#MeToo

.

Du tänker säkert

”Men jag har i alla fall inte gjort något!”

fast du borde fråga

”Har jag gjort något?”

.

.

Ja, det har du.

.

öGoNBLiCK eN MiNNS, eTT TiLL, NoT So FuNNy, #eNDaGiPaTRiaRKaTeT

Alltså. Barn har fått glasögon. Two down, one to go, mina taskiga syngener slår igenom med precision. När jag så för några veckor sedan tillbringade några eftermiddagstimmar hos optiker med det där nödvändiga – synundersökningar, bågletande (puh!) och betalande (skatteåterbäringen rasslade ut från kontot med en timmes fördröjning från att de kommit in men vi hann ju prisa Gud i alla fall) – så blev jag påmind om när jag som femtonåring äntligen fick skaffa linser efter många mardrömsår med glasögon så tjocka och tunga att det var förmodligen där som min vana att hänga framåt-nedåt med huvudet när jag går grundlades.

I alla fall. Jag inte bara ser extremt dåligt, jag har också brytningsfel vilket innebar att jag fick hårda (stabila) linser som kräver tillvänjning. Tänk er att stoppa in en plastbit i ögat och begrunda den tanken en stund…

Optikern petade in linserna i ögat och tårarna sprutade. Typ så.

Hen föreslog så efter en stund att jag kunde ta en liten promenad för att få något annat att tänka på innan jag skulle befrias från plågan för den dagen så jag begav mig ut. Det var inte direkt läge för shopping om en säger så, så jag stannade i en gång mellan två varuhus för att få gråta i fred.

Där står jag då, femton år gammal, med tårarna skvalande från mina tokröda ögon och försöker genomlida situationen, då en gubbe – uppskattningsvis genom tårarna en femtio-plussare – kommer fram till mig.

Och frågar om jag vill knulla.

…

Det här var inte samma gubbe som tafsade mig mellan benen på bussen året innan och ingen reagerade fast jag tagit mod till mig och skrikit i högan sky.

Inte heller samma gubbe som… Eller samma man som… (And the story goes on and on…)

Nej. Jag vet inte vad det är för fel på män (Inte alla män™) men det verkar som om det inte bara är mina taskiga syngener som slår igenom med precision…

 

FiNN FeM FeL

 

Man: – Jag vill inte bo ihop med dig för du ger mig ingenting längre.

Du. Ger. Mig. Ingenting. Längre.

Fast egentligen hittar jag bara ett fel, nämligen mäns verklighetsfrånvända uppfattning om vad ett förhållande egentligen går ut på. Eller som Gudrun Schyman så klockrent uttryckte det:

Kvinnor ger och män tar.

För att inte tala om Jämställd vardags inlägg idag: http://www.jamstalldvardag.se/2017/01/14/manipulation-skuld-och-martyrskap/

*suckar djupt*

 

 

BeRöMDa ReLiGioNeRS SyN På KViNNoR… del 3; iSLaM, VeDa, KaToLiCiSMeN

Det här var länge sedan! Men nu är denna fina lilla avdelning på bloggen tillbaka igen för att på nytt informera oss om mäns syn på kvinnor, detta väsen som under årtusendena varit ständigt föremål för förtryck och hat.

Idag kommer tankarna från flera håll i Europa och Asien men grundessensen är densamma. Fina exempel:

Från den medeltida persisk muslimska teologen al-Ghazali när han filosoferar runt det där med kvinnor:

”Deras bedräglighet är ohygglig. Och deras ondska smittförande. Dålig karaktär och svagsinthet är deras mest framträdande drag.”

I det fornindiska verket Mahabharata kan en bland annat läsa följande:

”Det finns inget ondare än kvinnor. En lättfärdig kvinna är en förtärande eld. Hon är ett gift, en orm och död – i ett.”

Den helgonförklarade medeltida bibelöversättaren och kyrkofadern Hieronymus sammanfattade kvinnans essens med en enda kärnfull mening:

”Kvinnan är roten till allt ont.”

