Marie Peterson – Du Tror Du Vet Allting:
”Ett triangeldrama som utspelar sig mellan en mamma, en dotter och en sjukdom. Det är en djupt tragisk och på samma gång avväpnande rolig skildring av en gammal kvinnas väg in i glömskan och dotterns enträgna försök att hålla en dialog vid liv. Mor och dotter möts ibland i en strid på liv och död, i andra ögonblick finns en plötslig närhet, en förståelse som är ny och ovan. Mellan besöken hos modern brottas dottern med det förflutna, med sin vrede och med insikten om att modern är på väg bort.”
En otroligt välskriven bok. Sorglig, absurd och väldigt rolig. Den ska läsas.
Hittade inga kvinnliga författare på Q så det blev att glida vidare till
Oka Rusmini – Jordens Dans:
”Berättelser av och om balinesiska kvinnor. Oka Rusmini skärskådar sin egen kultur och lyfter fram sidor som ofta döljs bakom turismens kulisser. Hon beskriver och kritiserar en mansdominerad kultur genom att berätta om hur kvinnorna konfronterar sin verklighet.”
Jag som har svårt för att komma ihåg namn och personer hade det kämpigt med att hålla reda på karaktärerna i den här boken. Tyvärr, för det förtog en del av läsglädjen. Jag tyckte om den men för mig har den varit betydligare trevligare att ha läst än att läsa. Den kommer att stanna längre i mitt medvetande än den låg i handen. Ett fint stycke kvinnohistoria.
Anna Sam – En Snabbköpskassörskas Bekännelser:
”I åtta år var Anna Sam en av 170.000 fransyskor som, med hennes egna ord, var ”osynliga men alltid närvarande”. Hon var snabbköpskassörska. Varje dag sa hon ”bonjour” 250 gånger och ”merci” 500 gånger. Varje timme slog hon in 1.200 varor och lyfte 800 kilo. Allt mot en månadslön på 9.000 kronor. Men efter att Anna Sam startat en blogg där hon skrev om sina erfarenheter bakom rullbandet – ”den bästa utsiktsplatsen för att studera mänsklig galenskap” – förändrades hennes liv. På kort tid fick hon över en miljon läsare och dessutom erbjudande om att ge ut den bok som idag har sålt i över 100.000 exemplar och jämförts med filmsuccéer som ”Amélie från Montmartre”. Anna Sams vassa och humoristiska texter, ofta nedskrivna under den sexton minuter långa lunchrasten, skildrar kunderna i deras mest avslöjande ögonblick – när de tror att ingen lyssnar eller ser.”
Asså va, liksom. Den är ju inte särskilt bra. Framför allt inte särskilt rolig.
Jag knatar vidare i bokdjungeln…
CaLLeiSM 