HåRKLyVeRieR

 

Står med pincetten i högsta hugg framför badrumsspegeln och drar mig till minnes en konversation jag hade med en frisör en gång på den tiden jag fortfarande klippte håret. Vi kom in på det där med skäggstrån på hakan som en får när en blir äldre och jag sa ”jamen, de tar en ju bort med pincett” och hon svarade torrt ”i början, ja”.

Så nu står jag här och funderar.

Jag rakar inte benen (kör visserligen med trimmern på smalbenen ibland för att jag är så förskräckligt håröm att jag inte kan ha strumpor på mig annars), jag använder inte rakhyvel överhuvudtaget. Plockar inte ögonbrynen heller. Är alltså relativt hårig, så där äckligt hårig som en inte får vara nuförtiden men det skiter jag i. Orkar inte hålla på med meningslösa aktiviteter.

Men så var det ju det där med skäggstråna. Varför plockar jag bort dem? Spelar det någon roll? Egentligen? När går naturlig hårväxt över till att bli onaturlig och icke önskvärd?

Om jag låter bli att ta bort dem kommer jag att framstå som supercool eller kommer jag bara att se ut som om jag härstammar från någon random inavelsbyhåla?

skäggig dam

 

 

 

 

 

 

 

 

Fast om jag får så här mycket skägg kan jag ju skaffa dreads där också! Och vara med i nån freakshow och faktiskt få en inkomst!

 

En reaktion till “HåRKLyVeRieR

Lämna en kommentar