingen av starka individer genom ett ängsligt anpassande till rådande trender, utan snarare genom att modigt stå upp för en avvikande position.”

(Rainer Patzlaff,  ur ”Den förstelnade blicken”)

Eller hur?! Så kämpa på ni där ute – kämpa på!

Annonser

iDaG KaLLaDe JaG eN GuBBe FöR JäVLa iDioT

Syster Yster har haft kompis på besök några dagar och idag följde vi hen till tåget hem. Utanför stationshuset satt en kvinna med pappmugg. En man gick före oss, också på väg in i stationen. När han passerade kvinnan med muggen bad han henne med arg stämma och viftande armar att fara åt helvete.

Då brast det för mig. Jag skrek ”Vad håller du på med? Det där är inte OK!” Han stannade upp, uppenbarligen inte van vid att bli ifrågasatt, svor och var otrevlig, mumlade diverse okvädningsord över ”såna där” och att han minsann inte fick några pengar. ”Som om dom sitter och tigger för att dom tycker att det är roligt? Jävla idiot! Du har nog pengar så att du klarar dig!” Fanns en hel del annat jag ville säga åt honom också men han sprang snabbt och gömde sig någonstans inne i väntsalen.

Jag var så arg, så arg, så arg. Länge.

Och nu är jag så ledsen, så ledsen, så ledsen.

Jag pallar inte med allt detta hat och dess tysta medlöpare. Jag orkar inte själv, jag behöver fler omkring mig som känner likadant, jag behöver pepp, stöttning och hopp. Nu.

Jag behöver kärlek i världen som är större än allt annat.

HuR GiCK DeT Då På DeT DäR MöTeT oM NäTHaT På LoKaLTiDNiNGSReDaKTioNeN?

Jo, tackar som frågar.

Det var skitläskigt.

Men det gick jättebra.

Det var förra torsdagen som jag var inbjuden till den lokala tidningens morgonmöte med hela redaktionen för att prata om näthat, som jag skrivit mer om här: https://calleism.wordpress.com/2015/09/24/i-maj-fick-jag-nog/ och här: https://calleism.wordpress.com/2015/09/25/det-ar-inte-i-vad-en-sager-utan-hur-en-sager-det-som-ar-problemet/. När jag fick frågan tackade jag ja utan att tveka men ju närmare torsdagen kom desto mer började jag undra vad jag gett mig in på egentligen. Jag tycker att det är skitläskigt att träffa människor jag inte känner, speciellt i en miljö där jag inte känner mig hemvan och jag tycker inte om att kliva upp tidigt på morgonen och förväntas prestera. Dessutom hade jag ingen aning om vad som förväntades av mig. Först tänkte jag att jag ska väl sitta i något litet mysigt fikarum med en kopp te och prata lite allmänt med några stycken men kvällen innan började jag tänka på att det kanske skulle vara ett stort möte? I ett stort konferensrum där jag skulle stå framför alla, utan tekopp, och hålla föredrag i fyrtio minuter?! I panik googlade jag fram information, skrev en kort sammanfattning och läste igenom den på morgonen på spårvagnen på väg till mötet.

Det var så det blev. Konferensrum, massor med folk och jag längst fram med uppmaningen: ”Berätta lite nu för oss!”

Jag tänkte med djup tacksamhet på mina år på folkhögskola där jag fick lära mig att utan bekymmer stå framför folk och prata om vadsomhelst. Djup tacksamhet.

Jag pratade bland annat om att en inte ska ha mer än en kan ta hand om, oavsett vad. Att om tidningen vill ha en kommentarsfunktion så ska den också ta ansvar för den. Att de har det kommentarsfält de vill ha. Och jag undrade om de verkligen hade tänkt igenom vad de ville med kommunikationen med sina läsare och att de behöver vara tydliga med det. Pratade också om hur tidningarna har en del i att rasismen och kvinnohatet har kunnat flytta fram sina positioner och normaliserat hatet bit för bit. Och om hur hatet alltid har funnits men att det numera är fritt fram att vräka ur sig sina tyckanden ut i offentligheten på nätet och hur det borde stävjas till förmån för välgrundade åsikter och ett schysst debattklimat.

