SMS-KoNVeRSaTioN MeD ToNåRiNG…

(ögonblick vi minns, från september)

Storhen: ”Trött och sliten. Regnet hjälper då fan inte! SKOLA till 4!? Ugh. Jag ber er! Snälla! Släpa mig genom denna obarmhärtiga skoldag!”

Jag (uppenbarligen på hugget): ”Ok. Du måste fokusera. Du är vad du tänker så ge inte de negativa tankarna näring. Alltså: Sluta gnälla och klaga. Nu. Genast. På en gång. Regnet gör världen vacker (det finns inte till för att jävlas med dig). Var glad för din möjlighet till utbildning (så att du kan skapa dig en tillvaro på dina egna villkor) och visa lite jävla tacksamhet och respekt inför det. Var tacksam. Ge dig själv tillåtelse att se det goda (också). Var glad över dina förmågor och dina möjligheter att utveckla dem. Och framför allt: sluta tycka synd om dig själv, tyck om dig själv. Det är inte synd om dig, inte ett jävla dugg. Du har det bra. Men du glömmer bort att tycka om dig själv (det viktigaste du har) och de/det du har runt omkring dig. Jävla blindstyre.”

Storhen: ”Haha, jag bara skoja men tack för svaret!”

Jag: ”Spara det där sms-et. Du kommer att ha glädje av det när du är gammal. Puss!”

 

Annonser

SToReBRoR å JaG

Bara jag och Storebror hemma, de andra iväg på egna äventyr. Bara han och jag, så fint. Tid för prat och bara vara. Med en hjälpande hand satte han nytt tyg på sin stol. Imponerad över handens möjligheter och tillfredsställelse över att ha gjort något själv betraktade vi stolt resultatet:

Storebrors stol

 

 

 

 

 

 

Även tid för filosofiska samtal, med Storebror blir det alltid intressant. Han pratar om funderingar han haft, att om en kan föreställa sig något så har det antingen funnits, finns eller skulle kunna finnas. En svindlande men fullkomligt logisk tanke.

Om en kan föreställa sig att en kan flyga, då är det något som människor en gång har kunnat (det tror jag) och även om vi inte kan det nu (vad jag vet) så är det fullt möjligt att vi skulle kunna det i framtiden (är jag övertygad om).

En kan ju också tänka att det även kan handla om en själv, att det en inte kan föreställa sig själv göra är heller inte möjligt?

Hur viktigt är det inte då att vara representerad? Att få se någon som en själv i alla livets situationer och möjligheter? För om en alltid är förpassad till ett utanförskap, att aldrig få känna att någon som en själv finns och får finnas, finns en då?

Om en aldrig får möjligheten att känna att någon som jag tillhör den här världen?

Väl tillbaka i vardagen igen är det dags att ta fram strykbrädan, det ska övas i att stryka skjorta och göra pressveck på finbyxorna.

Handens kunskap är ovärderlig och att arbeta tillsammans är kärlek.

 

RoaDTRiP i SöRMLaND

Dags för Popkollo för Syster Yster och när vi liks skulle vägen fram passade vi på att fylla dagen med fina upplevelser längs vägen. Första stoppet blev skateparken i Katrineholm

Katrineholms skatepark

 

 

 

 

och då jag och Syster Yster inte åkte själva passade vi på att fika på Sultans konditori

Sultans konditori

 

 

 

 

 

fyllt med gamla minnen från då jag på åttiotalet hängde här med vännerna från Kjesäters Folkhögskola, drack te och löste världsproblem och andra galenskaper som vi skrev ner i små svarta anteckningsböcker och som vi senare eldade upp, för att bevara saker till eftervärlden är inte viktigt när en bara lever här och nu. Jag och Syster nöjde oss med att dricka Trocadero…

På fin regnbågsmålad bänk utanför det gamla lokstallet som de byggt om till kulturhus åt vi medhavd lunchmatsäck  som smakade osedvanligt bra och som gav oss nya krafter att göra av med på fyra små hjul…

På en liten landsväg på (om)väg till Sköldinge hade det störtregnat precis innan vi kom och vägbanan ångade av vattnet som avdunstade av värmen från asfalten. Det var som att åka genom en dimmig hed någonstans i England. Otroligt vackert!

