eXiSTeNTieLLa FuNDeRiNGaR FRåN eN SKaTePaRK i öReBRo

P1060048

 

 

 

 

 

 

Det blev mycket kring liv och – framför allt – död så vi tog en paus från allt i helgen, stuvade in en gäng skateboardar i bilen och drog till Örebro.

Eftersom jag inte åker själv fick jag gott om tid att sitta med mina egna funderingar på sidan om. Tänkte på det där med att det är flest killar som åker och det fattar vi med lite genusperspektiv på tillvaron varför det är så men det pratades också om att tjejer ”inte vågar”/är försiktigare än vad killarna är.

Jag tänkte vidare och då på att om det skulle vara så att det är någon skillnad på män och kvinnor så skulle en av de stora skillnaderna vara att män faktiskt inte behövs och att det i så fall skulle förklara en hel del av vad som är tokigt här i världen.

Det föds ungefär lika många kvinnor som män (naturligtvis går det inte att dela upp mänskligheten i två kön men vi kör lite tvåkönsnorm här nu bara för att snabbt komma till poängen). Om en då tänker att vi finns till för att föra släktet vidare (inte enbart men vi tänker så nu för att snabbt komma till poängen) så finns kvinnor till för att föda barn och männen för att skvätta spermier. Hur många män behövs det för det? Inte många. Om vi är snälla så räcker det med en på femtio. Alltså är typ nittioåtta procent av alla män meningslösa. För kvinnornas del gäller det då att vara försiktig och ta hand om sig för alla är jätteviktiga och behövda (därav den sunda inställningen till risker och en god konsekvensanalys i de flesta lägen i livet). Hur påverkar det då att födas till en tillvaro som en meningslös samhällsbelastning? Tja, en vill väl påskina att så inte är fallet kanske? Alltså inrättar vi en samhälle som går ut på att ge en meningslösa män ett existensberättigande. Se er omkring så fattar ni vad jag menar…

Dessutom så behöver dessa män inte bry sig särskilt mycket om att se till att överleva eftersom de egentligen inte behövs. Därför finns det en massa hjältemodiga sätt att dö på där det största exemplet förstås är att bli kanonmat i krig. Sen kommer vi till det som fick mig att börja fundera på det här, nämligen att de helt enkelt inte är försiktiga, som till exempel att åka helt galet i en skatepark utan hjälm.

Vi behöver alltså komma på någon bättre sysselsättning för dessa stackare så att de kan fokusera på något bra och samhällsnyttigt i stället för att ha ihjäl sig i trafiken, föra krig, ta livet av sig eller förtrycka kvinnor och barn.

I går lärde jag barnen att mangla. Det är i och för sig på samma nivå som bilkörning – det är inte livsnödvändigt men bra att kunna – men det kan ju vara en av punkterna på förbättringsalternativlistan!

Annonser

DeT DäR FöRJäVLaDe ”KoMMa-uT-oCH-TRäFFa-FoLK”-MaNTRaT

Sitter som vanligt på morgonen med min kopp te, löser korsord och lyssnar på radion. Det är ett reportage om trixandet med att erbjuda flyktingbarn förskoleplats. Det säger jag förstås ingenting om, det jag reagerar på är det som alla som intervjuas konstant upprepar: ”barnen behöver träffa andra barn”. Och jag undrar – VAD exakt är det som gör att det är så viktigt för barn att träffa andra barn? I mängder? Hela dagarna?

Jag är ju som känt i rätt dåligt skick just nu. Kroppen krånglar och jag har inte särskilt mycket ork till någonting överhuvudtaget. I kontakten med – vad ska vi kalla det för – den yttre omgivningen? Alltså vård, myndigheter, random folk osv så är det tydligen av yttersta vikt att jag måste komma ut och träffa folk, för det ska visst vara förutsättningen för mitt eventuella tillfrisknande. Och jag undrar – VAD exakt är det som gör att det är så viktigt att träffa folk? I mängder? Hela dagarna?

Det handlar ju inte ens om mig personligen. Att komma ut och träffa folk är visst grundförutsättningen för ett gott liv i dagens samhälle. Vet ni vad jag tror? Jag tror att vi är lurade. Eller vad då tror? Jag tror inte alls. Jag vet.