Gav också lite tips och tankar omkring vad de skulle kunna göra för att förändra. Som att de som skriver artiklarna är aktiva i kommentarsfältet och då också ser till att styra upp diskussionen innan den börjar urarta. Att de är tydliga, inte bara med hur de vill att det INTE ska vara, utan även med hur de vill att det SKA vara, typ en liten kommentarsskola. Att kanske inte tillåta kommentarer under alla artiklar utan koncentrera sig på de som de har tid att aktivt medverka i. Att lyfta upp de som skriver engagerat och bra och ge dessa återkoppling i tidningen. Sist, men kanske det viktigaste: att vara tydlig med vad en vill få ut av kommentarerna, till exempel genom att ställa frågor och inbjuda läsarna till samtal med tydlig inriktning. När läsarna förstår vad som förväntas av dem är det lättare att ta bort de kommentarer som inte har med ämnet att göra och det underlättar modereringen.

De fyrtio minuterna gick snabbt men det hanns med många frågor och bra samtal och jag kände mig både lättad och glad efteråt. Inte minst över de positiva reaktionerna efteråt som emellanåt var så översvallande att jag blev både generad och lite mallig. Tackade folkhögskoletiden igen. Sen är det ju egentligen inte så svårt att prata engagerat om något som känns viktigt för en och som en har tänkt mycket på.

Jag fick också ta del av de nya, tuffare riktlinjerna kring kommentarerna som tidningens ansvarige utgivare hade tagit fram. Kulturredaktören tyckte att det var min förtjänst men så långt vill jag inte gå. Däremot blev jag himla glad över en artikel jag läste på nätet häromdagen där de hade en fråga redan i rubriken och sedan ställde frågor i slutet till läsarna att svara på med ett strålande kommentarsfält som resultat. Där och då kändes det som om jag hade gjort skillnad, om än så liten.

i MaJ FiCK JaG NoG

Eftersom jag inte prenumererar regelbundet på den lokala tidningen så läser jag den på nätet. Där finns det möjlighet att kommentera artiklarna, under pseudonym även om tidningen kräver att en registrerar sig först.

Dessa kommentarsfält. Suck. Det spelar ingen roll om artikeln så handlar om vinterförvaring av pelargoner så kokar kommentarerna ihop till att handla om invandringen. Ja, ni vet den där massinvasionen som kommer att ta över vårt land och köra ner det i botten under tiden som pensionärerna ligger i drivor längs vägkanten och svälter ihjäl. Typ.

Så jag fick nog. Och skrev ett mejl till webbredaktionen på tidningen som lydde som följer:

Hej kära webbredaktion!

Jag undrar hur ni tänker kring möjligheten att kommentera artiklar på nättidningen och vad ni vill med det? Jag tänker att ni, liksom jag tycker att det ska vara en plats för sansad diskussion och genomtänkta tankar kring det som publicerats. Nu är det ju inte så.

Kommentarsfälten har tagits över av ignoranta, inskränkta och inhumana – ursäkta uttrycket – rövhattar som fritt röjer runt med sin taskiga människosyn och usla kunskap om ens de mest grundläggande värderingar de flesta av oss är väl medvetna om och ansluter oss till.

Visst. Vi ska ha högt i tak och alla ska få komma till tals och så vidare, bla bla bla… Men. Vad händer i en värld där bara de som hatar hörs och syns?

ALLT runt omkring oss påverkar oss.

Vem och vad vill vi ska forma vår världsbild?

Med vänliga hälsningar, Calle

Webbredaktionen skickade i sin tur iväg mejlet till den ansvarige utgivaren men även till tidningens kulturredaktör som hoppade till. Frågan hade visserligen diskuterats flitigt på tidningen redan tidigare och fler än jag hade hört av sig och klagat men tydligen så blev mitt mejl en puff i rätt riktning. Kulturredaktören hörde av sig och det blev några trevliga träffar där vi diskuterade vidare över soppan på favorithaket (mums!). Det hela resulterade i två artiklar och ett par krönikor om näthat och självradikalisering och till sist också ett beslut från den ansvarige utgivaren om tuffare tag mot den allt tristare attityden i kommentarsfältet.

Artiklarna fick många kommentarer förstås. Där nittiofem procent av dem handlade om invandringen…

Jag undrar hur svårt det kan vara egentligen. Har inte folk något filter? För det är ju en väldigt stor skillnad på att sitta med kaffekoppen över morgontidningen och muttra, och att kräva att få spy ut sina ogenomtänkta åsikter i offentligheten.