Så nu vet vi det!

(En kan också, om en så önskar, dra den, förmodligen korrekta, slutsatsen att ”den som sa de’, hen HAN va de’…)

Tidigare publicerade delar i serien:

https://calleism.wordpress.com/2011/12/19/beromda-religioners-syn-pa-kvinnor-del-1-kristendom-och-judendom/

https://calleism.wordpress.com/2012/01/11/beromda-religioners-syn-pa-kvinnor-del-2-islam-judendom-buddhism/

öMSoM ViN, öMSoM VaTTeN i ReKLaMSKöRDeN oCH BäSTa NyåRSLöFTeT eVeR

Alltså. Jag tänker 2016 och att vi borde ha kommit liite längre än så. Liite längre än att en blir glad av att se sådana här bilder (från Lindex):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För jag blev glad av att se dem. Tänka sig! En modell som får visa valkarna! Hurra! Men det är ju sjukt egentligen att en uppskattar att få se en kvinnlig modell, som inte ens när hon visar valkar eller har ett midjemått, representerar ett utseende som kan klassificeras som ”normalt”.

Fast det är klart. När en å andra sidan hittar sånt här (från Stadium) så verkar det som om en fortfarande får vara glad för det lilla:

Så jag delar Enligt Ellens nyårslöfte och tänker att jag hakar på henne. Ett bättre nyårslöfte inför 2017 kan jag faktiskt inte tänka mig! Hon skriver så här:

Mitt nyårslöfte inför 2017

 

2016 var världens sämsta år. För mig personligen och för världen i stort, känns det som. Det är inte ens slut än, och jag jinxar väl hela skiten genom att skriva om mitt nyårslöfte redan nu, men å andra sidan går ju allt ändå åt helvete.

Det här var året när tjejer våldtogs på festivaler och när kvinnor protesterade så dödshotades de och hånades. Det här var året när en mansplainingsakut ringdes ner av… mansplainande män. Det här var året när usla pappor satt i TV och sa att deras styrka är att de inte bryr sig om att göra rätt, mammor är liksom lite mer avslappnade. Det här var året när alldeles för många kvinnor slogs ihjäl av sina makar, pojkvänner, ex, pappor. Det här är året då vi fortfarande tvingar barn att umgås med sina pappor som misshandlat mammorna. Det här var året när en usel kvinnohatande man vann världens största presidentval över en kompetent kvinna. Det här var året då jag på nära håll fick uppleva det extrema näthat som kan välla ut över kvinnor. Det här var året då en kvinna blev avstängd från instagram för att ha skickat tillbaka dickpics till en man som skickat till henne. Det var året där världen fortsatte vara en jävligt dålig plats att leva på om man är kvinna.

Så 2017 ska bli året när jag slutar ens försöka. 2017 ska bli året då jag inte kommer vika undan en enda gång på trottoaren för män som går rakt fram. Låt det bli krockar. 2017 kommer jag ha noll tålamod med mansplaining, jag tänker sparka undan knäna på de män som försöker inkräkta på min plats på tåget, jag kommer fortsätta prata när en man försöker avbryta mig, jag kommer vara obarmhärtig emot sexister, jag kommer få tafsare utslängda från krogen, jag kommer polisanmäla dickpics, jag kommer säga åt mina döttrar att slåss så hårt de kan om de behöver freda sig från killar och jag kommer omge mig med kvinnor och tjejer och söka kraft i att vi har samma erfarenheter och att det tamefan är slut med att acceptera det nu.

Jag är så jävla trött på 2016. Vidriga år, dra åt helvete. Och ta patriarkatet med dig.

ÄR NI MED?!?

.

eXiSTeNTieLLa FuNDeRiNGaR FRåN eN SKaTePaRK i öReBRo

 

 

 

 

 

 

Det blev mycket kring liv och – framför allt – död så vi tog en paus från allt i helgen, stuvade in en gäng skateboardar i bilen och drog till Örebro.

