”Calleism” har en alldeles egen historia.
Folkhögskola. Konstlinje. När jag började där (1986) gjorde jag som jag alltid, och fortfarande gör, när jag tröttnat på kläder och annat ger jag bort det till någon som uppskattar det. Mina tankar och åsikter däremot, spred jag gärna vidare till alla, inte för att jag hade tröttnat på dem, utan för att tankar och åsikter behöver ständig förnyelse på sin färd genom mänskligheten.
En dag när vi som vanligt sitter ute på trappen och röker konstaterar någon i sällskapet att, just då, är det en tre-fyra stycken som har mina gamla kläder på sig. ”-Det är som om du har börjat sprida dig”, säger denne. ”-Som en sorts Calleism”, säger en annan.
Och där, just där, min vän, kanske det skapades historia…
Ja, och så är jag feminist också.
CaLLeiSM 
Åh vad läckert det lät.
Tazz o Kram
GillaGilla
Ja, det var det också. Hela den tiden var magisk på något vis, delar fortfarande in mitt liv i ”före och efter Kjesäter”.
Vem som myntade uttrycket ”Calleism” kommer jag tyvärr inte ihåg. Hoppas det kommer fram med tiden.
GillaGilla
this is fun and interesting! i will follow.
GillaGilla
Hi Sue!
Wonderful to see that you have found my little place in cyberspace! And that I have found yours too!
I do hope that the Swedish won’t frighten you from reading. I have tried to find out if it’s possible to have a translation option on the blog, but I haven’t figured that out yet.
Miss you!
GillaGilla