Men för de som inte riktigt har förstått skillnaden har jag några tips på hur en kan sortera sina tankar och åsikter innan en börjar hamra på tangenterna:

  1. Har jag tänkt igenom det här ordentligt? Finns det andra infallsvinklar att fundera över?
  2. Behöver jag kolla lite fakta först? Från tillförlitliga källor, förstås.
  3. Kan jag stå för min åsikt intill döden? Och samtidigt vara beredd på att ändra den?
  4. Är min åsikt relevant och av intresse för andra?
  5. För min åsikt och min formulering diskussionen framåt?
  6. Är jag intresserad av vad andra tycker om ämnet och öppen för att ta till mig andras syn på saken?
  7. Har redan väldigt många redan sagt samma sak som jag? Är det då nödvändigt att även jag upprepar det redan sagda?
  8. Kan jag såra någon?
  9. Tänk igenom allt en gång till. Vänta ett tag. Eller en dag eller två. Tänk igen. Och igen.

Jag skulle tycka det var alldeles fantastiskt om jag faktiskt gjorde lite skillnad den här gången. Om inte annat är jag väldigt glad för att för en gångs skull inte behöva känna mig som den där besvärliga som skapar dålig stämning bara för att jag inte kan låta bli att vara tyst.

Nästa vecka är jag inbjuden att prata om näthat på tidningsredaktionens morgonmöte. Här finns nu chansen att komma med förslag på vad jag borde ta upp. Ta den!

PePP: TJeJeRNa GöR uPPRoR

Feministen i vardande, dvs Mellhen,  hittade det här på You Tube, och som vi har skrattat, peppats och njutit! Gör det ni också!

Serien finns också på SVT:s Öppet arkiv för den som önskar: http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Tjejerna_g%C3%B6r_uppror/

För det finns massor att göra för tjejer;

1. Gå inte och hoppas på att bli gift.

2. Gör allt som du har lust med. Allt som passar för killar passar också för tjejer.

3. Gör inte alla de tråkiga jobben. Allt som tjejer kan göra, kan killar göra lika bra.

4. Var inte rädd för något, allra minst för någon vuxen.

5. Gå samman och gör saker.

 

Det sista har jag och Mellhen tagit fasta på och har bokat en resa tillsammans till Feministiskt Forum den nionde maj.

Hänger ni med?!

 

CiViL oLyDNaD NäR DeN äR SoM BäST!

 

Jag antar att de flesta redan sett och blivit asförbannade över SD.s lögnvalaffischer i Stockholms tunnelbana:

Sverigedemokraterna ljuger

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I och för sig så kan de väl jobba sig trötta med att försöka stoppade det organiserade tiggeriet på våra gator eftersom det inte finns något organiserat tiggeri på våra gator. Det är ju bara så jävla dumt att ljuga om det på offentliga platser.

Men idag möttes jag av nyheten om att fantastiska människor har bemött det hela på det bästa av sätt – med ett prov på civilkurage och civil olydnad som gör att jag blir alldeles varm i magen:

"Se upp för rasismen - dörrarna stängs"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Tänk på avståndet mellan fakta och fördom”

”Se upp för rasismen, dörrarna stängs”

Tack! Vilka ni än är!

Ifall ni håller med Sverigedemokraterna i deras syn på tiggeri och inte förstår det rasistiska med det så uppmanar jag er att läsa följande artikel: http://ligator.wordpress.com/2014/05/14/nazisternas-kamp-mot-det-organiserade-tiggeriet-1933/

Eller förresten – läs det i alla fall. Det är aldrig fel att lära sig lite av och om historien!

Ps: Jag har inte läst andra inlägg på den bloggen och vill därför vara tydlig med att jag inte kan anses stå för bloggskribentens åsikter i övrigt. Ifall han skulle tycka något dumt i andra frågor, alltså.