Eftersom jag inte åker själv fick jag gott om tid att sitta med mina egna funderingar på sidan om. Tänkte på det där med att det är flest killar som åker och det fattar vi med lite genusperspektiv på tillvaron varför det är så men det pratades också om att tjejer ”inte vågar”/är försiktigare än vad killarna är.

Jag tänkte vidare och då på att om det skulle vara så att det är någon skillnad på män och kvinnor så skulle en av de stora skillnaderna vara att män faktiskt inte behövs och att det i så fall skulle förklara en hel del av vad som är tokigt här i världen.

Det föds ungefär lika många kvinnor som män (naturligtvis går det inte att dela upp mänskligheten i två kön men vi kör lite tvåkönsnorm här nu bara för att snabbt komma till poängen). Om en då tänker att vi finns till för att föra släktet vidare (inte enbart men vi tänker så nu för att snabbt komma till poängen) så finns kvinnor till för att föda barn och männen för att skvätta spermier. Hur många män behövs det för det? Inte många. Om vi är snälla så räcker det med en på femtio. Alltså är typ nittioåtta procent av alla män meningslösa. För kvinnornas del gäller det då att vara försiktig och ta hand om sig för alla är jätteviktiga och behövda (därav den sunda inställningen till risker och en god konsekvensanalys i de flesta lägen i livet). Hur påverkar det då att födas till en tillvaro som en meningslös samhällsbelastning? Tja, en vill väl påskina att så inte är fallet kanske? Alltså inrättar vi en samhälle som går ut på att ge en meningslösa män ett existensberättigande. Se er omkring så fattar ni vad jag menar…

Dessutom så behöver dessa män inte bry sig särskilt mycket om att se till att överleva eftersom de egentligen inte behövs. Därför finns det en massa hjältemodiga sätt att dö på där det största exemplet förstås är att bli kanonmat i krig. Sen kommer vi till det som fick mig att börja fundera på det här, nämligen att de helt enkelt inte är försiktiga, som till exempel att åka helt galet i en skatepark utan hjälm.

Vi behöver alltså komma på någon bättre sysselsättning för dessa stackare så att de kan fokusera på något bra och samhällsnyttigt i stället för att ha ihjäl sig i trafiken, föra krig, ta livet av sig eller förtrycka kvinnor och barn.

I går lärde jag barnen att mangla. Det är i och för sig på samma nivå som bilkörning – det är inte livsnödvändigt men bra att kunna – men det kan ju vara en av punkterna på förbättringsalternativlistan!

ViLL Du VaRa Så VäNLiG aTT HåLLa DiTT KViNNoFöRaKT FöR DiG SJäLV, TaCK?!

Han ska berätta om någon random jobbkompis som för länge sen köpte hus och typ direkt efter gjorde slut med sambon som fick flytta fast han behöll huset.

– Ja, det var väl lite dåligt planerat sa jag, det var kanske det skruttiga huset som blev tuvan som stjälpte lasset?

– Nä, det var väl att han lade alla pengar på att renovera och hon bara slösade bort pengarna på onödiga saker.

– Som vadå?, undrade jag fast jag redan visste vad som skulle komma ur den här berättelsen…

– Ja, som inredningsprylar och sånt.

– Men det var väl bra, det är ju ingen vits med att ha ett hus om en inte har möbler i det, konstaterade jag.

Han surnar till för han vet precis vad jag menar men han vill inte att jag ska mena det. Han vill att det mannen gör är toppen medan det kvinnan gör är onödigt och obetydligt, allt enligt den gudomliga patriarkala plan som gör att män är överordnade kvinnor och att allt vad män gör är så mycket viktigare och bättre och de som inte håller med är jävligt jobbiga och förtjänar att ses ned på.

Men han fortsätter i alla fall: – Jamen hon slösade ju bort pengarna på glasburkar och sånt och vad har en för nytta av en glasburk som bara står på en hylla någonstans? Va?

