KaNSKe DaGS aTT SKJuTa aV NåGRa MäN?

 

När vargar gör så här…

 

 

 

 

 

 

…då skjuter man dem.

 

När björnar gör så här…

 

 

 

 

 

 

…då skjuter man dem.

 

När älgar gör så här…

 

 

 

 

 

 

…då skjuter man dem.

 

När män gör så här…

…eller så här…

 

 

 

 

…vad gör man då?

 

Bli inte arga på mig nu. Jag följer bara ett logiskt resonemang.

 

17 reaktioner till “KaNSKe DaGS aTT SKJuTa aV NåGRa MäN?

    1. Jag anade väl att jag inte var ensam om tanken…
      Lite kuriosa också att vi kommer från samma stad, Lars Lindström och jag. Är man uppvuxen med den Västerbottniska sandjorden under fötterna kanske man inte är så mycket för pjåsk och dalt, vad vet jag?

      Gilla

  1. Jag upplever att många män lider av nåt slags hämndbegär, då de känner sig förnärmade, hotade eller förnedrade av minsta lilla småsak, som tex att förlora en diskussion mot en kvinna, att bli ratade av kvinnor eller känner sig rädda för och hotade av rovdjur.

    Ett exempel är ju den man, jägaren, som begav sig ut i skogen, där björnar bor, med sitt gevär och skulle döda älg. Han störde en björn, i dennes sömn och blev attackerad av björnen. Så gör björnar som blir störda i sina iden.

    En hel jägarkår begav sig då ut för att hämnas på denne björn, som hade skadat deras jägarkompis. Det sas att björnen var skadeskjuten och måste dödas pga detta men jag undrar om det helt enkelt inte var detta hämndbegär som gjorde sig påmint?

    Detsamma visar alla jägare som känner sig hotade av vargen. En varg som har försökt att skaffa mat för överlevnad och rivit får, måste män hämnas på. Då tar de fram sina gevär, helikoptrar och skotrar (eftersom de inte kan vinna över vargar på annat sätt än med odemokratiska metoder) och beger sig ut på slaktresa.

    Om det inte var så tragiskt att se så många rädda män, så skulle man skratta åt dem. Rädda för kvinnor och rädda för rovdjur.

    Gilla

    1. Har lagt ett citat på minnet från någon amerikansk deckarserie som gick på TV i början av 90-talet. Huvudpersonen har infiltrerat en vapensmugglarliga och när de står och småpratar över lådorna med Kalashnikovs och Uzis så drar de följande skämt:
      – Vet du varför män för krig?
      – Nej?
      – För att det är det enda de kan göra utan att kvinnor skrattar åt dem.

      Och på något absurt vis stämmer det ju.

      Gilla

  2. Ok, här kommer en nöt att knäcka eller kanske bara att lägga tillbaka i skålen?

    En man tar tillfället i akt till en akt. Kvinnan är redlöst berusad och minns inget efter. Det är kvinnans kompis som råkar kliva rakt in i akten och sedan berättar för mig.

    Vi vill anmäla för våldtäckt eller åtminstone sexuellt ofredande. Kvinnan vill bara glömma att det någonsin hänt. Mannen skryter med sin bedrift och jag vill straffa honom. Men hur? Hänga ut honom med namn och bild nere i centrum? På nån sida på nätet? Eller bara glömma och lägga tillbaka nöten bland de andra nötterna?

    Gilla

    1. Det där är en svår nöt att knäcka.
      Jag tycker att det är viktigare att värna offrens integritet än förövarnas. Våldsverkarna har redan straffat ut sig själva, så att säga.
      Vad du borde göra i den här situationen? Följ ditt hjärta. Prata med tjejen som blev utsatt. Varför vill hon inte berätta? För att det är hon som kommer att skuldbeläggas? För det är så det är i vårt samhälle, nämligen. Tjejerna får skylla sig själva om de blir utsatta för någonting och förövarna skyddas alltför ofta av både omgivning och rättssystem. Kan du hänga ut den där killen utan att hon behöver dras in i det? Gör det i så fall. För andra tjejers skull.
      Och så till mig själv. Jag har blivit utsatt för fruktansvärda saker av en man. Jag berättade aldrig för någon. Jag skulle kunna avslöja honom men gör det inte. Varför? Kanske av samma anledning som alla andra tjejer som väljer att inte berätta? För att det förmodligen skulle falla tillbaka på mig själv. Trots att mitt val att inte hänga ut honom har gagnat honom betydligt mer än det har gagnat mig. Han kan fortsätta med sitt liv som vanligt. Det kan inte jag.
      Det här handlar om en specifik situation som mitt inlägg egentligen inte handlade om, fast ändå. Jag ville belysa manligheten/mansrollen i stort, men det stora speglar förstås det lilla, som med allt annat.

      Gilla

Lämna ett svar till Calle Avbryt svar