Otroligt vacker är också Floda Kyrka

Floda kyrka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

där vi fann frid under målningarna som Albertus Pictor smyckat kyrkan med för länge sedan. Skrattade också gott åt den stackare som stavat fel och försökt rätta till det hela med att måla dit bokstaven som fattades ovanför ordet. Hade det varit jag hade jag tyst dragit mig tillbaka och hoppats på att ingen skulle lägga märke till fadäsen för som det ser nu så skriker det formligen av klantighet…

Floda Kyrka

 

Skrattade hela vägen bort till Granheds bygdegård där Lillebror och Syster Yster fyndade Hello Kitty-figurer för en spottstyver på deras loppis;

Hello Kitty

(att låta drälla runt på golvet i sitt rum tills de funnit sin plats i dammsugaren… Typ…)

Att lämna av Nova på Popkollo gick fort, hon ville bli av med oss så fort som möjligt för nu börjar hennes vecka att bara vara fantastiskt ihop med en massa andra fantastiska människor i en fantastisk miljö och eftersom det nu är tredje året på raken så var vi vana och avlägsnade oss så fort det var anständigt.

Åkte och badade i stället!

Väl hemma, trötta men väldigt nöjda, upptäckte jag också ett till strålande exempel på det jag skrev om häromdagentjurrusningen i Pamplona. Läser:

En spanjor dog och två andra män, bland dem en japan, skadades efter att blivit stångade under den tredje dagen av San Fermin-festivalens tjurrusning i Pamplona i Spanien. Det ökade antalet fall av sexuella övergrepp under årets festival har också väckt protester.

Den 28-åriga spanjoren dog efter att tjurens horn genomborrade hans lunga.

Den 33-åriga japanen blev stångad i bröstet och den andra spanjoren, 24 år gammal, blev stångad i armen. Tolv andra personer skadades lindrigt meddelar de lokala myndigheterna.

Det lokala sjukhuset har vägrat kommentera den japanska mannens hälsotillstånd men lokala Röda Korset säger att han kördes iväg med ambulans.

På torsdagen skadades fem personer, på fredagen fjorton.

Festivalen San Fermin med sin tjurrusning är känd internationellt och den lockar besökare ända från USA och Australien.

Tjurrusningen räcker mellan tre och fem minuter. Sammanlagt ordnas åtta stycken under festivalen.

Sexton personer har dött i tjurrusningen det senaste seklet uppger en inofficiell San Fermin-webbsida.

San Fermin-festivalen belastas också av ett ökande antal av sexuella övergrepp. Tusentals festivalbesökare har slutit upp till protester mot de övergrepp som har skett under festivalen.

Protesterna ägde rum efter att en 19-årig kvinna sägs ha attackerats under festivalens andra dag. Fem män har gripits misstänkta för övergreppet.

Festivalen är numera ökänd för sina alkoholångande gatufester och för ett stort antal övergrepp, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

”Manligheten” i ett nötskal, liksom… Suck.

Och suck igen…

Ja, VaD KaN eN SäGa… ViSSa äR KLoKaRe äN aNDRa, Så äR DeT Ju BaRa

Sportlov, sovmorgon och långfrukost. Vi tycker om att prata om viktiga och intressanta saker när vi äter, frukosten inget undantag. Eller, det är nog då vi pratar bäst. Den här morgonen inget undantag. Vi pratar om feminism, om hur kvinnor framställs i film och ja, överallt. Om hur män framställs. Om varför vi inte tittar på Disneytecknat hemma och bestämmer att vi kan göra det om vi tar en rejäl diskussion efteråt. Ja, vi pratar om massor av viktiga feministiska analyser och hur patriarkatet drabbar oss alla.

Och så Storebror. Han är med. Han funderar, analyserar och konstaterar att det är rätt jobbigt att vara den ende som ser och förstår bland de han umgås med och träffar på i sin vardag. Ja, det är jobbigt att ha fått på sig genusglasögonen, för efter det blir ingenting längre sig likt. Men det finns ingen återvändo, det är något en för alltid måste förhålla sig till.

Så pratar han om hur det är och om oron och svårigheten att göra skillnad utan att tränga sig på, utan att ta sig tolkningsföreträde. Undrar hur han kan stötta utan att lägga sig i, hjälpa utan att ta plats. Han har fattat. Jag blir gråtfärdig och hjärtat är stort i mitt bröst. Det är så vackert. Han fattar.

Han är femton år. Sa jag att han är femton år?

Och vet ni vad. Han är inte unik på något sätt. Jag är inte heller unik på något sätt. Om han fattar så finns det ingen som helst anledning för någon, vem som helst, att inte fatta. Om du inte fattar så är du antingen oförmögen att ta till dig information över huvud taget. Eller så vill du inte.