Jag: – Du, vi slutar den här diskussionen nu va…

…

Och jag tänker på det https://twitter.com/peachmebaby skrev på Twitter en gång:

Det är ett faktum att kvinnor blir lyckliga av att separera medan män blir olyckliga. Varför är det så? Jo, männen förlorar den som styr –

– upp allt och gör det mesta arbetet. De förlorar den som håller kontakten med familj och vänner. De förlorar den som skapar ett trivsamt –

– hem, ni vet det där som de tycker är så himla onödigt, med krukväxter och att ha gardiner. Det är nämligen också ett faktum att människor-

– blir olyckliga av otrivsamma miljöer. De saknar allt det där men vet fan inte hur man tar hand om det själv för de tar det för givet.

Medan kvinnor har allt att vinna pga de slipper ta hand om en annan människa som tar deras arbete för givet och inte ens uppskattar det.

Sen sitter männen där i sin ensamma, fula lägenhet utan gardiner och äter färdigmat och gråter. Newsflash: det är ditt eget jävla fel.

…

Så jävla trött. Orkar inte.

MäNS VåLD MoT KViNNoR

Idag är det Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor.

Den instiftades av FN för sexton år sedan och det är en dag då en ska känna hopp om förändring och att mäns våld mot kvinnor ska tas på allvar.

Det är väl behjärtansvärt men problemet är att fokus ligger lite snett till. Jag har inte läst så mycket om det idag men det jag har läst har, liksom tidigare år, mest handlat om män som mördar kvinnorna de påstått sig älska och handgripligt våld.

Men det är ju inte där det börjar!

Det är så himla lätt att förfasa sig över galna våldtäktsmän som överfaller kvinnor på väg hem från krogen, det är så lätt att kalla män som slår kvinnor för sjuka och störda. Det är så lätt att peka finger åt alla andra håll än inåt, mot sig själv.

För sanningen, den högst obekväma sanningen, är att män utövar våld mot kvinnor. Punkt. Det är en samhällsordning som tas för given, det är ingenting som reflekteras över, våldet är internaliserat i hela vår världsbild. Och det är också det som gör att det är så svårt att göra något åt.

Så länge män kan peka på andra och flytta fokus från sig själva, för vem vill ifrågasätta sig själv?, så kommer ingenting att hända.

Män behöver ifrågasätta sig själva, sina privilegier och på vilka sätt de utövar sin makt och sitt våld mot kvinnor. Jag är fullkomligt medveten om hur svårt det är men det är något vi måste göra för att nå målet. Vi måste lägga skulden och ansvaret där det hör hemma, män måste förstå att det är de som måste och ska lösa det här.

Har tagit upp det förut, kopierar in ett inlägg från juni förra året (jag var mera på hugget då och ämnet är ju ständigt aktuellt):

aTT VaRa KViNNa äR aTT VaRa uTSaTT FöR VåLD

Vi FeministFikade ju för ett tag sedan och lyssnade då på en föreläsning om mäns våld mot kvinnor. Vera radade till exempel upp symptom som en kvinna utsatt för våld kunde uppvisa. Till exempel:

• rädsla, ångest, skuld, skam
• hjärtklappning, andnöd
• koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter
• nedstämdhet, utmattning, sliten & trött
• humörsvängningar
• värk i kroppen, eksem, huvudvärk
• låg självkänsla/dåligt självförtroende
• problem med fysisk närhet
• sorg
• upplevelser av kaos och förvirring
• ensamhet
• svårt med tillit till andra människor

Vi tittade, funderade lite och sen pekade Jenny på blädderblocket och sa: – Men det där är ju symptomen på att vara kvinna!

 

Just det.

 

Vi fick också lära oss på vilka olika sätt våldet tar sig uttryck. För att förklara närmare klipper jag in information från hemsidan Samverkan mot våld:

Psykiskt våld:

Psykiskt våld är kränkningar med ord och handlingar som riktar sig mot person, egendom eller människovärde. Psykiskt våld kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om verbala kränkningar, isolering, hot och kontroll av olika slag. Några exempel:

• Direkta hot, exempelvis hot om fysiskt våld eller hot om våldsamma konsekvenser: ”om du lämnar mig, så tar jag livet av mig”, ”jag tar vårdnaden om barnen” och liknande.