 

 

HoPP oM SWeBuS MeN LiNDeX FåR Vi DRa i öRaT

 

Med anledning av det här:

https://calleism.wordpress.com/2014/01/31/skickat-ett-brev-till-lindex/

https://calleism.wordpress.com/2014/01/31/fatt-pinsamt-svar-fran-lindex/

https://calleism.wordpress.com/2014/02/03/swebus-ocksa-tar-det-aldrig-slut/

Så ska jag nu redovisa svaren jag fick. Ömsom vin, ömsom vatten kan jag summera det hela. Vi börjar med (smuts)vattnet som levererades av Lindex:

Hej,

Du har en rak fråga men tyvärr kan jag inte ge dig ett rakt svar då detta inte stämmer. Vi har inte olika storlekar mellan flick och pojk utan vi har olika passformer (olika modeller) på våra barnkläder. Vi har gjort tester där vi hade gemensam denimshop för pojk- och flick och då sjönk tyvärr försäljning, vi valde att gå tillbaka till den gamla uppdelningen eftersom många av måra kunder föredrar att handla jeans uppdelat på kollektioner och avdelningar. På vår online shop kan man shoppa på kategori istället för pojk eller flick och det är ungefär7% av våra kunder som föredrar det.

Vi respekterar din åsikt och hoppas att få se dig som kund hos oss igen.

Med vänliga hälsningar

Samah

Lindex Kundservice

Känner inte ett dugg att min åsikt har respekterats, faktiskt. Känner mera att hen har tagit min åsikt och stoppat upp där bak. Ja, det känns nog mest så här:

Lindex

 

 

 

 

 

Då blev jag betydligt mera upplyft av det trevliga svaret från Swebus. Jag skrev ju först så här:

Hej! Blev medlem igår och än en gång möts jag av kravet på att välja kön när jag registrerar mig. VARFÖR? Vad är det som ni anser vara av sådan vikt att ni efterfrågar detta? Och hur förväntar ni er att intersexuella ska svara? Jag är kvinna enligt mitt personnummer men definierar mig inte som kvinna. Då finns det ändå många som lider av det här idiotiska könsindelningssystemet mycket mycket mer än vad jag gör. Ni kan väl åtminstone göra som många andra siter – ha tre val: Kvinna, Man och Annat. Blir så trött på sånt här. Skärp er! Och ge mig inget fånigt floskelsvar, är ni snälla. Jag vill ha en vettig förklaring till varför ni gör så här. Har ni ingen så ändra på er. Hälsningar,  Calle

De svarade så här:

Hejsan!

Det är för att vi ska kunna föra statistik för att se hur väl vi möter våra olika målgrupper samt hur dessa reser. Vi behöver denna info för att veta hur vi ska anpassa oss och vårt linjenät. Frågan om ett könsneutralt samhälle är tämligen ny och var inte aktuell när vi startade upp vår verksamhet. Jag skall föra detta vidare som ett förslag till förbättring.

Tack för att du tog dig tiden att sända in era synpunkter.

Erica Berglind

Kundsupport

Och då skrev jag så här:

Hej!
Jag kan förstå statistikgrejen men vad har kön med det att göra? Och vad är det i det som hindrar att ni lägger till ett tredje? Då torde statistiken bli ännu mer intressant. Tack för att du för detta vidare. Gör det med stora bokstäver, är du snäll.
Hälsningar, Calle

Och fick det här svaret:

Hejsan!

Absolut och jag har redan skickat det vidare till min chef.

Så vi får hoppas på det bästa.

Ha en fin vecka, Calle!

Tänk så enkelt det är att vara trevlig och tillmötesgående! Det är inte säkert att det här svaret egentligen förändrar någonting men det känns betydligt mera vänligt och hoppingivande än floskelblablaskitsnacket Lindex bjöd på.

Puss på dig Erica!

 

SWeBuS oCKSå – TaR DeT aLDRiG SLuT?

 

Jaha, så var det dags igen. Skaffade Swebuskonto igår. Fyller i uppgifterna och möts av rutan ”Man ¤/Kvinna ¤”. Jag blir så less! Tar det aldrig slut? Vad håller världen på med? Kan ni inte bara lämna mig och min eventuella könsbestämning ifred?!

Så jag mejlar.

