För några dagar sedan skrev jag om en burk jag gjort för att samla sparad tid i:
Tanken bakom det tilltaget var förstås inte att jag verkligen skulle samla sparad tid i den (för det går ju inte) utan för att få till en liten filosofisk tankeställare. Så för att underlätta tänkandet lite ska jag ställa några frågor att fundera lite på:
– Är det möjligt att spara tid?
– Är det överhuvudtaget möjligt att spara på någonting som inte finns?
– Är det möjligt att spara på en uppfattning?
– Om det nu skulle vara möjligt att spara tid, vad ska vi då göra med all denna tid? Stoppa den i frysen?
– Om tid enbart är en uppfattning, en föreställning, är den då personlig eller allmängiltig?
– Kan vi ha tid? Dvs, är tid något vi kan äga eller är tid något vi är? (Läs gärna Erich Fromm – ”Att ha eller att vara”)
– När vi mäter tid, vad är det då vi mäter egentligen? Atomsvängningar?
– Är det inte egentligen så att vi har mer tid mellan soluppgång och solnedgång än vad vi någonsin kan göra av med?
Sådärja, något att bita i en måndagmorron!
CaLLeiSM 
A just já! Det är måndag idag já. Att stoppa tiden i frysen låter ju onekligen lite roligt iaf. Annars så tror jag att tiden är ur led. Nej jag kan visst inte vara seriös idag känner jag. Så jag går och yogar istället och inväntar ”tiden” att gå, gå och gratta det barn jag födde först, för hon fyller år idag.
GillaGilla
Det gäller att fördriva tiden på bästa sätt så att vi inte slösar med den för annars har vi ju haft den till ingen nytta. 🙂
GillaGilla
… Ändock en nödvändig synkronicitet för mig, att du skriver just om tid. Begreppet tid, är något som liksom legat och skavt i periferin det senaste året och nu tänker jag på det mycket. Att den tycks accelerera. Men så är det ju inte. Så jag funderar på vad jag gör som får det att verka så och vad jag kan göra för att det ska sluta. Och så blir jag lite arg, på samhället som tvingar mig att passa tider. Om jag slapp det så skulle jag troligtvis inte ens reflektera över begreppet tid. Så arrr till samhället! Men varför vara arg på något som jag inte kan göra något åt. Nej, slöseri med energi. Så jag accepterar skolplikten och gör det bästa av det. Tror jag. Vill jag(?) Jo, så är det nog. Eller. 🙂
GillaGilla
Tid är inte något fast eller statiskt, tid är en uppfattning. Eftersom vi relaterar känslan av tid till resten av våra liv, i förhållande till all annan upplevd verklighet så upplever vi att den går fortare eller långsammare beroende på vilken situation vi befinner oss i. Tiden upplevs i förhållande till den tid som förflutit. För en fyraåring är två år halva deras liv, för en åttioåring är samma tid endast 1/40-del av livet, alltså upplevs tiden gå fortare ju äldre vi blir.
Att räkna tiden är enbart av praktisk nytta. Känslomässigt hade vi förmodligen haft det bättre utan en massa klockor som styr våra liv. Vi får göra som med allt annat – försöka att själva bestämma oss för hur vi ska förhålla oss till det hela, hur vi vill att det ska se ut i vårt liv. 🙂
GillaGilla
Jamen precis. Ett bra litet knep som iaf funkar för mig, är att lägga in påminnelser i fånen. Då behöver jag inte kolla på klockan utan vet att fånen ringer när det är dags för vad det nu kan vara dags för. Som att gå upp, börja cykla, äta middag, gå och lägga sig. Fast det är ju inte alltid som jag kommer ihåg att lägga in de där påminnelserna förstås… 🙂
GillaGilla
Du får snacka med Skalman, hans mat-och-sov-klocka verkar fungera klock(!)rent, han kanske har någon mer som du kan få! Jag skulle också vilja ha en.
GillaGilla
Hihi Klock(!)rent.
GillaGilla
Ibland får en till det! 🙂
GillaGilla
Och du beskyller mig för att ha en medelålderskris? Här verkar tiden rinna mellan fingrarna.
GillaGilla
Skrev jag inte att en del skulle kalla det för medelålderskris? Sånt har vi inte här, här har vi bara sexårskris, nioårskris, elvaårskris och tidsoptimismkris! Här är ”sparad-tid”-burken ständigt tom och snart kommer den väl att fyllas av ”jag-lånade-lite-tid-betalar-tillbaka-senare”-lappar…
GillaGilla
Du har rätt, jag tar tillbaka den första meningen. Men förstår dig precis, det var några år där jag också levde över hastighetsgränsen, väntade bara på kraschen.
Ställde omöjliga krav på mig själv, sorterade inte, frågade inte vad jag använde min tid till. Levde upp till alla krav och njöt inte lika mycket som jag hade kunnat göra.
Vi är vuxna och vi väljer, men ibland väljer vi att betala en fin bil istället för att njuta. Offrar stunder på det som är oviktigt, för det enda vi har att betala med är tid.
GillaGilla
Du har också rätt och jag tar också tillbaka det jag skrev förut. Vi har det bra här, ekorrhjulet står övergivet i ett hörn och var sak har sin tid. Däremot är det faktiskt väldigt svårt att inte dras med i omgivningens tempo där ”vill ha” regerar över ”behöver”.
Ett bra tanketips är att räkna om priset på det en vill ha till arbetstid, till exempel ”Hur många timmar varje månad arbetar jag för att kunna betala för min bil?”. Läste om en som gjorde det, insåg att hen arbetade en dag i veckan för att ha en bil, sålde bilen och tog ledigt på fredagarna i stället. Hade till och med pengar över för att kunna åka taxi när hen behövde åka bil.
Och hur mycket betalar vi i onödan bara för att förvara våra onödiga prylar? Om vi gör oss av med allt vi inte behöver skulle vi säkert klara oss med halva boytan. Då skulle vi också spara en massa energi som vi slösar med i onödan. Win-win för hela jordklotet, liksom.
Det är nog som någon sa ”Att ha mer än en behöver är stöld”. Vi stjäl även från oss själva. Dags att tänka om. På alla plan, för allt hänger ihop.
GillaGilla