• ​Indirekta hot, exempelvis ”jag vet var du bor”. Hot mot annan närstående, husdjur eller egendom.

• Förödmjukelser och nedlåtande och fientlig hållning, exempelvis ”jävla idiot!”.

• Kontroll, exempelvis att snoka i partnerns kalender, mejl och mobiltelefon eller begära att partnern ska redovisa vad hen gjort under dagen.

• Utagerande svartsjuka, exempelvis ”jag såg hur du flirtade”.

• Isolering; på olika sätt begränsa partnerns rörelsefrihet exempelvis genom att inte låta partnern träffa sina vänner eller andra betydelsefulla personer.

• Att kontrollera ekonomi och information så att partnern får mycket begränsade möjligheter att bestämma själv.

• Emotionellt våld, exempelvis negligering, menande suckar eller att ständigt bryta överenskommelser.

• Stalkning, det vill säga att man upprepade gånger trakasserar samma person i form av hot, ovälkomna besök, telefonsamtal, brev eller e-post med kränkande innehåll. Det kan även innebära att man smyger sig på, övervakar och förföljer en person.

Ekonomiskt våld:

Ekonomiskt förtryck av en närstående ses också som våld. Det kan uttryckas genom ekonomiska hot, begränsningar av gemensamma ekonomiska tillgångar eller att tvinga någon att utföra ekonomiska olagligheter. Förtrycket skapar begränsat handlingsutrymme och verkar nedvärderande.Exempel på ekonomiskt våld är när någon​

• kontrollerar hur partnern använder pengar

• inte tillåter partnern ha egna pengar

• gömmer undan gemensamma pengar

• tvingar partnern att medverka i ekonomiska olagligheter.

Latent våld:

Latent våld kan vara en stark ilska och aggressivitet som är inbunden och visar sig i kroppshållning och kroppsuttryck och som skapar rädsla, upplevs som ett hot om våldsamma konsekvenser och/eller påminner om tidigare erfarenheter av fysiskt våld.

.

Materiellt våld:

Materiellt våld kan bestå av materiell skadegörelse, exempelvis om våldsutövaren slår sönder möbler och andra saker i hemmet eller förstör eller tvingar den utsatta att själv förstöra ägodelar av särskild betydelse.Våldsutövaren kan även kontrollera ekonomi och materiella tillgångar för att på så sätt öka isoleringen, utsattheten och försvåra för den våldsutsatta att lämna relationen.

.

Sexuellt våld:

Sexuella övergrepp är fysiskt och psykiskt kränkande handlingar som hen utsätts för utan att hen givit sitt samtycke. Våldsutövaren är oftast någon med mer makt som tagit sig rätten att tillfredsställa sina egna behov på en annan människas bekostnad.Sexuella övergrepp kan vara många olika saker, alltifrån att bli berörd på ett sätt som har en sexuell innebörd till att bli utsatt för våldtäkt. Övergreppen kan vara blickar, ord, smekningar, att tvingas tillfredsställa någon sexuellt med munnen eller handen, vaginal eller anal penetration. Andra exempel på sexualiserat våld är att mot sin vilja bevittna olika former av sexuella handlingar eller att fotograferas eller filmas i ett sexuellt syfte.Våld i nära relationer är ofta både fysiskt, psykiskt och sexuellt. Det är inte ovanligt att en fysisk misshandel följs av ett sexuellt övergrepp. Ibland utövas det sexualiserade våldet i samband med ett misshandelstillfälle. Då riskerar gränserna mellan övergrepp och frivilligt sex att bli oklara för den våldsutsatta. ”Försoningssex”, där mannen kan se det som en positiv sexuell upplevelse efter ett gräl, kan kvinnan snarare uppleva som ett övergrepp.Den våldsutsatta kan tvingas att vara sexuellt tillgänglig för att undvika andra former av våldsutövande, exempelvis att gå med på sex för att avvärja en otrevlig situation som skulle kunna utmynna i våld.

