Det var faktiskt ett bra tag sedan jag läste de här tre böckerna, har inte kommit mig för att skriva om dem bara. Det borde jag ha gjort, för nu kommer jag inte ihåg så mycket om dem. Teflonminne. Nåja, jag gör ett försök.
Först ut är ”Tuktans Ljuva År” av Fleur Jaeggy:
Den handlar om livet på ett internat för flickor i Schweiz. Livet på skolan är isolerat, tyngt av konservativa traditioner. Flickorna ordnar snabbt en sluten grupp där ordning och lydnad härskar.
Bokens jag är till det yttre som sina kamrater, drömmer om ett liv i frihet. Men när hon möter den kyliga och perfekta Frédérique upptäcker hon en annan sida av sig själv: en dragning till det mörka och självdestruktiva, till det fascinerande gränslandet mellan kontroll och galenskap…
Boken är skriven på ett fantastiskt språk, med korta meningar som säger allt. Vackert. En liten pärla men ingen magi, tyvärr.
”Får jag träffa dig igen? frågade jag henne. Det började dagas, en gryning av papp. Jag kunde komma till henne när jag ville. Jag ville komma samma kväll, och dagen efter, och alltid. Hon log, lugn. Efter den där natten, hittade jag henne inte igen. Jag minns inte hur jag kom ut ur rummet, eller korridoren, eller nerför trapporna. Stenarna och väggarna slöts till. När natten började blekna i rummet, trasslade skuggorna ihop sig på golvet, ända till ljuset förkvävde allt annat. Det enda som saknades i rummet var ett rep.”
*
Anna Kjellin – ”Jordens Önskan”:
En nutida shaman är den unga Nagoon från Tuva i södra Sibirien. Hon försöker förena sitt arv med dagens verklighet, men det är svårt och hon är ensam och illa sedd. En dag kidnappas hon och tvingas in i den europeiska sexindustrin. Flykten därifrån leder till Dalsland i Sverige där hon gifter sig och får barn. När Nagoons son växer upp kämpar han både med sitt shamanska arv och med kampen mot miljöförstöringen.
Anna Kjellin har studerat shamanska metoder i Sibirien, USA och Sverige. I södra Sibiriens vildmarker har hon intervjuat, och bott med, shamaner.
Det märks att Anna Kjellin är mycket kunnig när hon skriver om shamanism, hon har en förmåga att göra det intressant, naturligt och trovärdigt. Däremot tycker jag att hon försöker avhandla alldeles för många ämnen i den här boken. Att skriva om shamanism, kommunism, trafficking, miljöförstöring, komplicerade familjeförhållanden, en mors förhållande till sin son, sonens förhållande till sin mor och flickvänner… ja allt detta blir för mycket. Boken hade vunnit på att begränsas något och i stället fått fördjupa sig i det som fått vara kvar.
*
”I Tunga Vintrars Mage” – Andrea Lundgren:
Det här är en bok som grep tag i mig direkt. Jag fastnade i den fascinerande historien om Riga, som övergetts av sin mamma som 4-åring och allt sedan dess letade efter henne. Historien pendlar mellan Rigas upplevelser som liten och Rigas liv som vuxen. Huvudpersonen visar sig vara allt annat än sympatisk och i vissa scener önskar jag nästan att jag hade en skämskudde.
Andrea Lindgren skriver modigt, drivet och vackert. Jag tycker om den här boken, även om den, tyvärr måste jag säga, inte höll hela vägen. Jag hade hoppats på den där känslan av salighet när jag läst den sista raden, men den känslan infann sig aldrig.
CaLLeiSM 