Drar paralleller till det allmänna pratet om att det är så himla viktigt för barn att läsa. Bara barnen läser så är allt bra, det spelar ingen roll vad. Men så är det ju inte. Det är bra att barn läser, javisst, men det spelar faktiskt väldigt stor roll VAD de läser. Det gäller väl alla, för den delen. Kan inte tänka mig att det skulle bidra till någon snärtigare personlig utveckling att bara läsa på Flashback om en säger så.

Så att barn behöver träffa andra barn kan det väl finnas viss substans i men betydligt viktigare borde väl vara vilka de träffar och under vilka omständigheter?

Jag vet i alla fall att det är betydligt viktigare för mig att träffa människor som är bra för mig under omständigheter jag trivs med än att hällas in i en grupp med folk jag inte har någonting alls gemensamt med under erbarmliga förhållanden. Är övertygad om att det gäller de allra flesta av oss. Om vi bara får chansen att tänka och känna efter själva, förstås.

 

KoNSTeN aTT LäRa SiG MoBBa På SPoRTeVeNeMaNG

Ja, det är verkligen inte svårt alls.

I går var det fritt inträde på match med stadens stolthet, herrbasketlaget. Kvartsfinal 1 i basketligan. kan inte påstå ens med vilja att basket är ett intresse men det var gratis (och det gillar vi) och det var en trevlig familjeförströelse sådär på söndagseftermiddagen.

Redan tidigare har jag reagerat på termen ”kriga” i sportsammanhang som letat sig in i vokabulären sedan ett antal år tillbaka. Varför jämföra sport – enligt mig en lek som innebär att ha roligt tillsammans, dock ofta med inslag av tävling förstås – med krig? Vad har sportutövning med våld och ond, bråd död att göra?

Häromdagen flimrade en dokumentär om sovjetisk hockey på 80-talet förbi på teven. Lillebror uppmärksammade förvånat och entusiastiskt att de inte hade skydd på sig, nej det var inte ens särskilt vanligt med hjälm på den tiden. Tja, sa jag, det var för att på den tiden spelade de hockey, det handlade mer om att lira än om att tacklas och försöka skada motståndarna så mycket som möjligt utan att åka på matchstraff. (Sen är det förstås väldigt bra med skydd, en ska ta hand om sig själv. Naturligtvis.)

Men. Tillbaka till gårdagen och besöket på basketmatchen. Jag är lite naiv och förundrad över det hela, det kan jag villigt erkänna. Därför tog det ett tag innan jag fattade att hemmalagets hejaklack inte hejade på motståndarna och ignorerade sitt eget lag när det bankade på trummorna när motståndarlaget anföll men var knäpptysta när hemmalaget gjorde detsamma, utan att det var precis tvärtom. I stället för att heja på sitt eget lag gick hela hejaklacksidén ut på att störa motståndarlaget så mycket som möjligt. (Vore det inte bättre om alla hejade fram sitt eget lag? Liksom?)

Ok.

Så jag tänkte. Att vi är emot mobbing. Vi upprörs över när våra barn är taskiga mot sina kompisar. Allt sånt är samhälleligt oacceptabelt. Däremot att ta med ungarna på valfritt sportevenemang och visa barnen att det är skitbra att skrika okvädningsord till och bua på motståndarlaget är ett önskvärt beteende? Drog mig också till minnes när vi bevistade en hockeymatch och publiken stod upp och hurrade när spelarna kastade handskarna och började slåss nere på isen.

Ja, och sen blir vi arga på barn när de uppför sig precis som vi vuxna har lärt dem att de ska bete sig?

*Himlar med ögonen och tar mig för pannan.*

Eftersom jag då är en besvärlig människa och har grava samhällsanpassningssvårigheter så applåderade vi och hurrade för alla snygga poäng, oavsett vilket lag som gjorde dem. Det var en spännande match och jämt ända till slutet men till slut vann laget som hade bäst fokus och mest ork. Precis som det ska vara – må bästa lag vinna!

Naturligtvis lade jag in en snabblektion i kulturell imperialism i en av pauserna också, på frågan om varför hemmalaget heter ”Dolphins”. Hehe.

Synonymer till ”sportslig” (ett klargörande): ärlig, renhårig, just, schysst, rättvis, rättvisande, sportmannamässig, fair

 

 

oCHVaDNu?

Sitter med min temugg över morgonkorsordet när jag störs av buller från trappuppgången. Kikar i titthålet och får se en målare som tejpar papp på golvet i trappuppgången.

Jag vill inte fråga vad han tänker göra för blotta tanken på att han ska måla om där är så provocerande att jag skakar av ilska.