Fysiskt våld:

Det fysiska våldet kan ske på många sätt, exempelvis när någon

• släpar dig, knuffar eller håller fast dig

• sparkar eller slår dig med knytnäve eller föremål

• kastar något på dig

• tar stryptag på dig

• bankar ditt huvud mot något

• använder sexualiserat våld.

Våldet är sällan slumpartat och kaotiskt utan snarare såväl målinriktat som funktionellt. Våldsutövaren väljer ofta medvetet att rikta aggressionerna mot särskilda delar av den utsattas kropp så att blåmärken och andra skador inte ska upptäckas av utomstående. Men våldet kan även ge upphov till skador som inte går att dölja, såsom frakturer, ögonskador, rivmärken, blåmärken och sår på exponerade delar av kroppen.

.

.

I vår värld är misshandel oftast lika med fysiskt våld. En missuppfattning av enorma proportioner. Kanske är det för att om vi tittar närmare på de andra olika typerna av våld blir det alldeles för jobbigt för det är då vi behöver erkänna att våldsutövande är grundfundamentet i utövandet av mansnormen. Och att vara en del av kvinnoutövandet är att bli utsatt för våld.

Män får lära sig att ta plats på kvinnors bekostnad, att inte respektera gränser eller kvinnors integritet. Att det är ok att klanka ner på och utsätta kvinnor för maktutövande och tjatsex, Ja, listan kan göras lång men jag antar att ni fattar. En man anses som en schysst och snäll man så länge han inte slår en kvinna. I alla fall inte så mycket.

Samtidigt får kvinnor lära sig att det är ok att tryckas ner, hunsas, få sitt livsutrymme begränsat och sin ekonomi raserad. Dessutom lärs kvinnor att det är de som är ansvariga för allt männen utsätter dem för och att det är kvinnans uppgift att parera, curla och ursäkta männen sviniga beteende. Vi lär oss att stå ut, helt enkelt. Vara glada för att han i alla fall inte är en sån där som slår . I alla fall inte så mycket.

Vad är skillnaden mellan att bli utsatt för ”riktig misshandel” och ”samhällssubentionerad patriarkal misshandel”? Ingen, vill jag påstå.

Jag tänker att det är därför det är så tyst om mäns våld mot kvinnor. I alla fall när det ska pratas om vad vi ska göra åt det. Att uppröras över att kvinnor blir utsatta för våld är enkelt. Att verkligen göra någonting åt det då det innebär att hugga mansnormen i småbitar och spola ner den i vasken, ja då blir det genast väldigt besvärligt. Enklast då är att fortsätta som vanligt, även om det innebär att halva befolkningen lever i misär och i en nära-döden-tillvaro.

 

JaMeN Så GeNeRöST Då…

Lyssnar på P1 (ja, jag är gammal, pallar inte med dunka-dunkat på P3) och där intervjuades en snubbe som skulle åka till Syrien och joina Daesh (IS). Han tycker att det är soft att han i den nya staten kommer att ha samma rättigheter som de högsta hönsen, vilket ju är schysst, men glömmer att den jämlikheten bara gäller om en är vuxen och har kuk.

Nåväl, samtalet glider också in på kvinnogrejen, att brudarna där är bra att gifta sig med eftersom de inte är materialistiska och bla bla bla. Men, som intervjuaren så riktigt tar upp, han behöver ju inte ens gifta sig, han kan ju skaffa sig en sexslav!

Ja, svarar han, jag har rätt att ta krigsbyte. Men det finns lagar, jag måste behandla henne väl och se till att hon har det bra. Om jag sedan ger bort henne till en annan man måste jag se till att även den mannen behandlar henne väl.

Jamen så jävla omtänksamt och fucking generöst då!

Idioter.

 

”WHaT iS THe MaTTeR WiTH THe WoMeN oF THiS FaMiLy?”