Hej! Blev medlem igår och än en gång möts jag av kravet på att välja kön när jag registrerar mig. VARFÖR? Vad är det som ni anser vara av sådan vikt att ni efterfrågar detta? Och hur förväntar ni er att intersexuella ska svara? Jag är kvinna enligt mitt personnummer men definierar mig inte som kvinna. Då finns det ändå många som lider av det här idiotiska könsindelningssystemet mycket mycket mer än vad jag gör. Ni kan väl åtminstone göra som många andra siter – ha tre val: Kvinna, Man och Annat. Blir så trött på sånt här. Skärp er! Och ge mig inget fånigt floskelsvar, är ni snälla. Jag vill ha en vettig förklaring till varför ni gör så här. Har ni ingen så ändra på er. Hälsningar,  Calle

Ja, och så var det ju Lindex också. Dem svarade jag så här:

Hej! Jag känner mig idiotförklarad av ert svar. Faktiskt. Jag frågade vad ni hade tänkt att göra åt problemet med att kläder till barn är så extremt könade och att flickkläderna inte är gjorda för att röra sig i och dessutom är betydligt mindre i storlekarna än pojkkläderna. Jag ville inte ha ett standardfloskelsvar ihopklippt från en lista av andra idiotfloskelsvar. Jag vill ha ett svar. Ett vettigt svar på frågan Vad har ni tänkt att göra åt saken? Hälsningar, Calle

Det var ju inte första gången heller:

https://calleism.wordpress.com/2013/06/26/intersexualitet-genus-och-tallink/

https://calleism.wordpress.com/2013/06/27/calle-stangas-med-tallink-silja-ab/

Jag stångar pannan blodig och undrar hela tiden om det är värt det.

 

FåTT (PiNSaMT) SVaR FRåN LiNDeX

 

Som lyder så här:

Hej och tack för ditt mail!

Vårt sortiment styrs av efterfrågan och försäljning. Vi försöker ha ett så brett sortiment som möjligt. Lindex är ett modeföretag som jobbar framåt hela tiden med att tillgodose kunders önskemål. Jag skickar dina synpunkter vidare till vår inköpsavdelning för damkläder och hoppas du snart kan se en förändring.

Vi har själva observerat att vi har fall där vissa plagg inte har samma mått. Detta är något som vi ständigt jobbar med i vårt utvecklingsarbete.

Lindex strävar efter att ha ett brett sortiment med barnkläder. När vi gör barnkläder ska plaggen förena mode och bra funktion, kvalitet samt passform. Vårt storleksspann följer de allmänna rekommendationerna från branschen. Alla våra kläder prövas även flera gånger av provmodeller för att passformen ska vara bra. Vi är ett internationellt modeföretag som finns i 12 länder och samarbetar med många olika leverantörer vilket gör att det dock kan bli skillnader mellan våra plagg.

Vi försöker hjälpa till i Genusdebatten på många sätt, bl.a. genom att skapa flera tydliga unisexkollektioner varje år. Våra plagg är heller inte märkta med ”pojk” eller ”flick” – det är upp till kunden att bestämma.

Tack för ditt mejl. Vi tar denna fråga på största allvar och är tacksamma för din feedback!

Vi ser självklart över dessa skillnader och uppskattar din uppmärksamhet.

Vi hoppas du kommer att fortsätta att besöka oss på Lindex.

Tack än en gång för att du tog dig tid att skriva till oss om vad du tycker.

Ha en trevlig helg!

Med vänlig hälsning

Madelene

Lindex Kundservice

Först kan jag snabbt konstatera att Madelene på kundservice inte skrivit svaret själv utan klippt och klistrat ihop ett svar utifrån färdiga mallar.

Jag frågade om barnkläder, då känns det lite onödigt att skicka mitt mail vidare till damavdelningen. Hon kunde ha skickat det i papperskorgen direkt. Vilket hon förmodligen gjorde också.

Diverse standardfloskler om hur de tillgodoser kundernas önskemål och förenar mode med bra funktion och bla bla bla.

Men det mest intressanta är väl ändå meningen om deras påstådda försök att göra skillnad i genusdebatten: ”Vi försöker hjälpa till i Genusdebatten på många sätt, bl.a. genom att skapa flera tydliga unisexkollektioner varje år. Våra plagg är heller inte märkta med ”pojk” eller ”flick” – det är upp till kunden att bestämma.”  Tror hon att jag är blind, döv och bindgalen? Det är ju bara att kasta ett getöga in på deras webshop så inser en att hon faktiskt LJUGER.

Jag tror dessutom att hon nog faktiskt far med lite osanning även när hon skriver följande:  ”Vi tar denna fråga på största allvar och är tacksamma för din feedback!”

Madelene behöver nog lite svar på tal tänker jag. Sånt är jag bra på.