Sen är det väl så. Att vissa är klokare än andra. Så är det bara…

FaST BäST VoRe DeT Ju oM aLLa TäNKTe På aLLa aNDRa FöRST?

Samtalet kom in på att Storebror hade noterat att prat och skriverier på senare tid ofta handlat om att en måste ta hand om sig själv först, att det är viktigt att sätta sig själv högst upp på prioriteringslistan, för att om en inte gör det kommer en inte att orka finnas till för andra. Vi tänkte att det är väl bra tänkt. Att det är bra att ta hand om sig så att en orkar ta hand om andra och att de som inte gör det bränner ut sig, för så är det ju. Alla omtänksamma människor jag känner går på knäna, minst sagt, och borde tänka på sig själva mer för att orka.

Men det är alldeles för enkelt att tänka så. Så himla liberalt. Ja, och liberalt är ju ett skällsord för det låter så fint men fungerar inte för det har ingenting med människors egentliga livsvillkor eller lösningar på mänsklighetens problem att göra. Liberalism och högertänk skadar. Punkt.

Vad ”tänk-på-dig-själv-först”-snacket egentligen säger till dig är att om du är omtänksam och har ett stort hjärta så får du skylla dig själv om du tänker på andra så till den milda grad att du inte orkar mer. Går du under i ett hav av medmänsklighet så är det ditt eget fel att du drunknar. Du borde ha tänkt på dig själv.

Det vi behöver är att alla tänker mindre på sig själva och mer på andra. Dessa fantastiska kärleksfyllda människor som i allt ser en möjlighet att finnas till hands för andra – som alltid sätter andras välmående främst – om de möttes av samma inställning och samma behandling – ja, hur skulle världen se ut då?

Så i stället för att hylla självupptagenhet i något sorts falskt livsförhöjande skimmer så tycker jag att att vi ska kräva medmänsklighet, kärlek och omtanke av våra medmänniskor. Det är först då den tanken fått stadigt fäste i oss som vi kan vila. Vila i oss själva och i varandra.

Och som vanligt kan vi börja med männen (#inteallamän™) även här. Goes without sayin’…

 

KLoKa oRD FRåN SToReBRoR #17

Vi samtalar mycket, Storebror och jag. Om livet, döden och allt däremellan. Han är en fin vän och det känns bra att känna det för barn och deras medföljande personlighet är ingenting en väljer. Inte med det sagt att jag inte har en bra relation med de andra hemmavarande barnen men samtalen med Storebror har en extra filosofisk dimension. Inte blir det mindre tråkigt när han styr in samtalet på ett ämne som till exempel det här:

”Det är konstigt, människan verkar vara mer intresserad av att utforska rymden och sånt än att försöka förstå sig på sig själv.”

Fint.

 

TaiKoN

I går såg jag , tillsammans med resten av familjen, dokumentärfilmen om Katarina Taikon. Det var en specialvisning där regissören Gellert Tamas medverkade med samtal och frågestund efteråt.

Filmen var fantastisk. Det finns inte mycket mer att säga om den saken. Se den!

Det som känns mest är den brännande aktualitet den fått i och med vad som händer i vår omvärld just nu och hur lite som har hänt sedan Katarinas politiska kamp för romernas rättigheter på 60-talet. Det är samma fördomar då som nu. Samma hat då som nu. Samma argument då som nu. Men även: Samma kamp då som nu. Samma hopp då som nu. Samma möjlighet till förändring då som nu.

Kanske är det som fattas oss en ny Katarina Taikon..?

En tanke som dröjt sig kvar är när det i samtalet efteråt kom fram att när 47 (fyrtiosju) romer från Frankrike utvisades från Sverige i slutet på 60-talet var argumentet att de var för många. Vi skulle inte ha möjlighet att ta hand om dem. De som vi inte vill ha här är alltid för många, oavsett hur många de är.

Hade som sagt barnen med mig och det var ett bra beslut. Vi har redan pratat mycket om romernas situation då och nu och jag är övertygad om att de har fått med sig mycket bra av den här filmen. Nu ska vi till biblioteket och låna Katitziböckerna!

Sprang för övrigt på Mats, kulturredaktören från tidningen, som presenterade mig för Gellert som den bästa läsaren och som hjälpt dem att tackla näthatet. Efter en riktig förjävladeskitvecka  värmde det verkligen!