Med hälsningar från en apförbannad hyresgäst i en HSB-lägenhet som inte renoverats sedan 1985. Eller stambytt sedan typ 1939. Ugnen fungerar inte heller. Har jag förresten berättat om då vi fick vänta i två månader på att få ett mögligt golv utbytt?

Någon som har en lägenhet att hyra i Norrköping till övers? Eller pengar så att jag kan köpa mig en egen?

Klara, var är du?

 

Nej, det är inte roligt när ens favoritbloggar försvinner utan att säga nåt. Minns med fasa hur det kändes när ICA-killen försvann. Nu hittade jag henne igen senare för hon var så snäll och lämnade en ledtråd här på bloggen men nu är det dags igen. Nu är det ”Klaras katter” som har stängt ner. Ett tag var den bara lösenordsskyddad så jag har hållit tummarna för att hon ska öppna bloggen igen men nu är den borta.

Ledsen.

Snälla Klara, om du läser det här och om du skriver någon annanstans så vill jag gärna veta var. Basåattduvet.

 

NeJ, JaG ViLL iNTe PRaTa MeD DiG!

 

Jag vill inte prata med dig!

Jag vill inte prata med dig!

Jag vill inte prata med dig!

Jag vill inte prata med dig!

Jag vill inte prata med dig!

Jag vill inte prata med dig!

Jag vill inte prata med dig!

 

Hur i hela fridens dar kan detta inte vara tydligt nog? Hur kan en normalbegåvad människa missa budskapet i dessa meningar?

Någon som vågar sig på en diagnos?

 

oK, JaG FöRSöKeR VäL iGeN Då…

 

Återkopplar till det jag undrade igår – vad ska världen med alla män till?

Det var faktiskt en seriöst ställd fråga men jag var inte tillräckligt tydlig med det märkte jag.

Det handlar inte om män och deras onyttighet, jag pratar biologi här. Det rör ju inte bara människor utan, efter vad jag vet, så föds det lika många hanar som honor överlag på jordklotet. Frågan kunde lika gärna ha varit ”Vad ska vi med alla älgtjurar till?” Varför denna fördelning om det inte finns någon nytta med den? Och om det finns någon nytta med den, vilken är då denna nytta?

 

älgtjur

 

 

 

 

Tja, du är ju snygg och god och så… Men sen då?

 

Det är nu jag beställer en biolog till läsare. Komsikomsi!

 

VaD SKa VäRLDeN MeD aLLa MäN TiLL?

 

Det är något jag gått och grunnat på. Länge.

Det föds ju ungefär lika många män som kvinnor (om vi nu ska generalisera kring könsuppdelning), ja till och med något fler män. Varför då? Vad ska vi med dem till? För om vi ska se krasst på saken så behövs det inte särskilt många. En man kan få hur många barn som helst hela tiden, en kvinna oftast en åt gången och även om hon jobbar på bra blir det inte särskilt många i slutänden. Vad är män mer bra till förutom att producera sperma? Något som inte kvinnor klarar? Någon?

Nä, just det. Behovet av män i världen är något begränsat om en säger så. Varför föds det då så många? Vad ska världen med alla män till?

 

VaRFöR SKa BaRN TiTTa På TV?

 

Emellanåt passerar jag diskussioner om vilka TV-program som är lämpliga för barn eller inte. Huruvida det är ok att barn somnar i soffan framför TV.n på kvällarna, om det är ok för barn att titta på läskiga TV-serier egentligen ämnade för vuxna eller om de bara ska titta på barnprogram. Om en är en dålig förälder om ens barn får titta på barnförbjudna filmer eller om en är en cool förälder som låter barnen göra det. Och så vidare i all oändlighet. Jag ska inte kommentera det. Jag vill i stället ställa frågan:

Varför ska barn titta på TV överhuvudtaget?

 

”- Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt. Så kallat tjatsex är inte något som faller inom våldtäkt. De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt.”

 

Säger domaren Sven Jönson.

 

Jag frågar: – Hur hanterar vi ett samhälle där kvinnor och barn anses vara löst villebråd?

 

 

Bloggvänner som skriver om det:

Erik Rodenborg

NoBoyToy

Henligheter

 

Polisen Martin skriver väldigt bra om det i sin blogg:

http://konstapelbastian.blogspot.se/2013/09/om-en-gruppvaldtakt-och-en-modig-men.html