Lördagens ängel bredvid mig i nattens varma mörker. Ett litet skrutt på väg ut i en värld så skrämmande stor, den stora ensamheten som lurar där ute. Vem är jag i det här, vart ska jag? Den lilla handen som lämnade min för något år sedan är tillbaka igen. Jag håller den hårt när du behöver det och släpper dig när du vill. För det är lätt att gå vilse i allt det stora och obegripliga som är så spännande att utforska. Jag är pelaren som håller upp dig, din bas att återvända till, den trygga vrån att vila i. Jag är för dig i en kärlek som räcker till hela världen. Det kommer att gå bra. Du kommer att hitta din väg, din plats och jag kommer att vaka över dig.
Det kommer att gå bra.
Men jag. Jag gick vilse för länge, länge sedan och hittade aldrig hem igen. Så många jag saknar men allra mest mig själv.
CaLLeiSM 