NäR VeRKLiGHeTeN äNNu eN GåNG TRäNGeR SiG På MeD eN aLLTFöR SMäRTSaM TyDLiGHeT

Vi pratade om det över soppan i fredags, jagåJenny, som vanligt kanske jag ska tillägga, för det där med jämställdhet är en outsinlig källa till förtret i den här jävla världen. Jag blir bara mer och mer less och vet ni vad det värsta är? Jo, det är skammen över att jag blir arg och irriterad på barnen för sånt de gör och inte gör för att jag inte vill att de ska bli som sin pappa. Hur orättvist är inte det? Även om den största orättvisan är att deras pappa tycker att det är helt i sin ordning med orättvisa så länge den inte drabbar honom själv. Åh, jag pallar inte!

Sen kommer jag hem och läser Jämställd vardags inlägg om just det – LÄS! LÄS! LÄS! – och jag skrattade med en stor klump i halsen för hon sätter verkligen fingret på vad det handlar om och jag tar mig friheten att kopiera en del av inlägget här:

Sällan blir traditionella könsroller och ojämställda mönster så tydliga som just vid högtider.

Någon ”smart” snubbe kom på att kvinnor alltid ska vara så ”himla duktiga” och har på tok för mycket ”inre krav” och om de bara lärde sig tagga ner och säga nej så skulle problemet med julstressen vara ur världen. Hahahahahahahahahaha.

Tillåt mig presentera julen när kvinnor ”lärde sig” att säga nej:

För det är ju så här det är. Om kvinnor verkligen skulle börja säga nej så skulle mänskligheten vara utdöd på en generation, vad säger ni om det alla ni som så klämkäckt lägger ansvaret och skulden för ojämställdheten på kvinnorna själva, vill ni verkligen att vi ska börja säga nej? Seriöst? Vill ni det?

Det här har gnagt i mig hela helgen och vad ska en göra? Egentligen? För att säga nej är ju faktiskt inte ett alternativ om en ser krasst på saken.

 .

Så jag avslutar med en konkret fråga: Ska den som planerat, inhandlat och slagit in julklapparna i fina paket även denna jul låta den som inte gjort något av detta (inte den här julen heller) även denna gång få åka snålskjuts på någon annans omsorg genom att få stå med som avsändare på julklappsetiketten? Eller ska den som planerat, inhandlat och slagit in julklapparna i fina paket helt enkelt bara skriva sitt eget namn på etiketten och därmed skapa en ohemult dålig stämning i hemmet så här i välsignad juletid?

 .